Historiska Nyheter
specialnummer om olga & ingegerd • statens historiska museum 2oo4-2oo5 • pris 20 kr
Olga <&Ingegerd
Vikingafurstinnor i ost • VtkingPrincesses
Innehallsforteckning/Contents
Inledning/ Foreword ............................................................................2
Margareta Attius Sohlman
Ost- och vastkyrkan och kristendomeris spridnirig norrut ..............................................4
The East and West Church and the spread of Christianity northwards
Gotlandska mirmen av vikirigars farder i osterled .....................................................8
Testimony from Gotland island of Viking journeys east
Kristna kvinnor i 900- och 1100-talets Polotsk.......................................................10
Christian women in 10th and 12th century Polotsk
Elisabeth Lofstrand
Olga: hamnerska och helgon / Olga: avenger andSaint................................................12
Helgon i den ortodoxa kyrkan / Saints in the Orthodox Church .........................................14
Je A. Jakovleva
Nyll gnivfynd fran furstinnan Olgas tid i central:! Pskov...............................................18
New burialfinds in central Pskov from the time of princess Olga
Catharina Ingelman-Sundberg
Ingegerd - en bricka i det politiska spelet/ Ingegerd - a pawn in the game of politics .........................21
Rune Ed berg
Fard experiment ger nya ron om farder i osterled ..............................................................26
Travel experiments provide newfindings on journeys east
Sten Tesch
Stadsplan och stadsbyggnad i Sigtuna och Kiev ...............................................................30
Town planning and town building in Sigtuna and Kiev
Fedir Androshchuk
Vikingarna - ruserna - varjagerna / Vikings - the Rus - Varangians..............................................36
Krisln:i nordbor i Rus / Scandinavian Chr/s//\/;;s /,v R//s.........................................................40
Ruser och varjager i Kiev / The Rus and Varangians in Kiev....................................................46
G. L. Ivakin
Skandinaviska gravfynd i Kiev / Scandinavian gravefinds in Kiev...............................................50
I- I- Mov 11.\\
Varingagrav i Kiev / Royal guard grave in Kiev................................................................54
Historiska Nyhetei - Olga&Ingegird I
Inledning
!~nPHBET npiiEwiortiiEcnofl iionvwlin
\M CTPOHTWUItE nEO&liOPI) 3tinTD MM
5tatens historiska museum, SHM haren lang tradition av kontakter dsterut. Pa bilden synsdocenten vid SHM Ture J Arne
^nu miner tva f ran hoger, nedersta raden) vid en arkeologikonferens pa Krim 1926. Arne del tog i flera viktiga a rkeologisks
jtgravningar i Ryssland och Sovjetunionen under 1910-1920-talen. Pa bilden syns ocksa bl.a. direktoren vid Vetenskaps-
akademin i Leningrad, Nikolaj Marr (mannen i gra kostym i mitten av nedre raden), en av deframsta forskarna inorr
arkeologi och filologi i det tidiga Sovjetunionen. Texten i bakgrunden lyder
'halsning till arkeologikonferens en
=oratt byggaframtiden mAste man kannatill det forflutna
vetenskapen at detarbetande folket'
Ingen tid i var historia ar mer
mytomspunnen an vikingatiden.
En period som praglades av vald-
sam nordisk expansion pa haven, langs
Vasteuropas och Gronlands kuster och
langs Osteuropas floder. Vikingatiden
fran slutet av 700-talet till forsta halften
av 1000-talet var ocksa gryningstid for
det norra Europa vi kanner idag, delat
i tva kultursfarer, en vast- och en ost-
kristen.
De bada skandinaviskattade furstin-
norna och sedermera ortodoxa helgo-
nen, Olga fran Pskov och Ingegerd av
Novgorod, har en intressant roll i derma
brytningstids manga kontakter mellan
Skandinavien och Rus/Kievriket. Bilden
de formedlar om relationerna med de
blivande ostslaviska landerna ger en
anrian vinkel an den gangse, som brukar
handla om handel och krigstag. Helgo-
nens historia berattar om kvinnorna
som viktiga kulturbarare och som kris-
tendomens forsta budbarare i Rus.
Det senaste decenniets arkeologiska
utgravningar och forskning i de ostsla-
viska landerna, Ryssland, Ukraina och
Vitryssland/Belarus, har okat var kun-
skap betydligt om kontakterna over
Ostersjon. De viktigaste resultaten av
dessa nya ron ar att de kulturella kon-
takterna varit mer omfattande - med
bl. a. skandinaver bosatta pa fler an de
platser vi tidigare kant till langs vatten-
vagarna i ost. Under decenniet efter
Soyjetunionens sammanbrott har ocksa
en mangd experimentella vikinga-
skeppsfarder gjorts i vikingarnas spar
fran Ostersjon till Svarta Havet. Resul-
tatet av dessa farder pekar mot att var
vedertagna bild av nordbor som drar
sina skepp mellan de ryska floderna
maste revideras. Kanske fardades de
framfbrallt om vintern, i sladar pa de
frusna floderna och sjosystemen, pa
samma satt som varit vanligt vid tyngre
transporter i inlandets Nordeuropa
langt fram i modern tidf
Samtidigt som en allt tydligare bild
av ett flersprakigt kulturomrade i Nord-
europa for 1000 ar sedan vaxer fram, ar
sparen efter detta gemensamma kultur-
arv mer hotat an kanske nagon gang
tidigare. Dagens situation pa kulturarvs-
omradet ar pa flera platser i Ostersjo-
omradet mycket svar, med omfattande
plundring av forntida gravfalt och illegal
handel med fornminnen. Kulturarvet ar
aldrig givet pa forhand. Det ar nagot vi
kontinuerligt maste skapa och vid-
makthalla. Ett kant och omtyckt, eller i
alia fall varderat kulturarv, har sa myck-
et storre mojlighet att bevaras an ett
skydd baserat enbart pa lagstiftning
Vi hoppas att derma utstallning skall
bidra till okat intresse och fordjupad
kannedom om ett spannande forflutet
vi alia delar. Det ar ocksa i detta sam-
manhang mycket gladjande att denna
utstallning ar resultatet av ett flerarigt
och mycket gott samarbete inte minst
mellan Staraja Ladoga Museum,
Ukrainas Vetenskapsakademi i Kiev,
Sigtuna Museer, Svenska institutet och
Historiska museet. Vi vill ocksa uttrycka
vart varma tack till alia de ledande
experter som med engagemang och
kunskap gjort denna utstallning och
katalog mojlig. @
Stockholm, 7 maj 2004
Kristian Berg
Overin ten dent
Ola Olsson
Proj ektle d ar e/utstal 1 n i ngs an s v ar ig
2 Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd
Introduction
No period in our history is
surrounded by as much myth
as the Viking Age. A period
characterised by intense Scandinavian
expansion by sea, along the coasts of
western Europe and Greenland, and
along the waterways of eastern Europe.
The Viking Age encompassing the end
of the 8th century to the mid nth
century was also the dawning age of
northern Europe as we know it today,
divided into the two cultural spheres of
East and West Christianity.
The two princesses of Scandinavian
ancestral line, and subsequently Ortho-
dox saints, Olga from Pskov and Inge-
gerd of Novgorod, played an interesting
role in this era of transition rich in con-
tacts between Scandinavia and Rus/
Kievan Rus. The picture they convey
of relations with the embryonic east
Slavic countries comes from a different
perspective to that which prevails, and
which usually involves trade and mili-
tary actions. The history of these saints
tells of women as important bearers of
culture and initial heralds of Christiani-
ty in Rus.
The archaeological excavations and
research of the last two decades in the
east Slavic countries, Russia, Ukraine
and Belarus, have greatly enhanced our
knowledge of contacts across the Baltic
Sea. The most important results ofthese
new findings show that cultural con-
tacts were more extensive with, for
example, Scandinavians inhabiting
more places along the waterways of the
east than was previously known.
During the decade since the collapse of
the Soviet Union, numerous experi-
mental Viking ship journeys have also
been made in the wake of Viking trav-
els from the Baltic to the Black Sea.
Results from these journeys suggest the
need to revise our established view of
Northmen hauling their boats between
Russian rivers. Perhaps they primarily
travelled during winter, by sledge along
the frozen rivers and lake systems, just
as was common for transport of more
heavy goods in the Northern European
interior far into our modern age.
An increasingly clear picture of a
multi-lingual cultural area in Northern
Europe a thousand years ago is devel-
oping. At the same time, traces of this
common cultural heritage are perhaps
under greater threat than ever before.
At several places in the Baltic Sea area,
cultural heritage is currently under great
strain, with wide-ranging plunder of
ancient burial grounds and illegal trade
in historic artefacts and remains. Cultural
heritage is never given in advance. It is
something we must continually create
and maintain. A cultural heritage which
is well known and popular, or at least
esteemed, has much greater chance of
being preserved than when protection
is based purely on legislation.
Our hope is that this exhibition shall
contribute to greater interest in and a
deeper knowledge of the exciting past
we all share. In this connection, it is
immensely gratifying that this exhibi-
tion is the result of many years' highly
fruitful collaboration, not least between
Staraya Ladoga Museum, the National
Academy of Sciences of Ukraine in Kiev,
the Sigtuna Museums, the Swedish
Institute and the Museum of National
Antiquities/Historiska Museet in Swe-
den. We also wish to express heartfelt
thanks to all those prominent experts
who, with their commitment and
knowledge, have made possible both
exhibition and catalogue.
Stockholm, May 7, 2004
Kristian Berg
Director general
Ola Olsson
Project leader/Head of exhibition
The Museum of National Antiquities in Sweden
(SHM) has a long tradition of contacts to the east.
In the picture associate professor at the Museum
Jure J Arne (second from right, lower row) at an
archaeological conference in the Crimea 1926.
Arne took part in several important archaeological
excavations in Russia and theSovietUnion in
the1910sand 1920s. Amongst others in thepicture
is Nikolai Marr (dressed in grey suit, middle of lower
row), head of the Leningrad Academy of Science, one
of the early SovietUnion's foremost research experts
within archaeology and philology. Background text
states:
"WELCOMETO THE CONFERENCEON ARCHAEOLOGY
JO BUILD JHE FUJURE JHE PASJ MUSJ BE KNOWN
SCIENCETOTHEWORKING PEOPLE"
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 3
Ost- och vastkyrkan och
kristendomens spridning normt
Margareta Attius Sohlman
-OST.ROMERSKA
RIKET
Det romerska imperiet delades i ett Ostrom och ett Vastrom ar 395 efter kejsarTheodosius I's dod.
Huvudstad i det ostromerska riket var Konstantinopel.
Following the death ofEmperor Theodosius I, the Roman Empire was divided in AD 395 into East Rome and West Rome.
Capital of the East Roman Empire was Constantinople.
PA 3oo-talet efter kristus
hade Rom spelat ut sin roll som
administratevt centrum i det
romerska riket, och medelpurikten for-
skots osterut. Den nygrundade staden
Konstantinopel (ar 324) vid Bosporen
blev metropol i ost, och ett andra Rom
hade darmed skapats. Kejsaren Kon-
stantin erkande officiellt den kristna
kyrkan och lat aven dopa sig pa dods-
badden ar 337.
Ar 395 var det kristna romarriket
slutgiltigt delat i ett vast- och ett ostro-
merskt rike, med tva skilda administra-
tioner och oftast aven olika kejsare i den
ostra och vastra rikshalvan. Spraket var
1 vast latin och i ost grekiska. Den kristna
kyrkan var annu gemensam och foljde
den nicenska trosbekannelsen (stadfast
381). Vast hade en dynamisk syn i tros-
satserna, medan ost ville bevara mysti-
ken. Den heliga treenigheten, var och
borde forbli, enligt ostkyrkan, omojlig
att intellektuellt genomskada. Har finris
ursprunget till den spricka mellan det
latinska och det bysantinska synsattet,
som med tiden vidgades och slutligen
ledde till den definitiva brytningen mel-
lan de tva kyrkorna. Ar 1054 bannlyste
Vastroms pave och Ostroms patriark
varandra och varandras kyrkor.
Den tidiga missionsverksamheten
Redan under kyrkans aldsta tider bedrev
bade vast- och ostkyrkan mission.
Paven sande ut sina missionarer forsed-
da med religiosa texter skrivna pa latin.
I den bysantinska varlden var grekiskan
det dominerande spraket. Har fanns
dock tidigt en tolerans mot olika folk-
VASTROMERSKA
RIKET
sprak, och nar de slaviska folken fick
sina religiosa texter fran Bysans, var de
nedskrivna pa slaviskt sprak.
De forsta slaviska missionarerna var
de tva broderna Konstantinos, vars
munknamn blev Kyrillos och Metho-
dios. De kom fran Saloniki och var
verksamma i Konstantinopel. Pa kejsa-
rens befallning konstruerade dessa bro-
der ett slaviskt alfabet med utgangs-
punkt i det grekiska. Det nya alfabetet
fick namnet det kyrilliska, och det sprak
de religiosa texterna nedtecknades pa
kallades kyrkslaviska.
Brodernas missionsverksamhet in-
leddes i borjan av 860-talet med en
missionsresa resa till det Stormahriska
riket, som hade slavisk befolkning
Det ar intressant att notera, att dessa
slaviska missionsbroder idag hyllas av
bade den katolska och den ortodoxa
kyrkan. De blev Mahrens skyddshelgon,
och de kom att kallas slavernas apostlar.
De aras som de sista heliga i den odela-
de kyrkan, och paven Paulus 11 utnamn-
de dem for nagra ar sedan till Europas
skyddshelgon.
Man bor aven komma ihag, att under
4 Historiska Nyheter - OJga &Ingigerd
den forsta kristna tiden, nar kyrkan
annu var odelad, striden inte stod mel-
lan vast- och ostkyrkan utan mellan
kristendomen over huvud taget och
hedendomen.
Kristendomens spridning i norr
I slutet av 800-talet hade Stormahren
och Bohmen kristnats fran Rom, trots
Kyrillos' och Methodios' tidigare mis-
sion, medan Serbien och Bulgarien nu
tillhorde den ortodoxa kyrkan. I slutet
av 900-talet hade Polen kristnats fran
Rom, och ar 988 var Kievriket ortodoxt
kristet, fortaljer Nestorskronlkan.
Kristendomen spred sig sedan norrut
till andra rusiska stammar. Redan i mit-
ten av 1000-talet var klostret Valamo
uppfort pa en o i Ladogasjon, och mot
slutet av 1200-talet var den kristna tron
och de forsta bysantinska religiosa tex-
terna kanda i nordligare delar av det
rusiska riket. De tva angransande furs-
tendomena Pskov och Polotsk kristna-
des kort efter Kievriket i borjan av
1000-talet.
Karelen var ett mycket vidstrackt och
glesbefolkat omrade, som i vaster gran-
sade till fmska trakter och i ost och syd
till Novgorodriket, som det aven mer
eller mindre officiellt lod under. Har
gick inga skarpa granser mellan ost och
vast, och i borjan av den kristna tiden
horde en del av befolkningen till den
ortodoxa kyrkan, medan andra ater
kom att tidigt inga i den vastliga kyr-
kan. Kristnandet skedde ju inte over en
natt, utan det var en mycket lang och
langsam process, som ibland aven raka-
de ut for olika langvariga bakslag.
Samma forhallande gallde i svearnas
rike. Nar kungen Olof Skotkonung lat
dopasigi Husaby kallaar 1000, innebar
det ingalunda att hela riket darmed var
kristnat. Det skulle droja langt in pa
noo-talet, innan den processen var
slutford.
Rus kristnas
Nestorskronikan beskriver pa ett malan-
de och ofta drastiskt satt hur vikingar,
vikingaattlingar och slaver blandades,
gifte sig och gav upphov till nya slakten,
som med tiden blev tamligen homo-
gena. Pa sa satt uppkom efter blott
The East and West Church and
the spread of Christianity northwards
Margareta Attius Sohlman
DURING THE FOURTH CENTURY AD,
Rome had played out its role as
administrative centre in the Roman
Empire, and the focal point of the
empire shifted eastwards. The newly
founded city of Constantinople (AD
324) on the Bosporus became an eastern
metropole, thus forming a second Rome.
The Emperor Constantine officially
acknowledged Christianity and accord-
ing to his own wishes was baptised on
his deathbed in AD 337.
The Christian Roman Empire was
finally split into an East and West Roman
Empire in AD 395, with two separate
administrations and also usually two
different emperors for the eastern and
western halves. The language in the
West was Latin, in the East Greek. The
Christian church was as yet united and
followed the Confession of Nice (ratified
AD 381). The view of Church dogma in
the West was dynamic, while the East
wished to retain greater mystery.
According to the Eastern Church, the
Holy Trinity was, and should always
remain, beyond intellectual penetration.
And it is here that the rift between Latin
and Byzantine outlooks originated. In
time the rift deepened and eventually
led to a final break between the two
churches. In 1054 the West Rome Pope
and the East Rome Patriarch excommu-
nicated one another and one another's
churches.
Early missionary activities
Both the East and West Churches pur-
sued missionary activities from the
Church's earliest times. The Pope sent
forth his missionaries bearing scripts in
Latin. Greek dominated the Byzantine
world, but there was early tolerance here
towards regional languages, and when
the Slavs received their religious texts
from Byzantium they were in Slavic.
The first Slavic missionaries were the
two brothers Constantine, as monks
named Kyrillos (Cyril) and Methodios.
They were from Thessaloniki and active
in Constantinople. At the command of
the Emperor, these brothers built up
a Slavic alphabet based on Greek. It
received the name Cyrillic, and the
language of the religious texts was
termed Church Slavonic.
The missionary activities ofthe broth-
ers commenced in the early 860 s with a
mission to Great Moravia with a Slavic
population.
It is interesting to note that these
Slavic missionary brothers are nowa-
days paid homage to by both the
Catholic and Orthodox Churches. They
became the patron saints ofMoraviaand
became known as the Apostles of the
Slavs. They are honoured as the last
saints of the undivided Church, and a
few years ago were declared patron saints
of Europe by Pope Paul II.
It should perhaps be recalled that
during the first period of Christianity,
when the Church was as yet undivided,
the battle stood not between the East
and West Churches, but rather between
Christianity^Vrje and the heathen world.
The spread of Christianity
northwards
Despite the earlier mission of Kyrillos
and Methodios, by the end ofthe 800s
Great Moravia and Bohemia were
Christianised from Rome, while Serbia
and Bulgaria now belonged to the Ortho-
dox Church. Poland was Christianised
from Rome by the end ofthe 900s, and
the Primary Chronicle relates that the
principality of Kiev (Kiyv) became
Orthodox Christian in AD 988.
Christianity then spread north from
Kiev into other Rus tribes. By the middle
of AD 1000, the monastery of Valamo
was established on an island in Lake
Lagoda, and at the end ofthe 1200s
Christianity and the first Byzantine reli-
gious texts were known in northern
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 5
nagra generationer de s.k. ruserna, som
befolkade landet narmast oster om
Ostersjon och som talade slaviskt sprak
och inte langre kunde nagot skandina-
viskt tungomal.
I kronikan skildras aven expressivt
hur olika medlemmar inom en och
samma familj tog till sig den nya kristna
laran. Av beskrivningen forstar man, att
kristnandet inte genomfordes en gang
for alia vid ett och samma tillfalle.
Munken Nestor beskriver i sin kroni-
ka under aret 987 hur fursten i Kiev,
Vladimir, inhamtade upplysningar om
olika religioner och hur han darefter,
tillsammans med bojarerna (adelsman-
nen), beslot att antaga den ortodoxa
tron - med hanvisning till att farmor
Olga (Helga/ Helena) fran Pskov, "den
visaste av alia manniskor" en gang gjor-
de detsamma.
Aret darpa fortsatte Vladimir sina
krigstag, derma gang ner till den grekiska
staden Korsun. Nar han omringat och
forstort staden, sande han bud till kej-
sarna Basileios och Konstantin, berattas
vidare i Nestorskronikan, hotade han att
forgora dem om han inte fick deras sys-
ter till maka. Han maste dock lova att
dopa sig innan han kunde akta henne.
.. Och jag Mr att mhar en syster, som ar
jungfru och om ni inte later mig akta
henne, saskalljagmederstadgora detsam-
ma somjaghar gjort med denna." Kejsarna
sande ett hud med svaret: "Det h'oves icke
kristna att lata gjva sina kvinnor till akta
it hedningar Om du d'oper dig far du
henne, och du shall fa det himmelska
riket. .."Pa detta svarade Vladimir: "Lai
saga till era kejsare: Jag later dopa mig ty
jag har redan fore dessa dagar la'rt kanna
er lag och er tro ar mig Mr och er guds-
janst; det har de man som visantut he rat-
tatfor mig."
Furst Vladimir fick sa den bysantinska
kejsarsystern Anna till maka - och des-
sutom "halva kungariket" skulle man
kunna saga, eftersom han och Rus pa
detta satt blev delaktig i det bysantins-
ka riket. Tillbaka i Kiev lat han dopa allt
sitt folk. Aret var 988. Hadanefter maste
Vladimir leva efter de kristna lagarna.
Foljaktligen tvingades han avsta fran
alia sina andra kvinnor. Hans tidigare
hustru Rogned av Polotsk, som faktiskt
ocksa var kristen, sandes saledes hem
igen och maste lamna sin son Jaroslav
kvar i Kiev
Nar Vladimir dog i sjukdom ar 1015,
efterlamnade han manga soner, forutom
Jaroslav aven bl.a. Syjatopolk, Boris och
Gleb. Hedningen Syjatopolk ville inte
dela med sig av makten till sina kristna-
de broder Boris och Gleb utan lat
morda dem utan att dessa gjorde nagot
motstand. Boris och Gleb blev efter
derma handelse det ortodoxa ryska kyr-
kans forsta martyrer.
Den yngre brodern Jaroslav, som
slutligen lyckades besegra Syjatopolk,
blev i vuxen alder den framste fursten
under Kieveran. Han kallades "Jaroslav
den vise", och under hans regeringstid
infordes kristendomen slutgiltigt i riket.
Han hade gift sig med Ingegerd (Irina,
Anna), dotter till den svenske Olof
Skotkonung
Som ett tecken pa att deras riken bli-
vit kristnade och folken dopta, samt for
att visa vordnad mot Gud lat furstarna i
Kiev (Jaroslav den vise), i Novgorod
och i Polotsk uppfora en katedral unge-
far samtidigt (1030-1050-tal) i var sitt
land. Alia katedralerna bar - och bar an
idag - samma namn, Sofiakatedralen
(Den Heliga Vishetens katedral) efter
den bysantiska forebilden Hagia Sofia
(fran 532-537) i Konstantin op el. (ft:
Den helige furst Boris och Den helige furst Gleb, nordrysk ikon fran 1600-talet.
Karelska konstmuseet i Petrozavodsk Ryssland.
Princes Boris and Gleb, venerable saints, 17 th century north-Russian icon
Republic of Karelia Museum of Arts, Petrozavodsk, Russia. Umea Bildmuseet
6 Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd
1 fj <<H'-t ' IH 3 \t /.■«.;■ B< |i r
Radziwillovskajakronikan, den enda illuminerade
ryska kronika som innehaller bilder pa Olga.
The Radziwill Chronicle is the only illuminated Russian
chronicle containing illustrations of Olga
Dhoto: Catharina Ingdman-Sundberc
Nestorskronikan
Nestorskronikan ar den framsta kalian
till den aldsta ostslaviska historien.
Den beskriver tiden fran jordens
skapelse fram till ar 1113, och tyngd-
punkten ligger pa Rus' (Kievrikets,
Fornryska rikets) uppkomst och
kristnande.
Kronikan skrevs av munken Nestor,
som levde i Grottklostret i Kiev
Han var fodd ar 1056, och de sista
anteckningarna han gor i sin kronika
ar fran ar 1113.
Russian Primary Chronicle
The Russian Primary Chronicle is the
primary source of older Russian history
It describes the periodfrom world
creation ups to AD 1113, emphasising the
emergence and Christianising of the Rus.
It was written by the monk Nestor
who lived in Kiev's Caves Monastery.
He was born in iog6 and his last
chronicle notes are from 1113.
parts of Kievan Rus. The two bordering
principalities of Pskov and Polotsk
(Polatsk) were Christianised at the start
of the eleventh century, shortly after the
Christianising of the Kiev principality.
Karelia was a vast and thinly popu-
lated area which bordered on Finnish
territory to the west and the principality
of Novgorodto the east and south; being
more or less under official control of the
latter. There were no sharp boundaries
here between east and west, and at the
start of the Christian period, part of the
population belonged to the Orthodox
Church while others returned early on
to the West Church. Christianisation did
not of course take place overnight, but
rather was quite a long, slow process
which occasionally encountered various
lengthy setbacks. This was also the case
for the kingdom of Svea (part of modern-
day Sweden). When the king Olof Skot-
konung was baptised at Husaby source
in AD 1000, this in no way meant that
the whole kingdom was thus Christian.
That process was not completed until
the 12th century was well advanced.
Christianising of Rus
The Primary Chronicle describes in a
vivid and often forceful manner the
intermingling of Vikings, Viking descen-
dants and Slavs, their intermarrying and
the development of new generations
which in time became more or less
homogenous. In this way, a people called
the Rus arose after a few generations and
populated the countryside directly to
the east of the Baltic Sea. They spoke
Slavic, and were no longer able to speak
any Scandinavian tongue.
The Chronicle also expressively
depicts how various members of one and
the same family took in the new Christian
teachings. We can understand from the
description that this Christianising did
not take place irrevocably and at one
and the same time.
The monk Nestor describes in his
Chronicle for AD 987 how Vladimir,
prince of the Kiev principality, gathered
knowledge of the various religions and
thereupon, together with the boyars
(aristocrats), decided to adopt Orthodox
beliefs; referring to the fact that his pater-
nal grandmother, Olga (Helga/Helena),
from Pskov "the wisest of all people"
had once done the same.
The following year Vladimir contin-
ued his military expeditions, this time to
the Greek city of Kherson. After sur-
rounding and sacking Kherson, he sent,
according to the Chronicle, message to
the emperors Basil and Constantine
threatening them with death should he
not be given their sister as wife. How-
ever, before she became his spouse he
must be baptised.
In this way, Prince Vladimir gained the
hand of an imperial sister of Byzantium
- and furthermore "half the kingdom",
since he and the principality of Kiev
became in this way implicated in the
Byzantine Empire. He then had all his
people in Kiev baptised. The year was
988. Vladimir must henceforth follow
Christian law. He is thereby obliged to
forgo all his other women. His former
wife, Rogned of Polotsk, who in fact was
Christian herself, was thus sent back
home and required to leave her son
Yaroslav in Kiev.
When Vladimir died of illness in 1015,
he left many sons. These included
Yaroslav, as well as Svyatopolk, Boris
and Gleb. The heathen Svyatopolk had
no wish to share power with his
Christian brothers Boris and Gleb and
had them put to death, without their
resisting. Following this event, Boris
and Gleb became the first martyrs of
Russian Orthodox church.
The younger brother, Yaroslav, finally
succeeded in overcoming Svyatopolk
and as an adult became the foremost
prince of the Kiev era. He was entitled
Yaroslav the Wise, and during his reign
Christianity was conclusively established
in the principality. He wedded Ingegerd
(Irina/Anna), daughter of the Swede
Olof Skotkonung.
The princes of Kiev (Yaroslav the
Wise), Novgorod and Polotsk wished
to show that their principalities had
been Christianised and their people
baptised; and to show veneration to
God they built cathedrals around the
same time (AD 1030-1050) in each
respective realm. The cathedrals were
given, and still retain, the same name
Sofia Cathedral (Cathedral of the Holy
Wisdom) as their Byzantine forerunner,
Hagia Sofia (from532-537), in Constan-
tinople, (hj
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 7
Gotlandska minnen av
vikingars farder i osterled
Margareta Attius Sohlman
De vikingar som atervande
hem efter sina farder i osterled
medforde forutom foremal
aven nya intryck och ideer. I vikinga-
gravar, framst pa Gotland, har svenska
arkeologer furinit sma glaserade kera-
mikagg, formodligen av sydrusisk har-
komst. De ar fran iooo-talet och har
bysantinskt ursprung.
Det ror sig om s.k. upp-
standelseagg. Dessutom har
arkeologerna ocksa furinit vanliga
honsaggskal i vikirigagravar, vilket
skulle kunria visa pa att vikirigarria tagit
efter den rusiska seden att lagga ner
uppstandelseaggi sina dodas gravar.
Uppstandelseagg, troligen fran sodra Rus,
harfunnits i vikingagravar i Alva socken, Gotland
samt i Sigtuna.
Resurrection egg, probably from southern Rus.
Such eggs have been found in Viking graves in
A iva parish, Gotland, and Sigtuna.
Bysantinska silvermynt firms i mycket
stor mangd pa Gotland, och det framsta
fyndet ar fran Ocksarve. Troligen var
det en viking, som uppeholl sig i
Konstantinopel vid samma tid som den
norske kungen Harald Hardrade, som
tog med sig denna skatt, praglad under
forrahalften av iooo-talet.
Flera korshangen av bysantinskt ur-
sprung fran iooo- och noo-talet har
ocksa patraffats.
Handeln var livlig mellan Gotland
och Novgorod (Holmgard/Gorodisjtje).
De gotlandska kopmannen besokte
Novgorod ofta och under langa perio-
der, och de lat inratta en handelsgard
med egen kyrka, St Olof, troligen sa
tidigt som i slutet av iooo-talet. Darfor
har vissa forskare framkastat hypotesen,
att Gotlands forsta kyrka kanske rent av
lag i Novgorod och inte pa Gotland.
Omvant besokte rusiska kopman
Gotland pa sina tidiga handelsresor. De
hade egen handelsgard, och i Visby
firms rester av en ortodox kyrka. Det
firms uppgifter som talar for att Gotland
faktiskt kan ha paverkats av ortodox tro
Manligt helgon avbildat med martyrkors i
handen, 1150-tal, Garda kyrka, Gotland.
Male sain t depicted holding martyr's cross, 1150s,
Garda church, Gotland.
8 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
vid tiden for kristnandet av on, i borjan
av noo-talet. Gotland lag ratt isolerat
fran det svenska fastlandet - och efter-
stravade att behalla en sadan position.
Det var forst pa 1160-talet som on blev
del i Linkopings stift och pa sa satt
inlemmades i den romersk-katolska
administrationen.
De gotlandska kopmannen impone-
rades storligen av Novgorods magnifi-
ka kyrkor och deras bildprakt. Flera
svenska forskare haller det for troligt att
gotlarmingarna forde med sig hem fran
Novgorod rusiska konstnarer ochikon-
malare, som hade skolats i Bysans, eller
grekiska konstnarer som var verksamma
i Novgorod. Malriingarna i de tre aldsta
gotlandska trakyrkorna i Dalhem,
Sundre och Eke visar sadana spar.
Vi firmer manga rusiska avtryck pa
Gotland fran noo-talets borjan, speci-
ellt i den sodra delen. Dessa trakter
paverkades mer an ovriga Norden av
den hogtstaende bysantinska kulturen,
som harskade pa andra sidan havet.
Kyrkorna med sina interiorer utgor
ypperliga bevis pa detta.
Bl.a. muralmalningarna i stenkyrkor-
na Kallunge, Masterby och Garda upp-
visar tydlig bysantinsk ikonografi.
Hangsmycke i guld, 1100-talet,
Vallstena socken, Gotland.
Gold pendant, 12th century,
Vallstena parish, Gotland.
Testimony from Gotland island
of Viking journeys east
Margareta Attius Sohlman
THOSE VIKINGS RETURNING
home after their journeys east-
wards brought with them not only
objects but also new impressions and
ideas. Small glazed ceramic eggs,
probably deriving from southern Rus,
have been found by Swedish archae-
ologists in Viking graves chiefly on the
Swedish Baltic Sea island of Gotland.
These are from the nth century and
are of Byzantine origin. They are
termed "resurrection eggs". Archaeo-
logists have also found ordinary
chicken egg shells in Viking graves,
which perhaps shows that the Vikings
adopted the Rus people's custom of
placing resurrection eggs in the graves
of their dead.
Byzantine silver coins have been
found in very large quantities on Got-
land, the foremost discovery being at
Ocksarve. This treasure - minted in
the first half of the n th century - was
probably brought back by a Viking
who stayed in Constantinople at the
same time as Norwegian king Harald
Hardraade.
Several cross pendants of Byzantine
origin from the nth and 12th cen-
turies were also found.
Trade between Gotland and Nov-
gorod was lively. Merchants from
Gotland visited Novgorod frequently
and for long periods, and perhaps as
early as the end of the nth century
they established a trading centre with
its own church of St Olof. Thus some
researchers have launched the hypo-
thesis that the first Gotland church
was perhaps to be found not on Got-
land but indeed in Novgorod. In con-
verse, merchants from Rus visited
Gotland on their early trading jour-
neys. They established their own
trading centre, while the Gotland
town of Visby has remains of an
Orthodox church. There is evidence
suggesting that the island can in fact
have been influenced by Orthodox
beliefs when it was Christianised in
the early 12 th century. It was quite
isolated from the Swedish mainland,
and strove to maintain such a position.
It was not until the 1160s that the
island became part of the mainland
bishopric of Linkoping, and in this way
was incorporated into the administra-
tion of the Roman Catholic church.
The merchants of Gotland were
greatly impressed by Novgorod's
(Holmgard/Gorodishche) magnifi-
cent churches and their illustrative
splendour. Several Swedish research-
ers consider it likely that Gotlanders
brought back with them from
Novgorod artists and icon painters
from Rus schooled in Byzantium, or
Greek artists working in Novgorod.
Such traces can be found in paintings
from the three oldest timber churches
on Gotland at Dalhem, Sundre and
Eke.
Many tracies from Rus from the
early 12th century can be found on
Gotland, particularly in its southern
half More than the rest of Scandina-
via, this region was influenced by the
advanced Byzantine culture which
prevailed across the sea. The churches
and their interiors supply first-rate
proof of this. Among others, the mural
paintings of the stone churches of Kall-
unge, Masterby and Garda display
marked Byzantine iconography.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 9
Kristna kvinnor i
900- och 1100-talets Polotsk
Margareta Attius Sohlman
NESTORSKRONIKAN NAMNER
Polotsk for forsta gangen
under aret 862. Man kan dar
lasa: "Och Rurik tog makten och forla-
nade at sina man olika stader - en fick
Polotsk, en Rostov och en annan
Beloozero. I dessa stader ar varjagerna
(dvs vikingarna) inflyttare, medan de
ursprungliga invanarna i Novgorod var
slaver, i Polotsk krivitjer, i Rostov merer,
1 Beloozero vepser, i Murom muroma;
och over dem alia harskade Rurik."
En av vikingarnas viktigare fardvagar
1 osterled gick fran Ostersjon in i Riga-
bukten och vidare langs Daugavafloden
(Dvina/Dzvina/Diina). Dar fanns sta-
den Polotsk, strategiskt belagen. Tamli-
gen snart blev Polotsk med omkring-
liggande omrade ett sjalvstandigt furs-
tendome med nara kontakter med saval
Novgorod som Kiev.
I Polotsk regerade varjagen Rogvolod
(Ragnvald), samtidigt som Vladimir
var storfurste i Kiev. Vladimir var omatt-
lig nar det gallde kvinnor, formaler
gamle Nestor, och nu eftertraktade han
Rogvolods dotter Rogned (Ragnhed).
Hon awisade dock hans begaran att fa
henne till maka. Darfor anfoll Vladimir
Polotsk, valdtog Rogned infor hennes
skrackslagna foraldrar och lat morda
bade Rogvolod och dennes tva soner.
Vladimir forde med sig Rogned till
Kiev, dar hon fodde honom tva dottrar
Kristus Allharskaren, detalj ur Deisis.
Muralmalning, mitten av 1100-talet, Spasayskaja
tsarkva, Polotsk Klottrare fran senare arhundraden
har satt sina marken.
Christ the Lord, Deisis detail. Mid-12 th century mural
painting, Spasayskaya Tsarkva, Polotsk Graffiti frorr,
later centuries has left its mark
Historiska Nyheter - OJga &Ingegerd
och fyra soner, av vilka Jaroslav med
tiden blev regent i Kiev och fick epite-
tet "den vise". Nar Vladimir hade dopts
ar 988 och aktat de bysantinska kejsar-
brodernas syster Anna (dod 1011),
maste han leva efter kristna regler som
inte tillat ens en furste att ha flera kvin-
nor. Darfor forskot han Rogned. Hon,
som vid denna tid var kristnad och i
dopet fatt namnet Anastasija, atervan-
de till Polotskriket. Dar slog hon signer
och uppforde det forsta klostret i hela
det vastra slaviska omradet. Hon levde
dar som nurma anda till sin dod ar 1000.
Narmare hundra ar efter Rogneds/
Anastasijas bortgang verkade en annan
framstaende kristen kvinna i Polotsk.
Det var den heliga Efrosinija, av furstlig
att (11 o 1 -1173). H on grundade my cket
tidigt ett kloster, som blev bade ett and-
ligt och kulturellt vitryskt centrum. Dar
inrymdes bibliotek och skola, samt ikon-
och guldsmedsverkstad. Hon var den
forsta slaviska kvinna som kanonisera-
des, och hon tillbeds idag som det fors-
ta vitryska helgonet. I Polotsks utkant
kan man an idagbesoka Efrosinijas lilla
klosterkyrka "Spasayskaja tsarkva"
I det svaga ljuset darinne lyser underba-
ra vaggmalningar i sina ursprungliga
farger. Har har inga hardhanta konser-
vatorer varit framme. Dock syns tydli-
ga spar fran nyare tiders klafingriga
besokare. $U
lastips / further reading
■ Attius Sohlman, Margareta, Tro och tanke t
Europas mitt - hrytpunkter och grdnsover-
stridanden. Carlssons Bokforlag.
Stockholm 2001.
■ Attius Sohlman, Margareta, Botstavens matt
Tverslavista vdrldar. Carlsson Bokforlag.
Stockholm 1994.
■ Nestorstronitan. Brutus Ostlings Bokforlag
Symposion, Stockholm/Stehag 1998.
■ Lagerlof Erland, Gotland och Bysans.
Odins Forlag AB 1999.
■ Larsson, Mats G, Vdrmgar. Nordbor has hjsaren
iMiHag&rd. Atlantis Stockholm 1991.
■ Larsson, Mats G, Rusernas rite. Nordborna och
Rysshndsfb'dehe. Atlantis Stockholm 1993.
■ LinneY, Sture, Bysantinst tulturhistoria.
Norstedts, Stockholm 1994.
■ Piltz, Elisabeth, Det levande Bysans.
Natur och Kultur Stockholm 1997.
■ Svahnstrom, Gunnar, Rysttonstfi&n Vladimir
den helige till Ivan den forstractlige 1000-1^0.
Odins Forlag AB, Visby 1993.
Christian women in
10th and 12th century Polotsk
Margareta Attius Sohlman
Polotsk (Polatsk) is first mentioned
in the Primary Chronicle in AD 862.
Here it is said: "Rurik assumed the sole
authority. He assigned cities to his follow-
ers, Polotsk to one, Rostov to another,
and to another Beloozero. In these cities
there are thus Varangian (Viking) colo-
nists, but the first settlers were, in
Novgorod Slavs; in Polotsk, Krivichians;
at Beloozero, Ves; in Rostov, Merians;
and in Murom, Muromians. Rurik had
dominion over all these districts."
One of the more important eastern
routes taken by the Vikings went from
the Baltic Sea into the Gulf of Riga and
up the Western Dvina river (Daugava).
Here the city of Polotsk was strategical-
ly situated. This city and its surrounding
district quite rapidly became an inde-
pendent principality, having close con-
tact with both Novgorod and Kiev.
The Varangian Rogvolod (Ragnvald)
ruled in Polotsk, while at the same time
Vladimir was Grand Prince of Kiev. The
ageing Nestor tells of Vladimir's insa-
tiable appetite for women, and now his
eye was on Rogvolod's daughter Rogned
(Ragnhed). She however rejected his
request ofher as spouse. Hence Vladimir
attacked Polotsk, raped Rogned in front
ofher horror-stricken parents, and had
Rogvolod and his two sons put to death.
Vladimir brought Rogned with him to
Kiev where she bore him two daughters
and four sons, of which Yaroslav eventu-
ally became regent of Kiev and received
the epithet "the Wise". After being bap-
tised in year 988, he took Anna, sister to
the brother rulers of the Byzantine
empire, as his spouse and was obliged to
live according to Christian law, which
did not permit even a prince to have sev-
eral women. Thus he cast aside Rogned.
She had been Christianised at this time,
had received the name Anastasia, and
returned to the principality of Polotsk.
She settled there and established the first
nunnery in the west Slavic territory. She
lived here until her death in AD 1000.
Almost a century later another emi-
nent Christian woman was active in
Polotsk. This was Saint Evfrosinia (AD
1101-1173), of royal line. Early on she
founded a nunnery which became both
a spiritual and cultural centre in Belarus.
It included a library, school, and work-
shops for icon-making and smithing of
gold. She was the first Slavic woman to
be canonised and is prayed to in modern
times as the first saint of Belarus.
Evfrosinia's small monastery church
"Spasayskaya tsarkva" can still be seen
on the outskirts of Polotsk. Through the
pale light of the interior gleam wonder-
ful mural paintings in their original
colours. No signs of the activities of
heavy-handed restorers. Clear signs,
however, of the itchy fingers of contem-
porary visitors.
Translation note: quotes from the Russian
Primary Chronicle are taken from a translation
of the Laurentian Text ofthe Russian Primary
~le by S. H. Cross and O. P.
Sherbowitz-Wetzor, Mediaeval Academy
of America 1953.
Margareta Attius Sohlman arforskare i slavisk kultur-
historia med fokus pa moten mellan den ostliga och den
vastliga kulturtraditionen. Hon har skrivit bocker om bl.a.
ikonens varld, slaviskt boktryck och det vasteuropeiska
intresset for det medeltida Ryssland.
MargaretaAttiusSohlman conducts research intoSlavic
cultural history with focuson the meeting between eastern
and western cultural traditions Subjects for her books
include the world of the icon, Slavic book printing, and
western European interest in medieval Russia.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegird
Olga: hamnerska och helgon
Elisabeth Lofstrand
"Du overgav avgudadyrhansfdrvillelse ochfoljde Kristus, den odddlige
brudgummen, o, du gudomligt visa Olga, dusom frojdar dig i Hans
boningar, bed standigtfdr dem som itro och harleh aktar ditt minne.'1
SA SJUNGER MAN I DEN RYSKA
ortodoxa kyrkan varje ar den
24 juli, da furstinnan Olgas
(Helga/Helena) minne firas - Olga
som bland helgon en har rangen av "den
apostlalika". Hon var Rus (Kievrikets,
Fornryska rikets) forsta kristna harska-
re, och liksom apostlarna spred hon det
kristna budskapet bland hedningarna.
Olgas biografi ar ett askadligt exem-
pel pa det normskifte som den kristna
laran forde med sig
Hon var troligen fodd i trakten av
Pskov (nara dagens Eastland) omkring
890. Har gar en av vattenvagarna som
forband Skandinavien med det Bysan-
tinska riket, och man tror att hon var
fodd i en stormannafamilj av nordisk
harkomst. Namnet Olga ar en forrysk-
ning av det nordiska Helga. Den ryska
Nestorskronikan berattar att Kievs
furste Igor - son till Rurik - ar 903 tog
hermes till sin hustru.
Nasta gang Olga namns i kronikan
har det gatt 42 ar, och hon ar nybliven
anka. Igor har blivit dodad under en
hardhant skatteindrivning hos folk-
stammen derevljanerna. Det ar nu Olgas
uppgift att hamnas sin makes dod, och
hon gar grundligt till vaga. Hennes
eftermale ar att hon ar "den visaste"
men aven "den listigaste av kvinnor"
Derevljanerna, somnaturligtvis ar med-
vetna om blodshamndens krav men
missbedomer Olgas kapacitet, gar gang
pa gangi hennes fallor. Deras utrakning
ar att de ska oskadliggora Olga genom
Bysantinskfreskfran 1000-talet, Sofiakatedralen,
Kiev. Bilden antas visa Olgas mote med kejsaren
Fbrfyrogennetos pa Hippodromen i Konstantinopel.
Eleventh century Byzantine fresco, Sofia Cathedral,
Kiev. Assumed to depict Olga'smeeting with Emperor
Porphyrogennetos at the Hippodrome in
Constantinople.
att gifta bort henne med deras egen
furste Mai, och de skickar tjugo av sina
yppersta man for att framfora frieriet.
Olga gor god min och gor upp med
mannen att de dagen darpa ska komma
till henne i palatset. Pa hennes uppma-
ning sager de: "Vi rider inte till hast, vi
gar inte till fots, utan bar oss i var bat."
Val framme pa palatsgarden kastas de
tillsammans med baten i en stor grop
och blir levande begravna.
Har har man sett ett bevis for Olgas
nordiska harkomst. Olga iscensatter en
parodi pa batbegravning, en sed som
var kand fran Skandinavien.
Nasta grupp av sandebud moter ett
liknande ode. De erbjuds ett bastubad
innan Olga ska ta emot dem. Sa befaller
hon att dorren skall lasas och att bastun
ska antandas fran dorren. "Och dar
brann de alia inne."
Olga latsas nu acceptera frieriet men
begar att forst fa grata vid sin mans grav.
Hon vill ocksa att gravol ska hallas och
ber derevljanerna brygga mycket mjod
"i staden dar ni drapte min man". Under
gravolet haller sig Olgas man nyktra
men ser till att derevljanerna blir
ordentligt druckna. Festen slutar med
ett blodbad pa femtusen derevljaner.
Aret darpa, ar 946, drar Olga och
hennes son Svjatoslav ut i hartag mot
derevljanerna. Dessa har nu forstatt
vem de har att gora med och forskansar
sig i sin huvudstad, som utsatts for en
lang och plagsam belagring. Nar ett ar
har gatt maste de innestangda satta tro
Bysantinskfreskfran 1000-talet, Sofiakatedralen,
Kiev. Antas visa furstinnan Olga.
Byzantine fresco from 11th century, Sofia Cathedral,
Kiev. Assumed to depict princess Olga.
12 Historiska Nyheter - OJga &Ing?gerd
till Olgas ord: "Jag vill inte hamnas mer
-jag vill endast ta latt skatt av er. Nu har
ni varken homing eller palsverk, ge mig
fran varje gard tre duvor och tre spar-
var." Derevljanerna blir glada och villfar
hennes begaran. Men i kvallningen
later Olga binda brinnande fnoske vid
faglarnas ben och slapper dem. "Och
duvorna och sparvarna flog till sina
nasten, duvorna till duvslagen och spar-
varna under taksparrarna; och sa antan-
des duvslagen, iorradsbodarna, ladorna
och hoskullarna, och det farms inte en
gard dar det inte brann." Manniskorna
flydde ut ur staden. En del blev ihjal-
slagna, andra togs som tralar och resten
nek stanna kvar for att betala skatt.
Igors dod var nu hamnad. Samhallets
hederskodexhade foljts pa ett exempla-
riskt satt. Nestorskronikans nedteckna-
re berattar om dessa handelser nyktert
och sakligt, utan kommentarer.
Olga, som styrde riket i egenskap av
formyndare for sonen Syjatoslav, blev
nu en klok harskarinna. Hon fixerade
en bestamd skatt med fasta uppbordsti-
der i stallet for som tidigare indrivning
VARJE DAG UNDER ARET FIRAR
kyrkan minnet av ett stort antal
helgon. Deras namn ar inforda i tolv
manadsbocker. Har finns levnadsbe-
skrivningar och hymntexter. Kyrkan
har inte mojlighet att uppmarksamma
alia helgon i lika man. Exempelvis intar
den heliga Olga (Helga/Helena) en
genom rov och plundring. "Som husfrun
i ett stort hushall ansvarade hon for allt
och alia"
Ar 955 kom vandpunkten i Olgas
liv: hon mottog det kristna dopet i
Konstantinopel under namnet Helena.
Det ar i ljuset av denna handelse som vi
ska se den understrom av gillande som
trots allt fargar Nestors hela framstall-
ning om Olga. Skildringen av vistelsen i
Konstantinopel ar nog nagot forsko-
nad: Olga gor genom sin fagring och
klokhet ett sa djupt intryck pa kejsaren
Konstantin Porfyrogennetos att han vill
gifta sig med henne. Vid det har laget
bor Olga ha varit drygt sextio ar! Hon
avbojer frieriet pa ett mycket fmkansligt
satt: hon ber kejsaren sta som gudfar
vid dopet. Och sedan ar allt for sent - i
ostkyrkan raknas gudforaldrar som
nara slaktingar och aktenskap ar darfor
omojligt.
Det var patriarken sjalv som dopte
Olga, vilket far ses som en stor ara och
som ett tecken pa respekt for harskarin-
nan fran det okanda landet i norr.
Patriarken undervisade henne om bon,
framtradande plats medan den heliga
Annas (Ingegerd/Irina) plats ar mera
blygsam. Men till badas ara har hymner
diktats. For en stor mangd helgon har
man gemensamma texter.
Varje manniska som dopts i den orto-
doxa kyrkan ar uppkallad efter ett hel-
gon. Darfor har storre delen av den
fasta, barmhartighet och ett rent lever-
ne. Enligt Olgas helgonberattelse stod
hon "med sankt huvud och liksom en
svamp soghon i sighans ord". Fran och
med nu ar hennes uppgift att folja de
kristna barmhartighetsidealen.
Pa vagen hem till Kiev lat Olga vraka
bort avgudabilder och stalla upp sten-
kors, vid vilka "till hedningarnas lardom
manga under skedde". Men till Olgas
stora sorgforblevhennes son Syjatoslav
en enveten hedning. "Hum skall jag
ensam ta emot en annan lag? Min hird
skall skratta at mig", genmalde han sin
mor. Det kom att bli Olgas sonson
Vladimir som ar 988 inforde kristen-
domen i det ryska riket.
Den heliga Olga dog den 11 juli
(enligt var nuvarande tiderakning 24
juli) ar 969. "Ochhon var forebadare for
ett kristet land, liksom morgonstjarnan
ar for solen och liksom gryningen for
ljuset." ©
Citaten ar hamtade ur■ Nestorskronikin
(i oversattning av Gabriella Oxenstierna) och
ur den heliga Olgas helgonberattelse.
Olgafreskfran Moskva.
Olga fresco from Moscow.
Helgon i den ortodoxa kyrkan
Helgon spelar en viktig roll i det ortodoxa fromhetslivet. Ett helgon ar
en dod man eller kvinna som framlevt ett rattfardigt liv och standaktigt
forsvarat de kristna idealen och darfor sarskilt vordas av kyrkan.
Helgonen frambar de troendes boner till Gud och ger dem storre kraft.
Man tillber alltsa inte ett helgon - helgonet ar en formedlare och kan pa
sa satt uppfattas som en god van, en narstaende, som lyssnar pa dina
boner och bar dem vidare.
'■\ Historiska Nyheter - Olga &Ingigerd
Olga: avenger and Saint
Elisabeth Lofstrand
You did fre\ ages and fol-
lowed Christ, the eternal Bridegroom, O most
divine wise Olga, rejoicing in His- Kingdom,
fray everfor those who with faith and Jove do
cherish thy memory.
This prayer is sung in the Russian Orthodox
Church each year on July 24 in princess
Olga's (Helga/Helena) memory - Olga
who among saints has the rank of equal-to-
the-apostles. She was the first Christian
ruler of the principality of Kiev and as with
the apostles spread the Christian message
among heathens.
The biography of Olga represents a clear
example ofthe change in norms brought by
Christian teaching.
She was most likely born near Pskov
(close to modern Estonia) around AD 890.
One ofthe waterways linking Scandinavia
with the Byzantine Empire flows by, and the
belief is that she was born into a distin-
guished family of Nordic stock. The name
Olga is a russification of Nordic Helga. The
Russian Primary Chronicle tells how Igor,
prince of Kiev, son of Rurik, took her for his
spouse in year 903.
She is not mentioned in the Chronicle
again until 42 years later, then as recent
widow. Igor had been killed during heavy-
handed tribute collection among the
Derevlian people. It is now her task to avenge
her husband's death, and this she does in
thoroughgoing manner. Her posthumous
reputation is not only that of "wisest" but
also "most cunning" of women. The
Derevlians are of course aware of the
demands setby blood feud, but misjudge the
capacity of Olga, repeatedly falling into her
traps. They calculate rendering Olga harm-
less by marrying her off to their own prince
Mai, and they send 20 of their best men to
announce the offer of marriage. Olga keeps
face and agrees with the men that the fol-
lowing day they are to come to her in the
palace. Urged by her, they say: "We will not
ride on horses, nor go on foot; carry us in our
boat." On reaching the palace courtyard
they and their boat are together pitched into
a large pit to be buried alive.
Here proof has been presented ofthe
Nordic origins of Olga. She stages a parody
of a boat burial, a custom known from
Scandinavia.
The next group of messengers meet a sim-
ilar fate. They are offered to bathe in a bath-
house prior to audience with Olga. She then
commands that the door be locked and the
bath-house be set alight at the door. "So the
Derevlians all burned to death."
Olga then pretended to accept the mar-
riage proposal, but requests first to weep at
her husband's grave. She also wishes for a
funeral feast and requests that the
Derevlians brew quantities of mead "in the
city where you killed my husband". Olga's
men remain sober at the feast while the
Derevlians get thoroughly drunk. It ends
with a bloodbath of 5,000 Derevlians.
The following year, AD 946, Olga and her
son Svyatoslav launch a force against the
Derevlians. The latter now realise who they
are dealing with and entrench themselves in
their main city, which suffers a long and har-
rowing siege. After a year, those inside are
obliged to believe Olga's word when she
says: "I do not desire further revenge." She
tells them they have neither honey nor furs,
"(But) give me three pigeons [...] and three
sparrows from each house." The Derevlians
rejoice and grant her request. But at dusk
Olga had burning tinder bound to the birds'
legs, and then released them. "And the birds
flew to their nests, the pigeons to their cotes,
and the sparrows under the eaves; where-
upon the dovecotes, the coops, the porches
and the haymows were set on fire." No
house was spared from fire. People fled from
the city. Some were beaten to death, others
were taken into slavery, while those remain-
ing had to stay and pay tribute.
The death of Igor was now avenged.
Society's code of honour had been followed
in exemplary manner. The scribes of the
Primary Chronicle relate these events soberly
and in matter-of-fact manner, without com-
ment.
Olga now governed the principality as
regent to her young son Svyatoslav, and
became a wise ruler. She settled a specific
taxation with fixed levy periods instead ofthe
previous collection by pillage and plunder.
"As housekeeper to a large household she was
responsible for everything and everyone."
The turning point in Olga's life came in AD
955: she received Christian baptism in
Constantinople in the name of Helena. It is
in the light of this event we are to see the
under-current of approval which embroi-
ders, despite all, the account given by the
Primary Chronicle of Olga. The description
ofher stay in Constantinople is told in some-
what glowing terms: through her comeliness
and wisdom, Olga makes such a deep im-
pression on the emperor Constantine
Porphyrogenitus that he wishes to marry
her. By this time she must have been around
60 years old! She turns down his hand in
extremely tactful fashion: requesting him to
be godfather at her baptism. Whereupon
she is lost to him - godfathers are counted
as close relatives in the East Church, making
marriage impossible.
Olga was baptised by the Patriarch him-
self which must be seen as a great honour
and sign of respect for the ruler from the
unknown lands ofthe north. The patriarch
schooled her in prayer, fasting, almsgiving
and in the maintenance of chastity.
According to the biography of Olga, she
"bowed her head, and like a sponge absorb-
ing water, she eagerly drank in his teach-
ings". From this point on her task was to fol-
low the Christian ideal of compassion.
On the journey back to Kiev, Olga had
craven images dashed asunder and stone
crosses raised. "To the enlightenment ofthe
heathens many miracles took place," at
these crosses. To Olga's great sorrow, how-
ever, her son Svyatoslav remained an
unyielding heathen. "How shall I alone
accept another faith? My followers will
laugh at that", he responded to his mother.
And it was to be Olga's grandson Vladimir
who in AD 988 brought Christianity to the
kingdom of Russia.
The blessed Olga died on July 11 (new
calendar July 24) year 969. "Olga was the
precursor ofthe Christian land, even as the
day-spring precedes the sun and as the
dawn precedes the day." ©
Quotes from the Russian Primary Chronicle are
taken from a translation of the Laurentian Text of
the Russian Primary Chronidehy S. H. Cross and
O. P. Sherbowitz-Wetzor, Mediaeval Academy
of America 1953.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 15
Olgamosaikfrantunnelbanan i Kiev.
Olga mosaic from Kiev metro system.
ryska namnskatten hamtats fran Bysans,
dvs det ostromerska riket. De grekiska
martyrerna och asketerna fran de forsta
arhundradena utgor den storsta grup-
pen heliga bade i den ryska och grekis-
ka kyrkan. Rus kristnades fran Bysans i
slutet av 900-talet, och de inhemska
helgonen var lange relativt fa.
De gamla hedniska namnen trangdes
alltsa ut och bara ett fatal blev kvar.
Olga ar dock kand under sitt gamla
namn - som ar skandinaviskt - och inte
under sitt dopnamn Helena. Ingegerd
vordas daremot under sitt nunnenamn
Anna. Dessutom hade hon ytterligare
ett kristet namn, Irina.
I det forrevolutionara Ryssland bru-
kade ett nyfott barn fa namn efter ett
helgon som frrades pa dess fodelsedag,
eller pa en dag strax fore eller efter. Det
var sedan helgondagen man firade i
familjen med fester och presenter - det
var bandet till himlen som var det vik-
tiga. I dagens Ryssland firar man fodel-
sedag precis som i Sverige, aven om
namns dags fir and et med det okade
intresset for kyrkan upplever en renas-
sans.
En ortodoxt troende brukar ha en
ikon av sitt helgon och be framfor den.
Ikonen ar malad efter fasta principer
vad galler detaljer i kladedrakten och
andra attribut. Den heliga Olga fram-
stalls i furstinnemantel och med ett kors,
skriftrulle eller en miniatyrkyrka i han-
den. Den heliga Anna avbildas i nun-
nedrakt och hon haller i en skriftrulle.
For att nagon ska bli vordad som hel-
gon racker det inte med ett rattfardigt
och fromt leverne. Kyrkan maste till-
erkanna den doda denna status, och for
detta kravs en speciell process som i
den ortodoxa kyrkan ar mindre forma-
liserad an i den katolska. Fore ryska
revolutionen var "under vid graven" ett
oeftergivligt krav. Nar biskopen i ett stift
underrattades om sadana handelser
inkravde han tillforlitliga rapporter, och
pa grundval av dessa beslots att denna
man eller kvinna skulle firas med en
gudstjanst pa sin dodsdag eller den dag
da man tog upp relikerna ur graven. For
detta andamal maste man forfatta speci-
ella hymntexter, en levnadsbeskrivning
och mala en ikon. Sjafva kanonisering-
en bestod i att man pa utsatt dag holl en
hogtidlig gudstjanst i den kyrka dar det
nya helgonet hade sin gravplats eller i
narheten darav. Nu firades helgonet
lokalt, men i vissa fall beslutade patriar-
ken eller Synoden att hela ryska kyrkan
skulle infora denna fest.
Under sovjettiden var den ryska kyr-
kan berovad ratten att kanonisera nya
helgon. Efter 1990 har kyrkan dock fatt
flera nya helgon, varav de mest spekta-
kulara ar den sista ryska kejsarfamiljen
som kollektivt led martyrdoden i Ural
1918.
Bade den heliga Olga och den heliga
Anna hor till den ryska kyrkans tidigas-
16 Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd
Saints in the Orthodox Church
te helgon. Olgas kvarlevor, som enligt
vittnesmal var oforgangliga, forsvann
under mongolernas angrepp pa Kie v pa
1200-talet. Tva platser gor ansprak pa
att hysa den heliga Annas (Ingegerds)
reliker: Sofiakatedralen i Novgorod
och Sofiakatedralen i Kiev. Hennes hel-
gonnamn ar dock Anna av Novgorod.
Olga och Anna, som levde pa 900-
talet och 1000-talet, ar tidiga helgon
ocksa i ett svenskt perspektiv. Olga hade
troligen slaktband till Skandinavien,
medan Anna/Ingegerd, dotter till Olof
Skotkonung, var fodd har. Darmed kan
hon ses som det forsta svenska kvinn-
liga helgonet. ©
lAstips/further reading
■ Aleksandrov, A.A., Vo•vremenaknjagint'Olgt,
Pskov 2001.
■ Golubinskij, E., Istorija kanonizatsii svjatych v
russkqj tserkvi, Moskva 1903.
■ Lofstrand, Elisabeth, Sverige och Pskov.
Svenska institutet, Stockholm 2003.
■ Nestorskronikan. Brutus Ostlings Bokforlag
Symposion, Stockholm/Stehag 1998.
■ Pushkareva, N.L., Women in Russian history:
from the tenth to the twentieth century, Armonk.
N.Y. 1997.
Elisabeth Lofstrand, fil.dr, ar lektor i
ryska spraket vid Stockholms universitet
och forskar kring det s.k Ockupations-
arkivet fran Novgorod.
Elisabeth Lofstrand, Ph.D., is a senior
lecturerin Russian (assistantprofessor
of Russian) atStockhoim University.
She conducts research into the
"Occupation archives" of Novgorod.
SAINTS PLAY AN IMPORTANT part in
Orthodox piety. Saints are deceased
men or women who have lived honourable
and earnest lives and steadfastly defended
Christian ideals, and are thus particularly
venerated by the Church. Saints convey
the prayers of the faithful to God, giving
them greater strength. In this manner, one
does not worship a saint; saints carry mes-
sages to God and might be seen as close
friends, intimates who listen to your
prayers and send them on.
A large number of saints are celebrated
by the Church each day of the year. Their
names are entered into 12 Menaion. These
books provide hymn texts and details of
their lives. It is impossible for the Church
to give all saints equal prominence. For
example, Saint Olga (Helga/Helena) is
given prominence while Saint Anna
(Ingegerd/Irina) is more modestly pre-
sented. Both, however, have had hymns
written in their honour. Large numbers of
saints have texts in common.
Every person Christened into the Ortho-
dox Church is named after a saint. This
explains why the majority of Russian fore-
names come from Byzantium, i.e. from the
kingdom of East Rome. The largest group
of saints in both the Russian and Greek
Orthodox Churches are the Greek martyrs
and ascetics from the early centuries. Rus
was Christianised from Byzantium at the
end of the 10th century, and for quite some
time had but relatively few saints of its own.
The old heathen names were therefore
squeezed out, only a few remained. Olga
however is known by her old name - which
is Scandinavian- andnotbythebaptismal
Helena. Ingegerd is, however, venerated as
Anna, the name she received as a nun. She
also had a further Christian name Irina.
A newborn in prerevolutionary Russia
was normally named after the saint cele-
brated on its day of birth, or a day imme-
diately before or after. Thereafter, it was
the saint's day which was celebrated with-
in a family with feasting and presents - the
links to heaven were of primary impor-
tance. In modern-day Russia, birthdays are
celeb rated just as in Sweden, even if name's
day celebration with the increased interest
in the Church is experiencing a renaissance.
Orthodoxbelievers usually have an icon
oftheir saintto pray to. Such icons are paint-
ed according to specific principles as far as
dress details and other attributes are con-
cerned. Saint Olga is depicted in a princess
gown, and in her hand is a cross, scroll or
miniature church. Saint Anna is portrayed
in nun's clothing, holding a scroll.
Being venerated as a saint requires more
than a life of earnestness and piety. The
dead person's status in this respect must be
acknowledged by the Church, and this
requires a special process which is less for-
malised in the Orthodox Church com-
pared to that of the Catholic Church. Prior
to the Russian revolution "graveside mira-
cle" was an indispensable condition.
When a bishop of a diocese was informed
of such happenings, he demanded reliable
reports, and on the basis of these it was
determined whether or not the man or
woman would be celeb rated with a church
service on their day of death, or the day on
which relics were removed from their
grave. To this end, special hymns had to be
written, a life-of-the-saint in question
drawn up. Icons had to be painted. The
canonisation itself consisted of holding a
ceremonial service on a determined day in
the church where, or close to where, the
new saint had his or her grave. The Saint
was then celebrated locally, but in certain
cases the Patriarch or Synod decided to
incorporate the feast day into the entire
Russian Orthodox Church.
During the Soviet period, the Russian
Church was stripped of its right to canon-
ise new saints. Since 1990, however, it has
gained several new saints, the most spec-
tacular being the last Russian Tsar family,
which suffered the deaths of martyrs in the
Urals in 1918.
Both Saint Olga and Saint Anna are
among the Russian Church's earliest saints.
The remains of Olga - said by witnesses to
be unperishable - disappeared during 13th
century attacks by the Mongolians on
Kiev. The relics of Saint Anna are claimed
by two separate places: the Cathedrals of
Sofia in Novgorod and Kiev. Her saint's
name is however Anna of Novgorod.
Olga and Anna, living as they did in 10th
and nth centuries, are early saints also in
a Swedish perspective. It is likely that Olga
had relational ties to Scandinavia, while
Anna (Ingegerd/Irina), daughter of Olof
Skotkonung, was born there. In this way,
she might be seen as Sweden's first female
saint.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 17
Nytt gravfynd fran furstinnan
Olgas tid i centrala Pskov
Je A. Jakovleva
Ett for Pskov sensationellt fynd gjordes i slutet av 2003 vid en arkeologisk
utgravning infor bygget av ett kontorskomplex i centrala staden. Man fann
da en kammargrav dar den gravlagda var en skandinavisk kvinna.
Den heliga furstinnan
Olga (Helga/Helena), den
apostlalika, ar for Pskovborna
intimt forknippad med staden och dess
allra tidigaste historia. I den historiska
traditionen ses Olga som stadens
skyddshelgon, och enligt vissa versio-
ner var hon dess grundare. 2003 firade
Pskov 1100-arsjubileet av sitt forsta
omnamnande i landets aldsta national-
kronika, Nestorskronikan. Under ar 903
narnns det i kronikan att Kievfursten
Igor tagit Olga, bordig fran Pskov, till
sin hustru.
Tyvarr ar de skriftliga kallorna knapp-
handiga och i de fiesta fall tillkomna
senare an handelserna i borjan av 900-
talet. Historikernatorde knappastkunna
upptackanagot nytt pa omradet. Hoppet
star saledes till arkeologin.
Decennier av fortlopande arkeolo-
giska utgravningar har mojliggjort for
dagens forskare att fa en allman bild av
Pskov sadan staden tedde sig pa furstin-
nan Olgas tid.
Det star klart att det langt innan den
blivande Kievfurstinnan foddes farms
en bosattning pa udden dar floderna
Pskov och Velikaja flyter samman.
Under 900-talet blev stadens yta flera
ganger storre (upp till femton hektar).
Bosattningen sag ut som stader i Rus
brukade - en fastning, ett handels-
centrum och en kultplats (en helgedom
och ett gravfalt). Stadens lage vid en
stor vattenvag var gynnsam for dess
ekonomiska utveckling. Pskov hade en
Kvinnog raven fran december 2003. / Grave of female, December2003.
multietnisk befolkning. Dar farms sla-
ver, huvudsakligen krivitjer, men ocksa
finskugriska, baltiska och skandina-
viska stammar.
Bland de flera tusen arkeologiska fyn-
den i Pskov ingar det, liksom i manga
andra stora ryska stader, enstaka skandi-
naviska foremal. Att olika etniska grup-
per levde i Pskov framgar av fynden fran
gravfaltet som ar fran 900- och 1000-
talet och ar belaget nagra hundra meter
soder om fastningen. Av attio utforskade
gravar kan fern med sakerhet sagas vara
utformade enligt skandinaviska traditio-
ner (tillhorande en man, en tonaring och
nagra barn). De som begravdes dar kan,
med viss reservation, kallas samtida till
furstinnan. Men man har lange saknat
mojlighet att rekonstruera hur furstin-
nan Olgas landsmaninnor sag ut ...
Ett for Pskov sensationellt fynd
gjordes dock i december 2003, vid en
18 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
New burial finds in central Pskov
from the time of Princess Olga
Spannbuckla
Buckle
Je A. Jakovleva
In december 2003, a sensational find in
Pskovian terms was made at a statutory
excavation prior to a building of an
office complex in central Pskov. Here a
burial chamber was found containing
the remains of a Scandinavian woman.
To the people ofPskov, SaintOlga,
princess, equal-to-the-apostles, is
intimately linked to the earliest history
of their city. Historic tradition makes
Olga (Helga/Helena) the Patron Saint
of the city, and according to some ver-
sions she was its founder. In 2003, the
city of Pskov celebrated the 1100th
anniversary of its first mention in the
Russian Primary Chronicle - Russia's old-
est national chronicle. The Chronicle
records that in year 903 Igor, prince of
Kiev took Olga, native of Pskov, as his
wife.
Written sources are unfortunately
quite sparse, and in most cases were
recorded later than events in the early
900 s. It is unlikely that historians can dis-
cover anything new on the topic. In this
respect, hope lies with archaeologists.
Decades of continuous archaeological
excavations have made it possible for
modern researchers to gain a general
picture of Pskov as it was in princess
Olga's day.
Clearly, a settlement at the confluence
of the rivers Psovka and Velikaya existed
long before the future princess of Kiev
was born. During the 10th century the
surface area of the town expanded sever-
al fold (up to 15hectares). In appearance,
the settlement was not unlike other
towns in Rus, with a fort, a trading cen-
tre and a cult site (shrine and burial
ground). The position of the town on a
major water route was favourable to its
economic development. The population
of Pskov was multi-ethnic. Not only
were the Slavs there (chiefly Krivichians),
but also Finno-Ugric, Baltic and Scandi-
navian peoples.
As with the archaeological finds in
many other large Russian cities, the thou-
sands of finds in Pskov include occasion-
al Scandinavian objects. Evidence that
various ethnic groups lived in Pskov can
be seen from 10th and nth century finds
from the burial ground The burial ground
is situated less than a kilometre from the
fort It may be said that five of the 80
excavated graves are definitely formed
according to Scandinavian tradition
(those of a man, a teenager and several
children). With certain reservation, those
buried there might be termed contem-
poraries to princess Olga. Though the
chance of reconstructing the features of
her compatriots has long since passed...
However, in December 2003, a sen-
sational find in Pskovian terms was
made at a statutory excavation prior to
the building of an office complex on
Sovetskaya-street Here a burial cham-
ber was found containing the remains of
a Scandinavian woman.
The excavation took place in an area
more than half a kilometre from the pre-
historic burial ground as it was known.
The find was made in a central area of
modern Pskov, on the eastern banks of
the Velikaya river. This area was first
incorporated into the city with the con-
struction of a third ring of fortifications
in the late 15th and early 16th century.
The excavation site runs along medieval
Pskov's main street, Velikaya-street (now
Sovetskaya-street). Outside the city, the
street continued southwards as an anci-
ent country road. Thirty metres south of
the construction sitelies amedieval nun-
nery, Staroya Vozneseniya, believed to
have been founded outside the city in
the 14th century. No written sources
indicate that this area was taken over by
the city before the 15th century.
The grave was discovered after inves-
tigating the medieval layers from the
city. In a large, square, grave-deep pit, a
timber-built burial chamber was found.
Herein were the remains of a woman,
buried in sitting posture. She was fur-
nished with an array of gold, silver and
bronze jewellery common to Scandina-
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 19
Ryska arkeologer i arbete med graven.
Russian archaeologists at work on the grave.
raddnmgsgravnirig infor bygget av ett
kontorskomplex pa Sovetskajagatan.
Man farm da en kammargrav dar den
gravlagda var en skandinavisk kvinna.
Omradet dar utgravningen skedde
ligger mer an en halv kilometer fran det
dittills kanda, forntida gravfaltet.
Fyndet gjordes i de centrala delarna av
dagens Pskov, pa hogra stranden av
Velikaja. Detta omrade inforlivades i
staden i och med att man byggde den
tredje befastningsringen i slutet av
1400- och borjan av 1500-talet. Utgrav-
ningsplatsen stracker sig langs det
medeltida Pskovs huvudgata, Velikaja-
gatan (idag Sovetskaja-gatan). Utanfor
staden overgick gatan i en sydgaende,
mycket gammal landsvag. Trettio
meter soder om byggarbetsplatsen lig-
ger ett medeltida nunnekloster, Staroje
Voznesenije, som tros ha grundats utan-
for staden pa 1300-talet. De skriftliga
kallorna antyder ingenting om att sta-
den skulle ha lagt under sig detta omra-
de fore 1400-talet.
Graven upptacktes efter det att man
gatt igenom de medeltida lagren fran
staden. I en stor, fyrkantig, mer an
manshojd djup grop hade en kammar-
grav timrats. I denna fann man stoftet av
en kvinna, som begravts i sittande stall-
ning. Hon var forsedd med den for
skandinaviska kvinnor vanliga uppsatt-
ningen smycken av guld, silver och
brons - nagra dussintal foremal. Man
fann en halsring, nagra hangsmycken,
metallparlor, ringar, armband m. m. De
traditionella, ovala spannbucklorna var
forgyllda, och guld forekom i graven
aven i form av bysantinska mynt i ett
halsband och en tradring med en liten
parla.
Att kvinnan hade en hog social stall-
ning kan man sluta sig till, dels genom
de dyrbara smyckena och gravkamma-
rens betydande storlek, dels genom att
graven ocksa inneholl en bronsvag for
smavikter.
Samst bevarat var husgeraden och
foremal en av jam och organiska mate-
rial. Konservatorerna har lyckats identi-
fiera ett handtag till en hink, beslag till
en trakista samt en kniv.
De huvudsakliga slutsatserna aterstar
annu att dra. Det unika fyndet kraver ett
allsidigt studium, och foremalen behover
restaureras noggrant. Upptackten har
snarare givit fler fragor an svar nar det
galler Pskovs tidiga historia. Under de
narmaste faltsasongerna kommer arkeo-
logerna att forsoka utvidga undersok-
ningsomradet, i forhoppningen att det
skall visa sig att den patraffade graven
inte ar den enda pa platsen.
Oversattning Magnus Dahnbeig
vian women - several dozen objects in
all. These included a torque, several pen-
dants, metal beads, rings and armlets.
The traditional oval brooches were
gilded, and gold was also present in the
grave in the form of Byzantine coins in a
necklace and a wire ring with a small
bead.
The woman's high social status is
indicated partly by the valuable jewels
and the significant size of the burial
chamber, and partly by the presence in
the grave of a bronze scales for small
weights.
The household utensils and objects of
iron and organic material were least well
preserved. Restorers have succeeded in
identifying the handle to a pail, fittings
to a wooden coffin, and a knife.
The principal conclusions remain to
be drawn. The unique find demands
comprehensive study; the objects must
be carefully restored. In actual fact, the
discovery may have raised more ques-
tions than providing answers as to the
early history of Pskov. Coming excava-
tion seasons will see archaeologists
attempting to expand the area of inves-
tigation in the hope of finding further
graves on the site. ©
Jelena Jakovleva arforskare i arkeologi
pa Pskovs historiska museum. Hennes
specialomrade ar stadsarkeologi i
Ryssland. For narvarande haller hon pa
att avsluta sitt doktorsavhandling om
Pskovs tidiga stadslandskap.
JeienaJakovieva conducts research at
the Historical museum of Pskov. She
specialises in urban archaeology in
Russia, and is currently completing her
doctoral thesis on the early townscape
of Pskov.
20 Historiska Nyheter - OJga & Ingegerd
Ingegerd - en bricka
i det politiska spelet
Catharina Ingelman-Sundberg
I det som var 1000-talets Sverige farms inte sa mycket att valja pa for en kvinna i
hog stallning. Nar Ingegerd/Irina/Anna (ca 1000-ca 1050), den kristne sveakungen
Olof Skotkonungs (ca 980-ca 1022) dotter, nadde giftasvuxen alder blev hon en
politisk schackpjas bland kunga- och furstehusen i det datida Europa. Hennes far
kunde anvanda sin dotter for att i basta fall utvidga sitt rike eller som pant for fred
och Ingegerd sjalv var val medveten om detta.
Politiken i skandinavien vid
den har tiden handlade inte bara
om krigare och ledungsflottor.
En kvinna kunde vara lika mycket vard
som en hel arme.
I de riken som omgav det politiskt
instabila Gotaland och Svealand var det
framfor allt Norge och Rus, som det var
klokt att halla sig val med. Och i det ena
riket farms en ung hjalte i hennes egen
alder, Olav Haraldsson, och i det andra
en tjugofem ar aldre rusisk furste,
Jaroslav den vise.
I Vastergotland hade redan hennes
kusin Ragnvald jarl, som var gift med
kungaattade norskan Ingeborg, gjort en
del sonderingar i vast. Kung Olav
Haraldsson, sedermera den helige, lag
namligen i fejd med sveakungen och
stoppade handeln vid granserna samti-
digt som han da och da anfoll Olof
Skotkonungs skattefogdar nar de for-
sokte ta skatt i omraden som tidigare
varit norska.
Olav Haraldsson ville garna ena och
utvidga Norge varfor granskonflikten
hotade freden. Men om Ingegerd gifte
sig med Olav Haraldsson maste norr-
man och svear halla fred med varandra
och salunda skulle problemen losas.
Ragnvald jarl och vastgotarna jobbade
hart for att fa till ett giftermal mellan
de bada.
Allt hade sakert gatt bra om det inte
vore for att Olav Haraldsson i sin ung-
dom harjat i Malarlandskapen. Nar
Olof Skotkonung stangt in honom i
Malaren hade den norske kungen
galant smitit undan med sina skepp vid
platsen for Norrbro i Stockholm, en
nesa Olof Skotkonung inte hamtat sig
ifran. Dessutom tyckte han att den
norske kungen var en opalitlig upp-
komling utan viktiga landomraden. Att
fa Olav Haraldsson till svarson var sale-
des inget han onskade.
Men Ingegerd som hade fatt hora att
Olav Haraldsson pa en enda morgon
besegrat fern norska kungar och dessu-
tom utfbrt hjaltedad i Normandi och
England hade blivit intresserad av norr-
mannen.
Nar sa Olav efter en tid friade svarade
hon ja, nagot som inte fadern, men ting-
et i Uppsala, tyckte var en god sak. Olof
Skotkonung forsokte satta sig emot gif-
termalet men maste till slut ge med sig
eftersom bonderna vid Uppsalatinget
hotfullt bullrat med sina vapen.
Upprymd sande Ingegerd sin blivande
Den heliga Anna (Ingegerd) av Novgorod.
Del av ikon fran fran 1700-talet, Novgorod.
Saint Anna (Ingegerd) of Novgorod.
Icon detail from 18th century, Novgorod.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd
Sofiakatedralen i Kiev. Katedralen paborjades 1037 och tillkom pa initiativ av fursteparet Ingegerd och Jaroslav den vise. Den ar ombyggd men finns kvar an idag.
Sofia Cathedral of Kiev. Building of the Cathedra! commenced in 1037, on the initiative of the royal couple princess Ingegerd and prince Yaroslavthe Wise. The cathedral
survives, rebuilt, to thisday. Photo: Catharina Ingelman-Sundberc
brudgum en guldstickad kappa och Olav
sjafv seglade med flaggprydda skepp till
gamla Kongahalla (Kungalv) for att
hamta sin brud. Men nagon kungadotter
syntes inte till. Olof Skotkonung hade
namligen inte haft nagon avsikt att upp-
fylla loftet till bonderna i Uppsala.
Ingegerd fortvivlade och nar fadern
stolt berattade att han fangat fern orrar
pa en enda morgon, replikerade hon
bitskt att Olav Haraldsson minsann han
hade fangat fern kungar pa samma tid.
Medan Ingegerd och norske kungen
vantade pa att giftermalet skulle komma
till stand anlande plotsligt ett bud fran
Novgorod (Holmgard/Gorodisjtje). Det
var den rusiske furstenJaroslav den vise
(ca 978-1054) som i ett brev bad om att
fa gifta sig med Ingegerd. Kanske hade
han skramd asett hur Sveariket och
Norge narmat sig varandra, nagot som
kunde innebara riskfor anfall vasterifran.
For Olof Skotkonungs del var frieriet
losningen pa allt. Nu slapp han den
norske kungen, fick fred med Rus och
dessutom stod emot eventuella anfall
vasterifran. Han pressade Ingegerd att
saga ja och forst efter langa forhand-
lingar och manga eftergifter gick hon
med pa arrangemanget. Vid 19 ars alder
tvingades hon saledes att gifta sig med
en 25 ar aldre framling borta i
Novgorod. Som klen trost fick hon en
del landomraden kring Staraja Ladoga
(Aldeigjuborg) som morgongava.
Olav Haraldsson som vantat pa
Ingegerd i manader blev sa forolampad
att han hotade med krig och endast
genom att Ragnvald jarl i hemlighet
lyckades gifta bort Olof Skotkonungs
andra dotter och Ingegerds halvsyster
Astrid med Olav, raddades freden.
Ingegerd fann sig i sitt ode och tycks
ha anpassat sig val i ost. Med Jaroslav
fick hon tio barn och de akta makarna
forefaller ha haft ett gott samarbete.
Ingegerd hjalpte Jaroslavi hans krigstag
och nar det antligen blev fred, byggde
de upp Kiev efter bysantinskt monster.
Gyllene Porten, den vackraste av de tre
portarna till "Jaroslavs stad", och Sofia-
kyrkan tillkom pa initiativ av storfurste-
paret och aven skolundervisning intro-
ducerades i staden.
Jaroslavs och Ingegerds marmorsarkofag
i Sofiakatedralen i Kiev.
Yaroslav's and Ingegerds marble sarcophagus
in Sofia Cathedral in Kiev.
Dhoto:KonstantinShmatov and Vladimir Vereshchagir
22 Historiska Nyheter - OJga & Ingegerd
Under Ingegerd ochjaroslavs tid blev
Rus ett storfurstendome och en av dati-
dens verkliga stormakter jamte Ostro-
merska riket och Kalifatet.
Tre av Ingegerds dottrar giftes bort
med representanter for europeiska
kungahus. Dottern Elisabeth gifte sig
med den norske hjaltekonungen
Harald Hardrade, Anastasia gifte sig
med den blivande kung Andreas av
Ungern och tredje dottern Anna for-
maldes med Henrik I av Frankrike.
I slutet av sin levnad gick Ingegerd i
kloster och gavs da namnet Anna. Hon
kom att bli Sveriges forsta helgon och
ligger begravd tillsammans med Jaroslav
i Sofiakatedralen i Kiev. @
lastips / further reading
■ Ingelman-Sundberg, Catharina, Mdktigmam
koinna, en roman om storfurstinnan Ingegerd.
Egmont Richter, Malmo 2001.
■ Ingelman-Sundberg, Catharina, Bo fen om
vikingarna. Egmont Richter, Malmo 1998.
■ Ingelman-Sundberg, Catharina, Vikmgasilver.
Egmont Richter, Malmo 1997.
Arkeologiska utgravningar pagar sedan manga ar i Gorodisjtje utanfor Novgorod dar Jaroslav och
Ingegerd periodvis vistades.
Archaeological excavations have been in progress for several years in Gorodishche outside Novgorod where
Yaroslavand Ingegerd periodically stayed.
3hoto: Catharina Ingelman-Sundberc
Catharina Ingelman-Sundberg arforfattare och
journalist pa Svenska Dagbladet. Hon borjade sir
karriar som dykande arkeolog och har arbetat som
marinarkeolog pa Sjohistoriska museet i Stockholm,
pa Norsksjofartsmuseum i Oslo och vid Malmo sjo-
fartsmuseum samt vid Western Australian Museum
i Perth i Australien. 1999 belonades hon med
Widdingpriset som aretsforfattare av historiska
romaner och popularhistoria i Sverige.
Catharina Ingelman-Sundberg is a writer and journalist
on the Swedish newspaper Svenska Dagbladet. She started
her career as a diver archaeologist and has worked as a
marine archaeologist for the National Maritime Museum
in Stockholm, the Norwegian Maritime Museum in Oslo,
the Maritime Museum of Malmo, and the Western
Australian Museum in Perth. In 1999 she received the
Widding award as writer of the year ofhistorical novels
and popular history in Sweden.
24 Historiska Nyheter - OJga & Ingegerd
Ingegerd - a pawn in the game of politics
Catharina Ingelman-Sundberg
In nth century Sweden, a woman of high
standing had little to choose from. When
Ingegerd/Irina/Anna (c. 1000-1050),
daughter to the Christian king of Svea,
Olof Skotkonung (c. 980-1022) reached
marriageable age, she became a political
pawn among the kings and princes of
European royalty. Most favourably, the
king could use her to expand his king-
dom, or else as a pledge on peace. And
of this, Ingegerd was well aware.
THE POLITICS OF SCANDINAVIA at this
time were not limited to warring and
Viking fleet expeditions. The value of a
woman could be equal to a whole army.
Norway and Rus (Kievan Rus) were above
all those countries it was wise to remain on
good terms with among the kingdoms sur-
rounding the politically unstable Swedish
provinces of Gotaland and Svealand. And in
one kingdom was to be found a young hero
Ingegerd's own age, Olav Haraldsson, in the
other a prince of Rus some twentyfive years
older, Yaroslav the Wise.
Her cousin in Vastergotland, Earl Ragn-
vald, wed to the royal descendant Ingeborg
of Norway, had already explored possibili-
ties to the west. For the case was that king
Olav Haroldsson, later to become St. Olav,
was in feud with the Svea king and prevent-
ed border trade, at the same time sporadical-
ly attacking Olof Skotkonung's tax bailiffs in
their efforts to collect revenue in areas pre-
viously belonging to Norway.
The great wish of Olav Haraldsson was to
unite and expand Norway, so the border
conflict was a threat to peace. If, however,
Ingegerd were married to Olav Haraldsson
then the Norwegians and Sveas would be
obliged to remain on peaceful terms, and the
problem would be solved. Earl Ragnvald
and his people of Vastergotland worked
hard to arrange a marriage.
This would most certainly have been
successful if Olav Haraldsson had not in his
youth ravaged the districts around Lake
Malaren. When Olof Skotkonung closed
his escape from the lake he managed to
gallantly slip away with his fleet at Norrbro;
an ignominy from which Olof Skotkonung
had still not recovered. He furthermore felt
the Norwegian king to be an unreliable
upstart, lacking important stretches of land.
Having him as his son-in-law was thus not
something he wished for.
But Ingegerd's interest in Olav Haralds-
son had been awakened. She had heard that
he had defeated five Norwegian kings in a
single morning, and also that he had per-
formed heroic deeds in Normandy and
England.
So when, after a period of time, Olav
asked for her hand she agreed. Something
her father did not approve, but the thing of
Uppsala did. Olof Skotkonung attempted to
oppose the marriage but was finally obliged
to agree to it - the farmers of Uppsala thing
began making threatening noises with their
weapons.
In elation Ingegerd sent her bridegroom-
to-be a gold-knitted cloak, and Olav himself
sailed with flag-festooned ships to old
Kungahalla (Kungalv) to fetch his bride.
There was, however, no royal daughter in
sight there. For Olof Skotkonung had owned
no intention of fulfilling his promise to the
farmers of Uppsala. Ingegerd was despair-
ing, and when her father proudly related the
capture of five grouse in a morning, she bit-
terly replied that Olav Haraldsson had,
indeed, managed the capture of five kings in
the same period of time.
While Ingegerd and the king of Norway
awaited the marriage, a message from
Novgorod (Holmgard/Gorodishche) unex-
pectedly arrived. Yaroslav the Wise, prince
of Rus, (c. 978-1054) requested in a letter
the hand of Ingegerd. Perhaps he had seen
with alarm how the kingdoms of Svea and
Norway approached one another, increas-
ing the risk of attack from the west
For Olof Skotkonung this proposal was a
solution to everything. He was now spared
the Norwegian king, gained peace with Rus,
and could also stand up to any attack from
the west. He urged Ingegerd to say yes, and
eventually after long negotiations and many
concessions she agreed. Thus at the age of
19 she was forced to marry a stranger in dis-
tant Novgorod twentyfive years her senior.
It was poor consolation that she received
certain stretches of land around Staraya
Ladoga (Aldeigjuborg) as a morning gift
Olav Haraldsson had waited months for
Ingegerd, and became so angry that he
threatened war. It was only through Earl
Ragnvald, who in secret succeeded in mar-
rying off Olof Skotkonung's other daughter
Astrid - Ingegerd's half sister - to Olav, that
peace was kept
Ingegerd accepted her fate and seems to
have adapted well to the east She bore ten
children with Yaroslav, and the married
couple appears to have worked well togeth-
er. Ingegerd helped Yaroslav in his military
expeditions, and when peace arrived they
built up Kiev in Byzantine style. Construction
of the Golden Gate - the finest of the three
gates to Yaroslav's city - and the church of
Sofia was initiated by the Grand Prince and
his wife. School teaching was also intro-
duced.
During the period of Ingegerd and
Yaroslav, Rus became a grand principality,
and one of the great powers of the time,
along with the Empire of East Rome and
the Caliphate.
Three daughters of Ingegerd were married
off to representatives of European royalty.
Elisabeth married the heroic Norwegian
king Harald Hardraade, Anastasia married
the future king Andrew of Hungary, while
Anna wed Henry I of France.
Towards the end of her life, Ingegerd took
her religious vows and received the name
Anna. She was to be Sweden's first saint and
is buried together with Yaroslav in Kiev's
Sofia Cathedral. @
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 2 5
Aifur nar Novgorod 1994. Till hoger Sofiakatedralen. / Aifur arrives at Novgorod 1994. To the right Sofia Cathedral. Photo: Foreningen Aifur
Fardexperiment ger nya ron
om farder i osterled
Rune Edberg
Sovjetunionens upplosning om-
kring 1990 fick bland mycket annat
till foljd attforbudetfor utlanningar
att resa omkring fritt forsvann.
Ocksa detaljerade, tidigare hemliga,
kartor gick nu att kopa. Detta blev
en stark frestelse for vissa historiskt
intresserade som garna ville uppleva
aventyret att fardas i osterled i kol-
vattnet pa vikingahovdingen Rode
Ormfran Frans G. Bengtssons
beromda bocker.
BLAND ARKEOLOGER Och annat
fackfolk hade det da lange forts
en diskussion om vilka de kon-
kreta forutsattningarna for flodfarder
varit pa vikingatiden och vilka battyper
som kunde ha anvants. Flera forskare
hade papekat att man ocksa borde
kunna rakna med mojligheten av lang-
vaga sladfarder pa vinterns skare och
isbelagda sjoar. Sadana resor ar valkan-
da fran historisk tid. Men att skilja mel-
lan fakta och fantasier var omojligt
eftersom nagra seriosa experiment aid-
rig gjorts. Forskningen stod och stam-
pade pa samma flack
Redan 1983 och 1985 hade emeller-
tid arkeologen Erik Nylen lett en expe-
dition fran Ostersjon till Svarta havet.
Han hade latit bygga en atta meter lang
klinkbyggd bat av vikingatida typ, som
fatt det gotlandska namnet Kramp-
macken. Eftersom Nylen vid denna tid
inte fick tillstand att fardas genom
Soyjet improviserade han en rutt langs
polska, slovakiska och ungerska floder
till Donau. Farden med Krampmacken
var valorganiserad och manskapet val-
tranat. Baten var ratt liten. Trots detta
visade det sig vara ett mycket tidskra-
vande slitgora att ro mot strommen pa
26 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
floderna, vecka ut och vecka in. Var
detta verkligen ett realistiskt satt att
fardas, ens pa den karva vikingatidenf
Kanske, men sakert bara om det inte
farms nagot rimligare alternativ! For att
passera over berg och kullar mellan
flodsystemen satte Krampmackens be-
sattning hjul pa baten och rullade fram
den pa landsvagarna. Gjorde man sa pa
vikingatiden? Nej, inte vad vi vet!
Krampmackens resa stallde de praktiska
problemen pa sin spets.
Det forsta forsoket att fardas uppfor
en storre flod i de forna Soyjetterritoriet
gjordes sedan 1992 av en norsk expedi-
tion med en 16 meters bat, kallad
Hav0rn. Floden var Daugava (det ar det
lettiska namnet; pa ryska heter den
Dvina). Floden reglerades under 1900-
talet for kraftverksandamal, och sa
lange som farden gick pa uppdamda
strackor gick den skapligt, men nar
man sa smaningom nadde mer ofor-
andrade flodmiljoer var man tvungna
att ge upp. Baten visade sig vara pa tok
for stor och tung.
Travel experiments provide
new findings on journeys east
Himinglava ovar pa Dalalven i Gysingeforsen
infor resan 2004.
Himinglava in p re-journey practice on the Swedish
Dalalven river at Gysingeforsen 2004.
Rune Edberg
One of the consequences of the dis-
bandment of the Soviet Union in 1990
was the lifting of the ban on foreigners
travelling the countries freely. Even
detailed and previously classified maps
could now be purchased. The tempta-
tion was strong among some people
with historical interests who more than
willingly wished to experience the
adventure of travel east in the wake of
Viking Chieftain Rode Orm from the
famed books of Frans G. Bengtsson.
Archaeologists and other experts
had long since held a dialogue as to
what the real conditions were for river
journeys in Viking times and the types of
boats that had been used. Several
researchers had pointed out that it
should also be possible to calculate the
possibility of long-distance sledge jour-
neys on the frozen crust of winter snow
and frozen lakes. Such journeys are well
known from historical times. Separating
fact from fantasy was however impossi-
ble, since no serious experiments had
been carried out. Research was march-
ing on the spot
However, back in 1983 and 1985,
archaeologist Erik Nylen headed an ex-
pedition fromthe Baltic to the Black Sea.
He built an eight metre long clinkerbuilt
boat of Viking type which was given the
Gotlandic name of Krampmacken. Since
Nylen at this time was not permitted to
travel through Soviet territories he im-
provised a route along Polish, Slovakian
and Hungarian rivers to the Danube.
The Krampmacken journey was well
organised, with a primed crew. Though
the boat was small. Despite this, it
became apparent that rowing upstream
on rivers week in and week out was a
much time-consuming and strenuous
task. Was it a truly realistic method of
travel, even in the harsh days of the
Vikings? Perhaps, but only if no more
reasonable alternatives existed! In order
to pass through the mountains and hills
between river systems, the crew of
Krampmacken fit wheels under the boat
and wheeled it along country roads. Did
the Vikings do likewise? Not that we
know of! The journey of Krampmacken
brought the practical difficulties to a
head.
The first attempt to travel up a larger
river in the former Soviet territories was
made in 1992, when a Norwegian expe-
dition with a 16-metre boat called
Havern journeyed up the Daugava river
(this is the Latvian name for it; in
Russian: Dvina). Its flow was regulated
in the 20th century to meet the needs of
power stations, and as long as the
journey was along dammed stretches
reasonable progress was made. But when
less altered waterway environments
were reached the journey came to an
end. The boat turned out to be far too
large and heavy.
The nine metre host Aifur, owned by
a Swedish group, carried out a lengthy
journey in 1994 and 1996, starting at
Sigtuna near Lake Malaren and heading
for Kherson close to the mouth of the
Dnieper (Dnepr, Dnipro, Dnyapro) on
the Black Sea. The journey was 3,600 km
altogether and the adventure was enti-
tled "Expedition Holmgard". Aijur is a
Nordic name for one of the stretches of
rapids on the river Dnieper, and Holm-
gard is the Nordic Viking name for
Novgorod and its precursor close by,
Gorodishche.
In the summer of 1994 Aifur jour-
neyed across the Baltic and along the
Gulf of Finland into Lake Ladoga and
south up the Volkhov river to Novgorod.
The boat was able to sail a large part of
the way, hard rowing being an excep-
tion.
There was eager expectation when
the Aifur continued from Novgorod in
the summer of 1996. It first headed
across Lake Ilmen and then on south-
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 27
Niometersbaten Aifur, som ags av en
svensk forening, genomforde 1994 och
1996 en langfard med start i Sigtuna vid
Malaren och slutpunkt i Cherson nara
floden Dneprs (Dnjeprs) mynning i
Svarta havet. Total strackan var om-
kring 360 mil och aventyret kallades
"Expedition Holmgard". Aifur ar ett
nordiskt namn for en av Dneprs
(Dnjeprs) forsar och Holmgard ar det
vikingatida nordiska namnet pa Nov-
gorod och denna stads foregangare, det
narbelagna Gorodisjtje.
Sommaren 1994 fardades Aifur over
Alands hav och Finska viken, in i
Ladoga och vidare soderut pa floden
Volchov till Novgorod. Baten kunde
segla storre delen av vagen, och hard
rodd kravdes endast undantagsvis.
Sparmingen var stor nar Aifur som-
maren 1996 fortsatte fran Novgorod.
Kosan stalldes nu over sjon Ilmen och
vidare soderut langs Lovat (Lovot), en
drygt 50 mil lang flod. Det var har vagen
fran "varjagerna till grekerna" (dvs. fran
Skandinavien till det ostromerska riket)
gick enligt Nestorskronikan. Detta skulle
nu provas praktiskt.
Det kandes darfor ganska snopet nar
Lovat visade sig helt ofarbar redan
knappt tio mil fran sin mynning. Fors-
arna var fulla av sten och vattenstandet
sa lagt att det knappt skulle gatt att
komma fram ens med kanot. En kon-
troll med ryska historiska skrifter och
handbocker har senare visat att Lovat
bade under tsartiden och soyjettiden
beskrivits som oduglig som batled.
Daremot har man under varfloden flot-
tat mycket timmer dar. Forhallandena
pa Lovat var, av allt att doma, knappast
dramatiskt annorlunda pa vikingatiden
och uppgifterna i Nestorskronikan kan
darfor inte tolkas som att vagen fran
"varjagerna till grekerna" var en ren vat-
tenvag
Sedan Aifur med hjalp av lastbil
transporterats forbi Lovats kallor och
ater sjosatts fortsatte farden framgangs-
rikt pa flera mindre floder med lugnare
lopp. Efter ytterligare en landtransport,
denna gang pa hemsnickrade trahjul,
kunde baten sjosattas i den maktiga
Dnepr. Denna flod, som flyter igenom
Kiev och mynnar i Svarta havet, ar dock
helt utbyggd. Dagens forhallanden dar
kan darfor inte alls jamforas med
vikingatidens.
Fardexperimenten fortsatter och
kommer att ge ytterligare nyttiga erfa-
renheter. Sommaren 2004 gors en ny
resa som ansluter till Aifurs. Det ar
"Expedition Vittfarne" som startar pa
den plats dar "Expedition Holmgard"
avslutades 1996 och som tar fasta pa de
tidigare erfarenheterna. Den tio meter
langa bat som "Expedition Vittfarne"
anvander bar det fornnordiska namnet
Himinglava. (Himinglava ar i fornnor-
disk mytologi en av havsjatten Agirs
och Rans nio dottrar.) Den ar smackert
byggd och trots sin storlek vager den
bara omkring 400 kilo, vilket ar bara
ungefar halften sa mycket som fore-
gangarna Krampmacken och Aifur
Himinglava ar latt att hantera och kan
kortare strackor till och med baras av
sinbesattning.
Expeditionen, inspirerad av den svens-
ke krigarhovdingen Ingvars aventyr i
dessa trakter omkring 1040, ska segla
over Svarta havet till Georgien och upp
i floden Rioni. Baten ska darefter slapas
over bergspassen i Kaukasus och sedan,
om allt gar val, fortsatta flodvagen ut i
Kaspiska havet.
Under vikingatiden fanns tata kultur-
kontakter i bada riktningarna mellan
Skandinavien och omradena oster om
Ostersjon. Lockade av lonande skinn-
handel emigrerade ocksa manga skan-
dinaver till de omraden, dar senare det
aldsta ryska riket kom att bildas. Vissa
skandinaviska slakter skaffade sigmakt-
positioner pa olika platser och hovding-
arna borjade kalla sig furstar. Manga
unga nordbor tog varvning hos dem
och manga andra reste langs floderna
till Konstantinopel for att soka lyckan i
tidens varldsstad. Det arkeologiska
materialet talar sitt tydliga sprak och
bekraftas ocksa av en rad olika skriftli-
ga, berattande kallor.
Troligast ar att skandinaverna seglade
pa egna kolar endast till stodjepunkter
som Aldeigjuborg (Staraja Ladoga)
nara Ladoga eller Holmgard (Goro-
disjtje/Novgorod) vid Ilmen. Dar gjor-
des affarer av alia slag upp. Kopman
som ville vidare med sina varulager
vantade sedan till vintern och for i slade
fram till platser vid floderna pa andra
sidan vattendelarna, dar det gick att
skaffa lampliga batar. En bysantinsk
kalla fran 900-talet uppger att resenarer
mot Konstantinopel om vararna sam-
lade sig i omradet runt Kiev och gav sig
av pa Dnepr i konvojer. Men langa tider
var Dneprvagen helt omojlig att anvan-
28 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
da eftersom fientliga folk hindrade all
genomfart. Att med stark eskort ta land-
vagen fran Kiev over stappen till ham-
nar pa Krim var da enda alternativet.
De experimentella farderna visar att
det inte ar troligt att skandinaver rest
med egna batar eller skepp hela vagen
fran hemmets kuster till Osterlandet.
De klinkbyggda skepp som vikingati-
dens skandinaver konstruerade och
som var sa framgangsrika pa fjordar,
skargardar och oppet hav var inte
lampliga for flodtrafik. Att ocksa sakra
arkeologiska och skriftliga belagg for
att sadana langfarder pa floderna over-
huvudtaget agt rum ocksa saknas, kan
heller inte vara nagon slump. @
lastips / further reading
■ Edberg, Rune, (red), En vikingafardgenom
Rysshndoch Ukraina. Sigtuna Museers
skriftserie, 8. Sigtuna 1998.
■ Edberg, Rune, Fdrder idsterled. Experiment
Mllor, myter och analogier. Stockholm Marine
Archaeology Reports, 2. Stockholms
universitet. Stockholm 2002.
■ Larsson, Mats G., Ettodesdigert vikingatdg.
Ingvar den vittfdrnes resa 1036-1041.
Atlantis forlag. Stockholm 1990.
■ Nyle"n, Erik, Vikingashpp mot Mikhgdrd
Krampmacken idsterled. Carlssons forlag.
Boras 1987.
■ Sindbsek, S. M, Varasgiske vinterruter.
Slsedetransport i Rusland og sp0rgsmalet om
den tidlige vikingetids orientalske import i
Nordeuropa. Fomvdnnen 99. 179-193.
Rune Edberg ar arkeolog och forskar
om forntida och sentida batar, skepp,
batfarder och andra resor.
Rune Edberg is an archaeologist and con-
ducts research into boats past and present,
ships, journeys by boat and other trave is.
wards up the 500 km long river Lovat
(Lovot). This was the "Varangians-to-
Greeks" route (i.e.Vikings to East Rome
Empire) according to the Primary
Chronicle. It was nowto be put to the test
Thus, when after less than 100 km the
Lovat appeared completely unnavigable
disappointment ran high. The rapids
were full of rocks, and water levels were
so low a canoe would have run into dif
Acuities. A later check with Russian his-
torical documents and manuals showed
the Lovat was described as unfit for boat
traffic, both during tsarist and Soviet
periods. Much timber has, however,
been transported down it during spring
floods. To all appearances conditions on
the river were not dramatically different
in Viking times, thus the information in
the Primary Chronicle cannot be inter-
preted as the "Varangians-to-Greeks"
route being purely a water route.
The Aifur was then transported by
truck past the source of the Lovat and
relaunched. Whereby it successfully
negotiated several lesser rivers with
calmer flow. After a further transport by
land, this time on home-made wooden
wheels, the boat was set down in the
mighty Dnieper. This river, flowing
through Kiev to the Black Sea, is how-
ever completely harnessed. Hence, mod-
ern conditions can in no way be com-
pared to those of Viking times.
Such experimental journeys are to
continue, and will provide further useful
experience. A new journey linked to
Aifur's is plannedfor this summer (2004).
This is "Expedition Vittfarne" and starts
where "Expedition Holmgard" left offin
1996, paying heed to past experiences.
The 10-metre boat used by "Expedition
Vittfarne" carries the Old Norse name of
Himinglava (in Old Norse mythology
Himinglava is one of the nine daughters
of sea giant Aegir and Ran). It is sleek,
and despite its length weighs a mere 400
kg - around half the weight of its prede-
cessors Krampmacken and Aifur. Himing-
lava is easily handled and for short
stretches can even be carried by its crew.
Warrior chieftain of Sweden, Ingvar,
sought adventure in the region around
AD 1040. His adventures have inspired
the expedition route. Intended journey is
to sail across the Black Sea to Georgia
and up the river Rioni. The boat will
then be hauled through the mountain
passes of the Caucasus and, providing all
is well, will then continue by river to the
Caspian Sea.
During Viking times, cultural contacts
between Scandinavia and tracts east of
the Baltic were frequent. Attracted by
the lucrative trade in skins, many Scan-
dinavians emigrated to these regions
where the first Russian kingdom was to
develop. Certain Scandinavian families
acquired positions of power in various
places and chieftains began calling them-
selves princes. Many younger Nordic
people joined their military forces, while
a great many others journeyed along the
rivers to seek their fortune in the world
metropolis of the time, Constantinople.
The archaeological evidence speaks for
itself, and is confirmed by a series of
written and verbal sources.
It is most likely that Scandinavians
sailed in their own boats only as far as
base points such as Aldeigjuborg (Staraya
Ladoga) near Ladoga, or Holmgard
(Gorodishche/Novgorod) at Lake Dmen.
Here, business deals of all kinds were
completed. Tradesmen wishing to con-
tinue on with their goods then waitedfor
the winter and journey by sledge to
places on rivers on the other side of the
watershed where suitable boats could be
acquired. One 10th century Byzantine
source states that those travelling
towards Constantinople gathered in the
Kiev region to travel the Dnieper in con-
voy. For long periods, however, the
Dnieper was impossible to use due to
enemy tribes preventing travel. The only
alternative was having a strong escort on
the land route from Kiev across the
steppes to Crimean ports.
The experimental journeys show it
unlikely that Scandinavians travelled in
their own boats or ships the entire route
from their home shores to the shores of
the eastern lands. The clinker-built ships
constructed by the Scandinavian Vikings,
which were so successful in fjords, coast-
lands and open sea, were not suited to
river journeys. Neither can it be by
chance that no written evidence exists
proving that such lengthy river journeys
at all took place.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 29
Stadsplan och stadsbyggnad
i Sigtuna och Kiev
Sten Tesch
Decennierna fore och runt ar i ooo ar en period med stora samhallsforandringar i Skandinavien.
Ett symboliskt avstamp ger den stora runsten som kung Harald Blatand lat resa ca 960 vid
kungasatet Jelling pa Jylland. Har skryter Harald med att han vunnit hela Danmark och (delar av)
Norge och att han gjort danerna kristna. Med viss efterslapning kan vi se samma framvaxt av
riken med kristna fortecken i bade Norge och Sverige.
Kristna furstar i kristna riken
Riken eller stater skapades naturligtvis
inte over en natt, det var en mycket lang
ochmodosam process, men det var fore
och runt ar 1000 som plattformen ska-
pades.
Den nya tron fiingerade bade som
medel for att bryta hedniska smakung-
ars och hovdingars maktstallning och
som kitt for att halla ihop riket. Dar den
kungliga maktpositionen var svaggrun-
dades administrativa, maktpolitiska
och ideologiska stodjepunkter - stader.
Lund i Skane, Roskilde pa Sjalland
(Danmark), Trondheim i Tr0ndelag
(Norge) och Sigtuna i Uppland ar
exempel pa sadana stader. Har lat
kungarna pragla mynt med egen bild
pa atsidan och kristet kors pa fransidan
for att bekrafta sin maktposition, och
har inrattades snart biskopssaten.
Ungefar samtidigt som nya stader
grundades overgavs aldre stader eller
stadsliknande samhallen s.k. proto-
towns, inriktade pa hantverk och om-
sattning av prestigevaror. De nya sta-
derna grundades ofta i narheten av
dessa aldre urbana centra. Birka/
Fornsigtuna/Sigtuna, Uppakra/Lund,
Hedeby/Schleswig (Tyskland), och
Kaupang/Tonsberg (Norge) ar kanda
exempel pa sadana par eller motsatspar
om man sa vill.
Upprattandet av kristna riken var en
process som ocksa berorde stora delar
av norra Europa, bland annat Rus
(Kievriket), Polen och Ungern. Ocksa i
Rus grundades vid samma tid nya
stader i nara anslutning till aldre han-
dels- och hantverkscentra. Exempel pa
sadana par ar Rurikovo Gorodisjtje/
Novgorod, Gnezdovo/Smolensk och
Shestovitsy/Chernigov.
Kiev langre soderut awek fran detta
monster genom att staden existerade pa
samma plats bade fore och efter religi-
onsskiftet. Likafullt kan Vladimirs mak-
tovertagande 980 ses som inledning till
nagot nytt. Nar Vladimir kristnade Rus
988 var det den grekisk-ortodoxa tron
som anammades. Kanske var farmor
Olgas dop i Konstantinopel 957 vagle-
dande for sonsonens val. Valet skulle i
vilket fall fa mycket stora konsekvenser
for bade rikets och Kievs utveckling.
For saval de skandinaviska rikena som
Rus medforde religionsskiftet en avgo-
rande samhallsforandringpafleraplan,
kort sagt kan man tala om europeisering
av hela den norra periferin. Brytningen
mellan ost- och vastkyrkan lag annu en
bit fram i tiden (1054).
Kungens Sigtuna
Sigtuna grundades pa 970-talet. Till
skillnad fran Kiev finns det inga skrift-
liga kallor att ta till nar stadens aldsta
historia ska berattas. Daremot finns det
ett rikhaltigt och omfattande arkeolo-
giskt material. Inte minst har de senaste
tjugo arens utgravningar lett till att
synen pa Sigtunas uppkomst och funk-
tion pa ett avgorande satt forandrats.
Den aldsta stadsplanen kan nu bade
dateras och rekonstrueras. Av det arke-
ologiska materialet framgar tydligt att
staden ar anlagd och det i ett svep. En
rimlig tolkning ar att det var kung Erik
Segersall som stod bakom anlaggandet.
Den ursprungliga stadsplanen var
mycket enkel. Langs med och pa bada
sidor om en gata, en bit fran men paral-
lell med stranden, anlades ca 140 lang-
smala 20-30 meter langa tomter. I sta-
dens mitt lag en stor tomt som tolkats
som kungsgarden. Aven om skriftliga
kallor saknas, ar det ett rimligt anta-
gande att Olof Skotkonungs dotter
Ingegerd i sin ungdom tidvis vistats pa
kungsgarden i Sigtuna.
Sigtuna var fran borjan en helt och
hallet kristen stad. Hedniska gravar sak-
nas aven pa de aldsta gravgardarna. De
forsta trakyrkorna byggdes dock inte
30 Historiska Nyheter - OJga & Ingegerd
Sigtuna omkring ar 1000. Rekonstruktion av Jacques Vincent efter vetenskapligt underlag av Sten Tesch.
Sigtuna circa AD 1000. Reconstruction byJacquesVincent, based on scientific research by Sten Tesch.
3TeschaVincent2003
fbrran vid iooo-talets mitt, i anslutning
till att arkebiskopen i Hamburg-
Bremen inrattade ett biskopssate i
Sigtuna. Dessforinnan utovades den
kristna kulten i den hallbyggnad som
lag langst bak pa varje gardstomt. Forst
runt ar noo paborjades bygget av sex
eller sju romanska stenkyrkor.
For de tidiga staderna var mangkyrk-
ligheten etttypiskt drag. Med tiden blev
kyrkans paverkan pa stadsplanen sa djup
att vi kan tala om ett sakralt stadsrum.
Sa var fallet i Sigtuna och aven i Kiev.
Sigtunas stadsplan anknyter klart till
nordvasteuropeisk tradition. Bade den
och stadsgardarnas utformning och
byggnation har direkta arkeologiskt
belagda motsvarigheter i Trondheim
och Oslo/Gamlebyn. Platser som
Dublin och det anglo-skandinaviska
York hade i sina vikingatida faser liknan-
de stadsplaner som de skandinaviska
orterna. Forebilder fanns redan i 700-
talets Ribe och Dorestad vid Nordsjon.
"Beskada staden skinande
i sin glans!"
Pa 900-talet var Kiev annu en trastad
och det hade lange funnits bosattning-
ar pa platsen. Staden bestod da av tva
delar. Dels en befast hogstad Starokiev-
ska (Gamla Kiev) dar fursten och hans
folje vistades, dels en lagstad Podol
(Podil) vid Dneprs (Dnjepr) strand for
handelsman, hantverkare och fiskare.
Den befasta kullen avgransades av upp
till hundra meter branta sluttningar pa
Historiska Nyheter - Olga fe5 Ingegerd 3 ■
tre sidor och en vail pa den fjarde. I
staden fanns ett hednatempel och soder
om staden ett stort gravfalt. I Podol
fanns forutom den enkla trabebyggel-
sen ocksa en kristen trakyrka.
Med tiirst Vladimirs styre (980-1015)
borjade ett storskaligt byggande av
bade palats och kyrkor inom ramen for
en ny befastning - "Vladimirs stad".
Grekiska arkitekter och konstnarer in-
kallades. Det ar mojligt att dessa ocksa
var med ochplanerade hela stadsplanens
utformning. Den forsta stenkyrkan
(Tio ndeky rkan/D e sj atinn aj akyrkan)
stod klar mycket snabbt. Kyrkobygget
symboliserade etablerandet av den nya
religionen. Forst hundra ar senare bygg-
des den forsta stenkyrkan i Sigtuna,
Under fur steparet Jaroslavs och Inge-
gerds tid (1019-1054) infoll Rus verkliga
guldalder. Jaroslav lat bygga en helt ny
och mycket storre betast stadsdel -
"Jaroslavs stad" - intill Vladimirs. Denna
omgavs av en 3,5 kilometer lang, 14
meter hog och 25 meter bred vail. Tre
portar ledde in, varav den fornamsta
kallades Gyllene Porten. Forsvarssyste-
met som byggdes 1037-1041 maste ha
sysselsatt 1000 man dagligen. For att
fira segern over petjenegerna (1036)
och patriarkatets inrattande i Kiev
(1039) byggdes den maktiga Sofiakate-
dralen. Under sonerna Izyaslavs och
Svyatopolks styren byggdes ytterligare
en befast stad intill Jaroslavs, men den
var betydligt mindre.
Lngstaden Podol vaxte ut stort och
omgavs av starka befastningsverk. Runt
marknadsplatsen byggdes flera sten-
kyrkor, men forst pa noo-talet. Han-
delsmannen och hantverkarna bodde i
timmerhus.
Vid slutet av 1000-talet var Kiev
Europas kanske storsta stad med 400
kyrkor och N torg.
Arkeologiska berakningar visar att
den omfattade ca 400 ha med 8000
egendomar/gardar. Om man raknar
med att varje hushall bestod av 6 perso-
ner ger det en befolkningpa 50 000 per-
soner. En motsvarande berakning for
Sigtuna ger 840 personer.
Kievs skonhet prisades i en predikan
av Jaroslavs hovprast Hilarion (1049):
"Beskada staden, skinande i sin glans!
Beskada de blomstrande kyrkorna!
Beskada den vaxande kristenheten!
Beskada staden som glimrar av helgon-
ikoner, doftar av rokelse och genljuder
av lovprisningar och hymner till Gud!"
Kievvid ca1000-1200. Uppe i hogra hornet anas Podol, Kievs lagstad. Hbgstaden Gora syns med sina muromgardade stadsdelar. Till vanster Gyllene Porten.
Rekonstruktionsforslag Mihajlo Suhajdak.
Kiev circa AD J000-1200. Kiev's valley town Podol can be glimpsed in the top right-hand corner. The hill town of Gora is seen with its walled city districts. Jo left the Golden Gate
Proposed reconstruction by Mihailo Suhaidak
Town planning and town building
in Sigtuna and Kiev
Sten Tesch
The decades prior to and around year AD
1000 were witness to great changes in
Scandinavian society. A symbolic point of
departure is the runestone raised by king
Harald Bluetooth around year 960 at the
royal seat at Jelling in Jutland, Here he
boasts of gaining all of Denmark and
(parts) of Norway, and of Christianising
the Danes. With a certain delay, we can see
development of the same kind of king-
doms with Christian overtones in both
Norway and Sweden.
Christian princes in Christian lands
Such kingdoms or states were not, of course,
formed overnight: the process was long and
laborious. It was, however, prior to and
around year AD 1000 that the platform for
this was initiated.
The new faith functioned both as a means
ofbreakingthe dominant position ofheathen
petty kings and chieftains, and as a means of
binding together the nation. In places where
the royal position of power was weakest,
administrative, power-political and ideolo-
gical points of support- towns - were estab-
lished; Lund in Skane (Sweden), Roskilde on
Zealand (Denmark), Trondheim in Tronde-
lag (Norway) and Sigtuna in Uppland
(Sweden). Here, coins were minted on royal
mints, with an obverse king and a Christian
cross on the reverse. The kings confirmed
their position of power and soon established
Episcopal sees in these towns.
Around the same time that new towns
were established, older ones, including town-
like communities (proto-towns), specialising
in crafts and trade in prestigious goods, were
abandoned. The new towns were often
founded close to the older urban centres.
Birka (Old Sigtuna)/Sigtuna, Uppakra/
Lund, Hedeby/Schleswig (Germany), and
Kaupang/Tonsberg (Norway) are known
examples of such pairs or counter-pairs.
The establishment of Christian kingdoms
was a process which also covered a large
part of northern Europe, for example in Rus,
Poland and Hungary. At this time, towns
were also founded in Rus in close association
to earlier commercial and craft centres.
Examples are Rurikovo Gorodishche/
Novgorod, Gnezdovo/Smolensk and
Shestovitsy/ Chernigov.
Kiev, further south, diverged from this
pattern, since the town existed in the same
place both before and after the change in
religions. The power take-over by Vladimir
in 980 can, however, still be seen as the start
of a new era. When he Christianised Rus in
AD 988, the faith adopted was from the
Greek Orthodox Church. Perhaps aunt
Olga's (Helga/Helena) baptism in Constan-
tinople AD 955 guided the grandson in his
choice. Whatever, this choice was to have
major consequences for the development of
both Kiev and Rus. The religious shift result-
ed in decisive changes in society on several
levels, both for the Scandinavian countries
and Rus: in short it meant the entire north-
ern periphery becoming part of Europe. The
schism between the East and West Churches
lay still some time ahead (1054).
Royal Sigtuna
Sigtuna was founded in the 970 s. Unlike
Kiev, no written sources exist to tell of the
town's earliest history. On the other hand, the
archaeological material is ample and wide-
ranging. Not least excavations in the past
two decades have led to a decisive change in
the way Sigtuna's rise and function is looked
upon. The earliest town plan can now be
both dated and reconstructed. The archaeo-
logical material shows that the town was
planned and then constructed in one fell
swoop. One reasonable interpretation is
that king Erik Segersall stood behind this.
The original town plan was very simple.
One hundred and forty oblong 20-30 metre
long parcels of land were laid out alongside,
and on both sides of a street, slightly away
Irom but parallel to the shore. In the centre
of the town was a large site understood as
being the royal estate. Even though written
sources are lacking, it is a reasonable assump-
tion that Ingegerd (Irina/Anna), daughter ot
Olof Skotkotiling, spent time in her youth at
this royal estate.
Sigtuna was a fully Christian town from
the start Even its oldest burial sites lack hea-
then graves. However, its earliest timber
churches were not built until the mid nth
century when the archbishop of Hamburg-
Bremen established a bishopric. Prior to
this, the Christian cult was exercised in hall
buildings at the bottom of each parcel of
land. It was not until the start of the 12th
century that the building of six or seven
Romanesque stone churches commenced.
Abundance of churches was typical for
younger towns. In time, the effect of the
Church on town plans became so deep that
we can speak in terms of a sacred town-
scape. This was the case of Sigtuna, and also
of Kiev.
Sigtuna town plan is clearly related to a
north-west European tradition. Both the
plan and formation of the urban homesteads
have direct, archaeologically confirmed,
equivalents in Trondheim and Oslo/Gamle-
byn. Cities such as Dublin and Anglo-
Scandinavian York had town plans in their
Viking periods similar to those of the
Scandinavian towns. The eighth century
North Sea towns of Ribe and Dorestad
already existed as forerunners.
"Behold the city in splendour!"
Tenth century Kiev was still a town of wood-
en buildings, settlements had existed on the
site a long time. It was divided into two
parts. One a fortified hill town Starokyivska
(Old Kiev), where the prince and his
entourage lived, the other, Podol, lower
down by the shores of the Dnieper for
traders, craftsmen and fishermen. The forti-
fied hill was bounded by steep slopes up to
100 metres long on three sides, and an earth-
work on the fourth. To the south of the
town, there was a heathen temple, with a
large burial ground. Podol was of simple tim-
ber construction, but it also possessed a
Christian timber church.
It was during the rule of prince Vladimir
Historiska Nyheter - Qlga &Ingegerd 33
Amforaskarva med rurikidernas vapenmarke
fran Sigtuna.
Amphora fragment from Sigtuna with crest
oftheRiurikovichi.
Dhoto: Gabriel Hildebrand/RAA
I sarming ett sakralt stadsrum. Sigtuna
var vid samma tid en slaende kontrast
Visserligen hordes sakert ett och annat
gudsord i stadsgardarnas hallbyggna-
der, men sa mycket av skinande glans
farms dar inte. Man kan tanka sig att
Ingegerd farm sig val tillratta i Kiev. Det
skulle droja minst femtio ar innan
Sigtunas stadsrum ocksa kunde gora
skal for epitetet sakralt.
Kulturkontakter
De dynastiska forbindelserna och poli-
tiska kontakterna mellan Skandinavien
och Rus ar val omvittnade. Manga
runstenar berattar ocksa om farder i
osterled till bade Gardarike (aldre be-
namning for det Fornryska riket, Rus
ochKievriket) och Miklagard (Konstan-
tinopel). Att forvarva guld och annan
rikedom, genom handel eller genom
tjanstgoring i kievfurstens liwakt eller
kejsarens varingagarde (som bestod av
skandinaver), var de viktigaste drivkraf-
terna for manga unga man som sokte
lyckan osterut.
I de islandska sagorna och skaldedik-
terna omtalas Sigtuna i samband med
farder till Gardarike. Det ar darfor tro-
ligt att en stor del av farderna osterut
fran Mellansverige utgick fran Sigtuna
och att det var hit som de fiesta batarna
atervande. Darfor ar det inte sa konstigt
att Sigtuna ar den enskilda plats i
Skandinavien dar det patraffats flest
fynd fran Rus och Bysans daterade till
iooo- och noo-talet. Till de intressan-
taste fynden hor ett stort antal (volhy-
niska) slandtrissor. De ar tillverkade av
en rodaktig skiffer fran ett stenbrott ett
tiotal mil nordvast om Kiev. I ovrigt
firms dessa bara i enstaka exemplar i
Skandinavien. En mojlig tolkning ar att
de ar uttryck for en hogst pataglig nar-
varo av slaviska kvinnor i Sigtuna. Om
riktigtlangvagabesokvittnar ett bysan-
tinskt blysigill fran iooo-talets mitt. Pa
sigillet finns en inskrift pa grekiska
"Herre skydda din tjanare Kosmas"
Darmed kanner vi ocksa namnet pa kej-
sarens sandebud.
En intressant fraga ar om dessa inten-
siva kontakter ocksa paverkade utform-
ningen av stadsplan, stadsgardar och
kyrkor i Sigtuna eller vice versa.
Eventuellt kan Vladimir som lands-
flyktig pa 970-talet ha besokt det ny-
grundade Sigtuna i syfte att soka stod
fran Erik Segersall for att fa med sig
trupper for att erovra furstekronan fran
sin bror Yaropolk i Kiev.
Det eventuella besoket i Sigtuna gjor-
de knappast nagra djupare intryck pa
Vladimir. Arkeologiska utgravningar av
vanliga stadsgardar i Sigtuna och Kiev
har varje fall visat att det inte existerar
nagra klara likheter.
Varje gard i Sigtuna bestod pa 1000-
talet av en rad med ca 4 hus langs ena
sidan av den langsmala tomten. Varje
hus hade en speciell funktion. I Kievlik-
som i Novgorod ar tomterna daremot
vanligtvis kvadratiska eller rektangula-
ra med bebyggelsen samlad runt en
gardsplan.
Det finns dock ett omrade dar en
paverkan kan skonjas, men i andra rikt-
ningen. Runt ar 1000 borjade man i
Mellansverige tillampa ett manghus-
system med skilda hus for skilda funk-
tioner. I denna forandring ingick det
knuttimrade huset som en nyhet.
Traditionen att bygga langhus under
vars tak gardens funktioner hade varit
samlade overgavs. Det verkar ha skett
ungefar samtidigt bade pa landsbygden
och i staden, men troligtvis var staden
den innovativa miljon.
I Sigtunas aldsta bebyggelsefas har
vi inte kunnat dokumentera nagra knut-
timrade huslamningar, utan alia hus har
lerklinade flatverksvaggar. Daremot
dyker timmerhusen upp i nasta fas, vil-
ket gor att vi kan tidfasta forandringen
till ca 990 eller nagot tidigare. Pa slaviskt
omrade har man daremot anvant tekni-
ken att bygga timmerhus langt tidigare,
vilket gor tanken om en ostlig influens
fullt rimlig. Arkitektoniska influenser
fran Rus har ocksa diskuterats nar det
galler S:t Olofs och S:t Nicolaus' kyrkor
i Sigtuna.
Stadernas fall
1240 foil Kiev for Gyllene Horden,
mongolernas styrkor, som forstorde
staden i grunden. Den stad som under
en mer an tvahundra ar var en av
Europas storsta och viktigaste stader.
En stad dar stadsbyggnadskonst och
kyrkoarkitektur firade stora triumfer.
Darmed foil ocksa det valdiga Rus
(Kievriket) - som hade bestatt sedan
ca 800.
Ungefar samma blomstringsperiod
hade aven Sigtuna, men dar var det nya
maktpolitiska forutsattningar och
Stockholms uppgang som starkt redu-
cerade stadens betydelse. Idag har bade
Sigtuna och Kiev ateruppstatt och nu
som fdrr ar de storleksmassigt som
David och Goliat. @
lastips / further readning
■ Tesch, Sten, och Vincent, Jacques, Fyerjrdn
medeltidens Sigtuna, i Sigtuna museers skriftserie
nr 10, Sigtuna 2003.
■ Tesch, Sten, Det sakrala stadsrummet: den medel-
tida topografin iSigtuna, iMeta 2000:1, Lund.
■ Sten, Tesch, Frdn hall till k'fka, i Popular
arkeologi, 2001.2, Larbro.
Sten Tesch ar chef for Sigtuna museum
och fil.dr. i arkeologi med specialicering pa
medeltida urbanisering och stadsplanering.
Sten Tesch is head of Sigtuna museum and
Ph.D. in archaeology, with specialisation in
medieval urbanisation and town planning.
34 Historiska Nyheter - OJga & Ingegerd
(980-1015) that large-scale building ofboth
palace and church got underway within the
framework of a new fortification - the City
of Vladimir. Architects and artists from
Greece were called upon. It is quite possible
that these were also present in planning the
design of the entire town plan. The first
church (Tithe Church) was rapidly com-
pleted. The building of churches symbolised
the arrival of a new religion. It delayed
another 100 years until the first stone church
was built in Sigtuna.
The true golden age of Rus began during
the rule of the princely couple Yaroslav and
Ingegerd (1019-1054). Yaroslav had a new
and much larger fortified area of the town
built - the City of Yaroslav - next to
Vladimir's. This was surrounded by a 3.5 km
long, 14 m high and 25 m wide earthwork.
Entry was by three gates, the finest entitled
the Golden Gate. Building of the defensive
system, 1037-1041, must have occupied
1,000 men a day. Victory over the Pechenegs
(1036), and establishment of the Patriar-
chate (1039) were marked by building of the
magnificent Sofia Cathedral. A further forti-
fiedtown section was built next to Yaroslav's
during the rule of his sons Izyaslav and
Svyatopolk, but this was much smaller.
Podol in the valley expanded greatly and
had powerful fortification built round it.
From the 12th century, several stone
churches were built round the market place.
Traders and craftsmen lived in timber
houses.
At the end of the nth century, Kiev was
perhaps Europe's largest city with 400
churches and eight squares. Archaeological
calculations put its area at around 1,200
acres, with 8,000 properties/homesteads.
Given an average per household of six per-
sons, the population was 50,000 people. The
then equivalent for Sigtuna would have
been 840.
The beauty of Kiev was praised in a ser-
mon by Hilarion (1049) court priest to
prince Yaroslav:
"Behold the city in splendour! See the
blossoming churches! See Christianity as it
prospers! Witness the city glimmering with
holy icons, witness the fragrance of incense,
the echo of praise and song to the Lord!"
Indeed a sacred townscape. At this time,
Sigtuna was in marked contrast. Of course,
the occasional word of God could no doubt
be heard from the hall buildings of the
homesteads, but there was not much splen-
dour to talk of. It is imaginable that Ingegerd
(Irina/Anna) settled well into Kiev. It would
be at least 50 more years before Sigtuna
could have reason to be talked of in terms of
a sacred townscape.
Cultural contacts
The dynastic ties and political contacts
between Scandinavia and Rus are well testi-
fied. Indeed, many runestones tell of jour-
neys eastwards to both Gardarike (ancient
Russia) and Miklagard (Constantinople).
The most persuasive reasons for seeking for-
tune eastwards were based on the acquire-
ment of gold and other riches either through
trade or through service in the Kievan
prince's bodyguard or that of the East Rome
Emperor.
The old sagas and poetry of Iceland men-
tion Sigtuna in connection with journeys to
Gardarike. It is thus likely that a large part of
the journeys eastwards from mid-Sweden
departed from Sigtuna, and it was here that
most boats returned. Hence, it is not strange
that Sigtuna is the one particular site in
Scandinavia where most finds from nth
and 12th century Rus and Byzantium have
been excavated. Among the most interest-
ing of these is a large number ofVolhynian
whorls. They are made from a reddish slate
from a quarry 100 km or so north-west of
Kiev. Only sporadic examples of these
otherwise exist in Scandinavia. One possible
interpretation is that they express the very
real presence of Slavic women in Sigtuna. A
mid-nth century Byzantine lead seal bears
witness to visits from far distant. The seal
contains the inscription in Greek: "Lord
preserve your servant Kosmas". Andthrough
this we learn the name of the Emperor's
messenger.
A question of interest is whether or not
these frequent contacts also influenced the
formation of the town plan, urban home-
steads and churches in Sigtuna, or vice-
versa.
It is possible that Vladimir, during his
period of exile in the 970 s visited newly
founded Sigtuna where he sought the help
of Erik Segersall, looking for troops to win
the princely crown from his brother
Yaropolk in Kiev.
Any such visit to Sigtuna by Vladimir
would hardly have made an impression on
him. It is a fact that archaeological excava-
tions in ordinary urban homesteads in
Sigtuna and Kiev show no clear likeness.
In the nth century, each homestead in
Sigtuna consisted of approximately four
buildings on one side of the long and narrow
parcels of land. Each building had a special
function. Instead, the plots in Kiev, as in
Novgorod, are normally square or rectangu-
lar, with buildings gathered round a court-
yard.
There is however one area where influence
can be discerned, but in the other direction.
Around AD 1000, the people of mid-
Sweden began using the system of house
and outhouses, with separate buildings for
separate functions. After this change, the
new dovetailed timber building arrived.
The tradition of building longhouses with
all the functions of a farm under one roof
was abandoned. This appears to have
occurred more or less simultaneously in
rural and urban areas, but it is most likely
that urban areas provided the most innova-
tive environment.
No remains from dovetailed timber build-
ings have been documented from Sigtuna's
earliest building phase. All the houses from
this period have clay-daubed wickerworked
walls. The timber houses turn up in the next
phase, however. This means the date of
change can be determined to c. AD 990 or
somewhat earlier. On the other hand, in
Slavic areas the technique adopted to build
timber properties was in use much earlier.
Architectural influences from Rus have also
been discussed with regard to the Sigtuna
churches of St Olof and St Nicolaus.
The fall of Sigtuna and Kiev
In 1240 Kiev fell to the Golden Horde of the
Mongols who completely destroyed the
city. It had been one of the largest and most
important cities in Europe for over 200 years.
A city where the arts of town architecture
and church building enjoyed great triumphs.
And with this fell also the vast Rus (Kievan
Rus), which had existed since the start of the
9 th century.
Sigtuna enjoyed a similar period of pros-
perity, but here it was new circumstances in
power-politics and the rise of Stockholm
which heavily reduced its importance. In
modern times, both Sigtuna and Kiev have
once again emerged, and again the sizes are
those comparable to David and Goliath.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 35
Vikingarna - ruserna - varjagerna
Fedir Androshchuk
Som vikingatid brukar man i Norden beteckna tiden fran slutet av 700-talet till mitten av
1000-talet. I ost kallades de som kom fran Skandinavien for rus och varjager. Frankiska och
anglosachsiska kronikor delar ibland in vikingarna i "danskar" "svear" och "normanner"
Arabiska forfattare skiljer i sin tur skandinaver, verksamma i Vasteuropa - som de kallade
magus eller al-urmania - fran dem de kande till i ost - ar-rus.
Vk forestallning om viking-
arna och deras tid grundar sig
framst pa vasteuropeiska, mus-
limska, bysantinska och rusiska skrift-
liga kallor, runstenar och arkeologiska
fynd. Vi kan dra den slutsatsen att de
som i Vast- och Nordeuropa benamn-
des vikingar var en mycket begransad
kategori marmiskor, som aktivt deltog i
falttag.
Ruserna
Ruser kallades forst de skandinaver som
pa 800-900-talet fardades och bosatte
sig langs vattenvagarna mellan Oster-
sjon och Svarta Havet. De livnarde sig
framforallt pa handel men aven krigstag
var en viktig sysselsattning. Ruserna
levde sida vid sida med de slaviska, bal-
tiska och finskugriska folken.
Under forsta halften av 900-talet
borjar begreppet ruser ocksa anvandas
for andra folkgrupper i Kievriket.
Orientaliska kallor berattar
De orientaliska forfattarna gjorde klar
atskillnad mellan ruserna och deras
grannar slaverna i riastan allt - fran klad-
sel till levnadssatt och verksamheter.
I deras forestallning ar slaverna manrii-
Skandinavisk krigare i Rus, 900-tal.
Tolkning av Sergei Kainov och Oleg Fyodorov.
Scandinavian warrior in Rus, 10th century.
Rendered by Sergei Kainov and Oieg Fyodorov.
36 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
skor som klar sig i linneskjortor och
laderstovlar och anvander spjut och
skoldar i strid. Till skillnad fran dem bar
ruserna kaftaner med knappar och vida
byxor. Kvinnorna smyckade sig med
armband, parlor och ringar, och pa
brostet bar de en sarskild sorts spannen,
ovala spannbucklor. I motsats till sla-
verna, som var bofasta, hade ruserna
ingen fast egendom och levde bara pa
vad de kunde forvarva med hjalp av sitt
svard.
Kallor fran den vastliga delen av den
muslimska varlden kanrier inte till
nagot om rusernas sociala struktur. De
havdar att ruserna varken har lagar eller
kungar. Bland muslimerna i ost fram-
stalls rusernas samhalle daremot pa
foljande satt. I spetsen for ruserna stod
en ledare som i vissa kallor benamns
kung malik och i andra khagan. For-
utom ledarna namns ocksa praster,
som sysslade med mannisko- och djur-
offer. Vissa av prasterna hade betydligt
storre makt an kungarna. Rusernas
khagan hade ratt att avkunna domar i
tvistemal. Men om de tvistande parter-
na inte var nojda med kungens beslut,
fick tvisten enligt de skandinaviska kal-
lorna losas genom envig (holmgarig,
dvs. tvekamp). Islarmingarria kallade
det "holmganga" eftersom det genom-
fordes pa oar. Men om det inte fanns
nagon naturlig avgransning av platsen
for ett envig, sa gjorde man symboliska
markeringar, till exempel med hassel-
grenar eller trapinriar.
Rusernas militara verksamhet
Rusernas militara verksamhet i Medel-
havsomradet finns belagd i arabiska
kallor atminstone fran mitten av 800-
talet. Det ar kant att de anfoll Sevilla
844 och Konstantinopel 860. En serie
angrepp mot Kaspiska havets kust och
Transkaukasien skedde under 900-talet.
Vi vet inte med sakerhet om dessa falt-
tag organiserades fran nagot enhetligt
centrum, eller om de hade politisk eller
militar ledning. Ruser var med pa by-
santinska havs-expeditioner till Kreta
redan 902, och 954-955 deltog ruser i
syriska falttag. Bysans hade for ovrigt
redan tidigare gjort forsok att leja ruser
till militara operationer.
Vikings - the Rus - Varangians
Fedir Androshchuk
The viking age in Scandinavia is usually
dated from the end of the eighth centu-
ry to the mid-11 th century. Those who
came from Scandinavia were called
Rus and Varangians by peoples in
Eastern Europe. French and Anglo-
Saxon chroniclers sometimes divide
the Vikings into "Danes", "Swedes"
(Svear) and "Norsemen" (Norwegians).
In their turn, Arab scribes distinguished
between Scandinavians, inhabiting
Western Europe, calling them "magus"
or al-urmania, and peoples in the east,
which they called ar-rus.
Our concept of the vikings and
their age is primarily based on West
European, Muslim, Byzantine and ancient
Russian written sources, runestones and
archaeological finds. We can conclude
from this that those people termed
Vikings in Western and Northern Europe
were men who actively took part in mil-
itary campaigns.
The Rus
First to be called the Rus were 9th and
10th-century Scandinavians who jour-
neyed and settled along the water routes
between the Baltic and the Black Sea.
Trade was their chief source of income,
but military actions were also important
The Rus lived side by side with Slavic,
Baltic and Finno-Ugric peoples.
From the early 10th century, the term
'Rus' began to be used for other ethnic
groups in the principality of Kiev.
Narratives from oriental sources
A clear difference was made by oriental
writers between the Rus and neighbour-
ing Slavs in almost all respects - from
clothing to lifestyle and activities. They
saw the Slavs as people dressing in linen
shirts and leather boots, using spears and
shields in battle. Whereas the Rus wore
short caftan-like coats or jackets with
buttons and wide trousers. The women
wore bracelets, beads and rings, with
"Boxes", oval brooches on the chest In
contrast to the settled Slavs, the Rus had
no fixed property and lived on what they
could acquire with their swords.
Sources from the western part of the
Muslim world new nothing of the social
structure of the Rus people. They claim
the Rus lacked both kings and laws. On
the other hand, eastern Muslims gave
the following picture of Rus society: the
Rus were headed by a leader which
according to some sources is termed
king Malik, while others say Khagan
(Kagan). Priests are also mentioned.
These were involved in human and
animal sacrifices. Certain of them had
considerably more power than the kings.
The Khagan of the Rus could pronounce
judgement in disputes. If the parties were
dissatisfied with the king's decision, they
could solve their dispute through single
combat The Icelanders called this
"holmganga" because it took place on
the island. If, however, no natural bor-
ders existed in the place of single com-
bat, then symbolic markings were used,
such as hazel wands, or rags affixed with
sticks in the middle of the delimited area.
Military activities of the Rus
The military actions of the Rus in the
Mediterranean area are attested by Arab
sources from as early as the mid-ninth
century. It is known that the Rus attacked
Seville in 844 and Constantinople in 860.
A series of attacks against the Caspian
Sea coast and Transcaucasia took place
during the 10 th century. We do not know
for certain whether these campaigns
were organised from a single political
centre, or if they were headed by differ-
ent political and military leaders. Rus
individuals took part in Byzantine mar-
itime expeditions to Crete in 902, and in
954-955 they took part in Syrian cam-
paigns. Even earlier efforts had been
made in the Byzantine Empire to hire
the Rus for military operations.
Rus boundaries - past and present
Our modern concept of what is called
Rus, also termed Kievan Rus or Ancient
Russia, is that of a well defined area with
fixed borders. This is due to our familiar-
ity with geographical and political maps,
and would have been an idea alien to
people living in the Viking Age. In 882
S.k Gulbisjtje-gravhog i Tjernigov i Ukraina. Hogen inneholl bl.a. skandinaviska vapen och magyariska beslag. Photo: catharinaingeiman-sundberc
Gravhogar av den har storleken under vikingatiden ar ett skandinaviskt inslag i det gamla Rus.
The Gulbishche barrow at Chernigov Ukraine. Contents of the mound included Scandinavian weapons and Magyar fittings.
Burial mounds of this size during the Viking Age represent a Scandinavian feature in Ancient Rus.
Rus granser - da och nu
Var moderna forestallning om Rus eller
som det ocksa kallas Kievriket och
Fornryska riket, som ett val definierat
omrade med fasta granser, ar betingad
av var vana vid geografiska och politiska
kartor. Detta synsatt om fasta granser
skulle dock ha upple vts som frammande
for dem som levde pa vikingatiden.
Furst Oleg utnamner ar 882 Kiev till
"alia ryska staders moder". Man kan for-
moda att staden vid mitten eller under
senare halften av 900-talet borjar fram-
sta som sarskilt viktig centralort. Kiev
lag vid vattenvagen till Bysans och furs-
ten tog har in skatt.
Under 900-talet vaxer ett allt starkare
rike fram under ledning av Kievfurstarna
Kopplingen till Skandinavien ar under
denna tid som starkast. Forsarna i
Dnepr hade enligt skriftliga kallor saval
skandinaviska som slaviska namn varav
man kan sluta sig till att bada spraken
under denna tid var i bruk langs floden.
Efter falttagen till Bulgarien hade
furst Syjatoslav under senare delen av
900-talet enligt Nestorskronikan allvar-
liga planer pa att flytta sitt residens fran
Kiev till Donau. Han motiverade sitt
beslut sa har:
"... dar ar mitten av min land, dar ffyter
allt gott samman: fran Greklands jord
guld, brokad, vin och olika frukter, fran
Tjeckien och Ungern silver och hastar,
och fran Rus palsverk och vax, homing
och slavar"
Staten i Rus pa 900-talet var alltsa en
mycket speciell skapelse med synnerli-
gen flytande territoriell utstrackning
och granser.
Rus - ruser - Ruotsi
Namnet Rus forknippas idag allmant
med finskans och estniskans Ruotsi/
Rootsi som i vara dagar betecknar
Sverige men som tidigare syftat pa folk
fran Sverige och Skandinavien. Detta
namn syftar i sin tur pa det gamla skan-
dinaviska namnet for rodd. Nordborna
var uppenbarligen mycket kanda for
sina roddexpeditioner.
Varjagerna
Rikedomarna i Bysans var mycket
lockande for skandinaverna. Bysans
sjafvt hade behov av erfarna krigare.
Vagen dit gick via Kiev, dar man anda
sedan furst Vladimirs tid pa slutet av
38 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
900-talet kant till de legosoldater som
kallades varjager. Det ar annu oklart
vilket ursprung ordet "varjager" har.
Man tror att det stod for olika saker i
olika sprak. Pa slaviska och grekiska
betydde det skandinaver och/eller fran-
ker; pa engelska och islandska beteck-
nade det skandinaviska legosoldater i
tjanst hos de bysantinska kejsarna. Det
kejserliga gardet Hetaria hade manga
utlandska legosoldater.
Pa 980-talet lat Basilios II inom det
kejserliga gardet skapa ett sarskilt var-
jaggarde - varingagardet, som kom att
besta fram till Konstantinopels fall ar
1204. Araberna lanade in ordet fran
Rus i formen "varank". Ostersjon kalla-
de de "Varjagsjon" eller "Bahr Varank"
Till skillnad fran ruserna, som mest age-
rade fran sina skepp bestod Bysans var-
ingagarde framst av tungt kavalleri.
Legosoldaterna som kom till Rus och
Bysans - varjagerna - bestod enbart av
man. Manga varjager kom ocksa att
inga i Kievfurstens hird.
Avsaknaden av kvinnor bland dem
innebar en vasentlig skillnad gentemot
ruserna, som kommit med sina familjer
ochbosatt sigi Rus. Detta ledde ibland
till blodiga konflikter, som till exempel
1015, nar Novgorodborna misshandla-
de varjager for att de hade utovat vald
mot deras hustrur.
Begreppet varjager kom med tiden
att fa en utokad betydelse. Under andra
halften av 1000-talet kom begreppet
alltmer att karaktarisera vastkristna/
katoliker i Rus. @
Oversattning fran ryska: Magnus Dahnberg
prince Oleg pronounced Kiev as "moth-
er of all Russian towns". It is thought that
Kiev began to develop as a centre of
major importance in the mid and latter
half of the 10th century. The town was
on the water route to the Byzantine
Empire and the prince imposed levy.
The 10th century saw the develop-
ment of an increasingly stronger king-
dom led by the princes of Kiev. The link
to Scandinavia is strongest at this time.
According to sources, rapids of the
Dnieper had both Scandinavian and
Slavic names, and one can conclude that
both languages were used on the route
at these times.
According to the Russian Primary
Chronicle, prince Svyatoslav had -
following the campaigns in Bulgaria -
serious plans in the late 10th century to
move his residence from Kiev to the
Danube. His motivation was as follows:
"That shall be the centre of my land; for
there all good things flow: gold from the
Greeks, precious cloths, wines and fruits
of many kinds, silver and horses from the
Czechs and Hungarians, and from the
Rus furs, wax, honey and slaves."
Thus the 10th-century state of Rus was
a highly special creation with an espe-
cially fluid territorial area and borders.
Rus, the Rus and Ruotsi
Nowadays, the name Rus is associated
with the Finnish and Estonian words
Ruotsi/Rootsi which currently denote
Sweden, but which previously referred
to peoples from Sweden and Scandina-
via. In its turn, this name refers back to
the old Scandinavian name for rowing. It
seems the Scandinavians were famed for
their rowing expeditions.
Varangians
The riches of the Byzantine Empire
were highly enticing to Scandinavians.
Byzantium itself required experienced
warriors. The route to the Empire was
via Kiev, where Varangian mercenaries
were known since the time of prince
Vladimir at the turn of the 10th century.
The origins of the word "Varangians"
is still not clear. The belief is that it stood
for different things in different languages.
In Slavic and Greek it meant Scandina-
vians and/or Franks; in English or
Icelandic it referred to Scandinavian
mercenaries in the service of Byzantine
emperors. Hetairia, the imperial guard,
had many foreign mercenaries.
In the 980 s, Basil II had a particular
Varangian guard set up within the impe-
rial guard, which remained until the fall
of Constantinople in 1204. The Arabs
adopted the word from Rus in the form
"Warank". They termed the Baltic the
Varangian Sea or "Bahr Warank".
Whereas the Rus mostly acted from
their ships, the Byzantine Varang-guard
chiefly consisted of heavy cavalry. Many
Varangians also became part of the
bodyguard of Kievan princes. The mer-
cenary Varangians who came to Rus and
the Byzantine Empire were all males.
The lack of women among them
marks an essential difference compared
to the Rus. The Rus came with their
families and settled in Rus. This occa-
sionally led to bloody conflicts such as
that in 1015 when Novgorodians assault-
ed Varangians after their wives had been
exposed to violence by the latter.
In time, the term Varangian gained
broader meaning. During the second
half of the nth century the term in-
creasingly signified West Christians/
Catholics in Rus.
Fedir Androshchuk arforskare i arkeologi vid
Stockholms universitet. Hans forskningsomrade ar
vikingatidens samhalle och dess kontakter. Under de
senaste aren har han bl.a. arbetat i det stora svensk-
ostslaviska forskningsprojektet kring vikingatida
fynd i ost. Ett projekt lett av Ingmar Jansson vid
Stockholms universitet och med stod av Kung!
Vitterhetsakademien. Sedan ar 2002 arbetar har
ocksa med ett forskningsprojekt om vikingatida
vapen stott av Svenska institutet och Berit
Wallenbergs stiftelsen.
FedirAndroshchuk is a researcher in archaeology at
Stockholm University. He researches into thesocietyand
contacts of'the Viking Age. His work in recent years
includes involvement in themajorSwedish-FastSlavic
research project into Viking Age finds in the east. This
project is led by Associate Professor Ingmar Jansson at
Stockholm University with support of the Royal Academy
of Letters, History and Antiquities Since 2002 he is also
working on a research project on Viking Age weapons,
with support of the Swedish Institute and the Berit
Wallenberg Foundation.
Kristna nordbor i Rus
Fedir Androshchuk
Rusernas rorliga levnadssatt var sakerligen en bidragande orsak till
att de relativt snabbt kom i kontakt med varldens stora religioner.
Detta gjorde det latt for dem att ta till sig frammande trosriktningar.
Bade vasteuropeiska och orientaliska kallor vittnar om att ruserna bytte
religion tamligen fritt och ofta. I en arabisk kalla fran 1200-talet star det
att ruserna antog kristendomen redan 912.
EFTER ATT HA GATT OVER TILL
kristendomen blev ruserna
tvungna att lagga svarden at
sidan och borja ett nytt liv. Men efter-
som de inte kande till nagot annat satt
att tjana sitt dagliga brod fick de svarig-
heter att overleva. Da kom de fram till
att de borde konvertera till islam, for att
fa ratt att kriga for sin tro. Det berattas
ocksa att beslutet att konvertera till
islam underlattades av att ruserna fick
storslagna gavor, varpa de konvertera-
de. Man kan formoda att det var just
gavorna som var den verkliga anled-
ningen till att skandinaverna blev
intresserade av att konvertera till en
frammande religion. I detta samman-
hang kan det ocksa vara intressant att
hora vad en munk fran Sankt Gallen
klostret i Frankerriket har att beratta
om hur det gick till nar en grupp nord-
man doptes vid Ludvig den frommes
hov. Nar gavorna inte rackte till alia,
rev de sonder de skankta tygerna i
mindre bitar och delade upp dem
emellan sig. En av de medverkande
ber attar:
"Jag har blivit dopt tjugo ganger och har
alltid fatt fina klader, men den har gang-
en fick jag trasor som battre passade en
herde an en krigare."
Oavsett om det fanns ett materiellt
intresse med i bilden vid anammandet
Halsband bestaende av sju torshammarsliknande hangen i sydskandinavisk, s.k hiddenseestil fran
ca ar 1000 e.Kr. och kyrkliga hangen av ostkristet ursprung fran ca ar 1200 e.Kr, funna i narheten
av Michajlovskijklostret i Kiev ar 1903. Fyndet sags svarforklarat fram till 1990-talet da professor
Gleb Ivakin genomforde utgravningar av flera skandinaviska kammargravar pa ett och samma stalle.
Det artroligt att de skandinaviska hangena har ursprungligen tillhort en rusisk/varjagisk stormanna-
familj och gatt i arv till kristna och slavifierade attlingar.
Necklace consisting of seven pendants resembling Thor's Hammer in south Scandinavian "hiddensee" style,
from c. AD 1000, and religious pendants of East Christian origin from c.AD 1200, foundnearthe Mich ailovsky
Monastery in Kiev 1903. The find was considered practically inexplicable until professorGleb Ivakin carried out
excavation in the nineties of several Scandinavian chamber graves at a single site. Most probable is that the
Scandinavian pendants originally belonged to a RusfVarangian landed family, and were passed on to Christian
an d Slavifi ed descen dan ts.
4° Historiska Nyheter - OJga &Ingigerd
Scandinavian Christians in Rus
Utgravningsplan overTiondekyrkan/Marie
Himmelfardskyrka med kammargravarfrari
andra halften av 900-talet utmarkta, enligt
Mikhail K. Karger.
Plan of excavations for the Tithe church,
indicating chamber graves from the latterhalf
of the 10th century, by Mikhail K. Karger.
av nya religioner, finns det skal att tro
att manga av skandinaverna faktiskt
var de forsta kristna i Rus. I texten till
ett avtal mellan Rus och Bysans, som
namns i Nestorsh.rdnih.an under ar 944,
omnamner man bland ruserna bade
hedningar, som svurit eden till sin gud,
och kristna som svurit sin ed i kyrkan.
Vid tiden for furstinnan Olgas dop
(ar 955) torde kristendomen ha varit
ganska kand i Rus. Under ar 983 berat-
tar kronikan om ett par kristna varjager,
far och son, som kommit till Kiev och
blivit offrade av hedningarna. Den alds-
te varjagen hette Ihorir och hans son
Johan. Pa platsen dar deras gard lag
uppforde furst Vladimir den forsta sten-
kyrkan i Rus (Tiondekyrkan/Marie
Himmelfardskyrkan/Desjatinnaja).
Minuet av dessa kristna varjager finns
bevarat i en predikan, dar det star:
"skryt icke med din harkomst, du
adling, sag inte: min fader ar bojar,
utan: Kristi martyrer ar mina broder"
Fedir Androshchuk
The flexible lifestyle of the Rus must
have been a contributary reason for
their relatively quickly coming into
contact with the world's major relig-
ions. It made it easy for them to take on
alien religious doctrines. Sources from
both western Europe and the Orient
bear witness to the Rus changing relig-
ion quite freely and quite often. A 13th
century Arabian source states that the
Rus adopted Christianity as far back as
AD 912.
ONCE THEY HAD GONE OVER TO
Christianity, the Rus were comp-
elled to lay aside their swords and start a
new life. However, since they knew of no
other method to earn their daily bread
they had difficulty in surviving. They
thus reached the conclusion that they
should convert to Islam to gain the right
of fighting for their beliefs. Furthermore,
it is related that the decision to convert
to Islam was eased by their receiving
magnificent gifts, whereupon they con-
verted. One can suppose that it was gifts
in particular which were the real reason
for the Scandinavians gaining interest in
conversion to foreign religions. In this
respect it may be of interest to hear what
the monk of St. Gall in the Frankish
Empire said tells of the process when a
group of Norsemen werebaptised at the
court of Louis the Pious. When the gifts
failed to suffice for all, they tore the pre-
sented fabrics into smaller pieces and
divided them amongst themselves. One
of those present said:
"I have been baptised twenty times and
I have always been given fine clothing,
but this time I was given rags more fit for
a shepherd than a warrior."
Irrespective of whether or not material
interests were involved when new reli-
gions were adopted, there is reason to
believe that many Scandinavians were in
fact the first Christians of Rus. The
Russian Primary Chronicle of 944 alludes
to an agreement between the Rus and
Byzantium, the text of which mentions
that among the Rus are both heathens
who have sworn an oath to their god and
Christians who have vowed their alleg-
iance in church. Christianity was most
likely quite well known in Rus by the
time ofthe baptism of princess Olga (AD
995). The Chronicle entry for year 983
tells of a Varangian father and his son
settling in Kiev and being sacrificed by
heathens. The elder Varangian was Turi
(Thorir), his son was Joan (Johannes).
Prince Vladimir built the first stone
church of Rus (Mother of God church)
on the site of their homestead. The
memory of these Christian Varangians is
kept in a sermon which says:
"Boast not of your lineage, most noble
one, say not: my father is a boyar, but
rather: the martyrs of Christ are my
brothers."
Varangian Simon
In the collection of tales of the mona-
stery's history and inhabitants (Pateric)
at the Caves Monastery in Kiev there is
an interesting portrayal ofthe baptised
Varangian Simon (Sigmundr). This
account is one of very few examples
where ithas been possible to reconstruct
an integral Varangian ancestry. He was
one of the sons of Varangian prince
Afrikan (Alfrekr). Afrikan was brother of
Jakun (Hakun) who served with prince
Yaroslav and took part in the battle of
Listven against Mstislav, brother of
Yaroslav, in 1024. He lived the remain-
der of his life in Rus where he served first
with prince Yaroslav and then with his
son. Together with Yaroslav's three sons,
he took part in the battle against the
Polovotsy in 1068. It is told that founder
of the Caves Monastery, St. Antonii,
predicted that the battle would end ill—
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 4 -
42 Historiska Nyheter - Olga £?''biif^ rj
Ateruppfort Olgamonument flankerat av S:t Andreas och Kyrillos och Methodios i centrala Kiev.
Olga monumentonce again raised in centra! Kiev. Flanked by St. Andrei, St. Cyril and St. Methodios.
Varjagen Sjimon
I samlingen med helgonberattelser i
Grottklostret i Kiev firms det en intres-
sant skildring om den dopte varjagen
Sjimon (Sigmundr). Denna berattelse
ar en av de ytterst fa exemplen dar en
hel varjagslakt kunnat rekonstrueras.
Han var en av sonerna till varjagfursten
Afrikan (Alfrekr). Denne var bror till
Jakun (Hakun), som tjanade hos furst
Jaroslav och deltog i slaget vid Listven
mot Mstislav, Jaroslavs bror, ar 1024.
Efter faderns dod forjagades Sjimon av
Jakun och levde resten av sitt liv i Rus,
dar han forst tjanstgjorde hos furst
Jaroslav och sedan hos dennes son. Ar
1068 deltog han tillsammans med
Jaroslavs tre soner i slaget mot polovt-
serna. Det berattas att S:t Antonius,
grundaren av Grottklostret, fore slaget
forutspadde att det skulle sluta olyckligt
men att Sjimon skulle raddas genom ett
under. Till den nya kyrkan i Grott-
klostret skankte Sjimon darfor ett balte
och en krans avguld, med vilka hans far
Afrikan latit utsmycka ett krucifix.
(Man kan tanka sig ett krucifix likt det
beromda "Volto Santokrucifixet" i
Lucca i Italien.) Sjimons son Georgij
hyste ocksa "en stor karlek till denna
heliga plats". Enligt Pateric skickade
Georgij guld och silver fran Suzdal till
utsmyckningen av Theodosius grav-
vard i Grottklostret. Han lamnade
ocksa efter sig ett brev till sina efter-
kommande, dar han tillholl dem att
efter formaga hjalpa klostret materiellt.
Sjimons barnbarnsbarn begravdes i
Dmitrijkyrkan i Suzdal, byggd av
Suzdals biskop Jefrem som prastvigts i
Grottklostret.
Varjag-grottorna
I Grottklostret i Kiev firms ocksa de sa
kallade Varjag-grottorna. I samlingen
med berattelser om klostrets historia
och dess invanare {Pateric) kan man
lasa, att dessa grottor existerade irman
S:t Antonius grundade Grottklostret
och att detta fick sina forsta lokaler just
1 Varjag-grottorna. Munkarna forknip-
pade namnet med en legend om en var-
jagskatt med "romerska karl, och guld
och silver i orakneliga mangder". Tva
munkar som ar begravda i grottorna
kanner man namnen pa - Fjodor och
Vasilij. Det ar troligt att grottorna under
44 Historiska Nyheter - OJga &Ingigerd
lang tid var lamnade at sitt ode. Deras
ursprungliga utseende, funktion och
uppkomsttid ar inte kanda. Den forsta
planritningen over Grottklostrets fram-
re och bortre grottor framstalldes och
publicerades forst pa 1960-talet. I detta
sammanhang far det darfor anses som
en sensation att man pa Nationalmu-
seum i Stockholm nyligen patraffat
detaljerade planritningar over dessa
grottor, framstallda redan 1745. Dessa
planritningar forvaras nu pa National-
museum.
Varjagtron
Pa 1000-, 1100- och 1200-talen etableras
1 kyrkliga sammanhang i Rus begreppet
"varjagtron", med vilket man avsag den
vastliga formen av kristendom. Nar S:t
Theodosius skall forklara "varjagtron"
for furst Izjaslav (Jaroslavs son) sager
han bland annat:
"Kristna far inte gifta bort sina dottrar
med dem eller ta deras dottrar till
hustru, man far inte forbrodra sig med
dem eller skapa slaktband med dem,
inte kyssa dem eller ata och dricka ur
samma karl som de."
Hans forbud torde snarare ha varit
kyrklig retorik an nagot som faktiskt
gallde. Izjaslav var sjalv gift med
Gertrud, syster till den polske kungen
Kazimir, och hans dotter Jevdokia var
gift med den polske kungen Mieszko.
Saval de ovriga foretradarna for furste-
dynastin i Rus som, far man anta, de
vanliga manniskorna brot standigt mot
forbuden. Vid den har tiden, och
sarskilt under 1200-talet, marktes i vissa
ryska stader ett katolskt inflytande i den
kyrkliga kulten och den kristna kultu-
ren over huvud taget. Detta avspeglas
t. ex. ibruket avfran Vasteuropaimpor-
terade liturgiska karl i vars vatten pras-
terna tvattade handerna fore massan.
Till de frammande inslagen horde aven
inforandet av kyrkklockor, vilka den
mer konservativa grekiska kyrkan annu
1 manga arhundraden efter vikingatiden
vagrade inkludera i kulten.
fated, but that Simon would be saved by
a miracle. Thus Simon presented the
new church of the monastery with a belt
and wreath of gold, with which his
father, Afrikan, embellished a crucifix.
(What comes to mind is a crucifix like
the famous Volto Santo crucifix in Lucca,
Italy.) George, son of Simon, also pos-
sessed "great love for this sacred place".
The Paterk relate how George sent gold
and silver from Suzdal for adornment of
the sepulchre of Theodosius in the
Caves Monastery. He also left a letter to
his successors, urging them to provide
whatever material assistance to the
monastery they could give. Simon's
great grandchildren were buried at the
church of Dmitry in Suzdal, built by
bishop Jephrem of Suzdal who was
ordained in the Caves Monastery.
Varangian caves
Also found at the Caves Monastery of
Kiev are the "Varangian caves". The
lives-of the-saints tell us that these caves
existed prior to St. Antonii founding the
Caves Monastery, andthatthe monastery
was first situated in these particular
caves. The monks associated the name
to a legend of Varangian treasure with
"Roman vessels, and gold and silver in
multitude". The names of two monks
buried in the caves are known - Fyodor
and Vasiley. It is most likely that the
caves were left to their fate for a long
period. Their original appearance is not
known, nor their function and date of
initial use. A first plan of the caves to the
fore and rear was not drawn up and
published until the 1960s. In this respect
it must be seen as a sensation that
detailed plans of these caves, drawn up
as early as 1745, have recently been
found at National museum (the National
Museum of Fine Arts) in Stockholm,
where they are still kept
The Varangian creed
In ecclesiastical context, the term
"Varangian creed" was established in
Rus in the nth, 12th and 13th centuries
to refer to the western form of
Christianity. When St. Theodosius
explains the "Varangian creed" to prince
Izyaslav, son of Yaroslav, he says:
"Christians (that is orthodox Christians)
must not marry off their own daughters
to them, nor take their daughters to wife;
they shall not be befriended, nor kinship
ties bound; neither shall they be kissed
nor shall Christians eat and drink from
the same vessel."
His prohibitions were most likely
Church rhetoric, rather than current
ordinance. Izyaslav himself was married
to Gertrud, sister of the Polish king
Kazimir, and his daughter Jevdokia was
married to the Polish king Mieszko. It is
presumed that not only representatives
of the royal dynasty, but also ordinary
people, continuously violated the ban.
Aroundthis time, and particularly during
the 13th century, Catholic influence on
the religious cult and on Christian culture
in general could be seen in some Russian
towns and cities. Example of this is the
use of liturgical vessels imported from
Western Europe in which priests
washed their hands prior to mass. A
further alien feature was the introduc-
tion of church bells, which the more
conservative Greek church did not
accept for many centuries after the
Viking Age.
Oversattning Magnus Dahnberg
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 45
Ruser och varjager i Kiev
Fedir Androshchuk
VISSA LEGENDER BERATTAR
att Kij var farjekarl pa Dnepr
(Dnjepr), andra att han var
furste bland poljanerna (slattborna), en
slavisk stam. Till den aldste broderns
ara byggde broderna en stad och kallade
den Kiev (Kyiv). Genom arkeologiska
utgravningar har man funnit rester av
en liten slavisk fornborg fran 6oo-talet
e.Kr pa Star old evskajaber get i Kiev.
Enligt Nestorskronikan existerade denna
stad fortfarande vid tiden for de bada
varjagerna Askolds och Dirs ankomst
till Kiev ar 862. Nestor berattar att
Askold och Dir samlade fler varjager
och stannade kvar som furstar i staden
som Kij hade byggt. Pa samma plats i
staden lag furstehovet och palatsen pa
Olgas och Vladimirs tid.
Podol - lagstaden
Intill fur step alatsen gick en vag (Boritjev
uzvoz) som ledde ner till floddalen vid
Dnepr och dess biflod Potjajna. Enligt
Nestors uppfattning bodde det pa furs-
tinnan Olgas tid inga manniskor i
denna del av staden, kallad Podol (efter
det slaviska namnet for dal).
Men utgravningar pa 1970-talet visa-
de att Nestor tagit fel. I Podol fann man
pa tio till elva meters djup flera valbeva-
rade byggnader och till och med hela
kopmansgardar fran 900-talet.
Fynden vittnar om att har i huvudsak
bodde kopman och hantverkare.
Intressant ar att man varken da eller
senare gjort nagra skandinaviska forn-
fynd i Podol.
Gora - hogstaden
I den owe del en av staden har man dar-
emot gjort mangder med skandinaviska
fynd i brand- och kammargravar fran
900-talet. Dessa och andra fynd tyder
pa att ingen regelbunden stadsbebyg-
gelse fanns dar fore 1000-talet. Troligen
fanns det fristaende gardar, runt vilka
gravfalt med gravkullar sa smaningom
uppstod.
Allteftersom kristendomen spred sig
borjade man pa dessa familjegravfalt
bygga kapell, kyrkor och ibland ocksa
hela kloster, vilkas grundare ofta hade
skandinaviskt ursprung. Vi vet till ex-
empel att furst Jaroslav lat bygga S:ta
Irinas kyrka inte langt fran platsen dar
furst Dir lag begravd. En viss Olma
(den slavifierade formen av det skandi-
naviska mansnamnet Holmi), vars gard
lag i narheten av varjagen Askolds
grav, lat dar uppfora S:t Nicolai kyrka.
Vi vet ocksa att det i staden fanns nagot
som kallades "Turova bozjnitsa" (Tors
bonehus), som tyder pa skandinaviskt
ursprung.
Vi har ingen uppfattning om vad
Kievborna pa 900-talet menade med
"stad". Det enda vi vet ar att platsen dar
de rikaste gardarna lag, omgivna av
gravplatser for de fornamsta Kievborna,
kallades Gora ("Berget") i motsats till
den lagre belagna delen av staden, som
kallades Podol ("Dalen") och dar hant-
verkare och de fattigare delarna av
befolkningen bodde.
Skandinaver i Kiev
Under furstarna Vladimir och Jaroslav
(slutet av 900-talet och forsta halften av
1000-talet) forandrades uppfattningen
om hur en stad skulle se ut vasenligt
under inflytande av den kristna ideo-
login. Det ar vid denna tid som det
moderna Kiev vaxer fram inspirerat av
datidens Konstantinopel med sin rika
kyrkoarkitektur. I slutet av 900-talet
borjar furst Vladimir bygga den forsta
stenkyrkan i Rus, Tiondekyrkan/Marie
Himmelfar dskyrkan/D esjatinnajakyrk-
an. Utgravningar av kyrkan har visat att
den uppfordes pa aldre, mojligen krist-
na gravar.
Vissa av gravarna inneholl skandina-
viska smycken. Nordvast och sydost om
kyrkan fanns ocksa tva stenpalats.
Utgravningar av det ena har visat att det
Tiondekyrkan/ Tithe Church
Kievfiirstens palats / Kiev royal palace
Vallgrav 600-talet / 7th century moat
Plan: Kievfurstens palatsomrade med Tiondekyrkan ca 900-1150, efterV. Harlamov.
Plan of the royal palace area of Kiev, with Tithe Church, c. AD 900-1150. byV. Harlamov.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegtrd 47
Plan overtva gardstomterfran 900-talet i Podol (lagstaden i Kiev), enligt Konstantin Gupalo.
Plan of two 10th century parcels of land in Podol (valley town in Kiev), by Konstantin Gupalo.
var rikt smyckat med fresker och mar-
mor- och skifFerplattor med rikt utsku-
ren dekor. Pa en av plattorna firms furst
Vladimirs emblembevarat, samma som
pa hans myrit. Man kan formoda att ett
av palatsen var till for furstens hird och
dar Vladimir holl fester med sina hird-
man. Vi vet inte hur lange dessa palats
existerade, men det ar sannolikt att ett
nytt, med langsidan langs Tiondekyr-
kans sydvastsida, uppfordes pa iooo-
talet. Vaster om kyrkan och palatsen
fanns det pa 1000-, iioo- och 1200-
talen juvelerarverkstader, som tillverka-
de smycken och kyrkoforemal.
Pa 1030-talet inledde Vladimirs son
Jaroslav en livlig byggverksamhet i
Kiev. Den over staden vaxer nu med
nya befastningar och kyrkor. De arkeo-
logiska utgravningarna i hogstaden
pekar ocksa pa att det furmits en konti-
nuitet i tomt- och gardsagande. De tidi-
ga bosa'ttningarna verkar ha gatt i arv
fran de skandinaviska och slaviska hird-
mannen till 1100-1200-talets bojarer
(den framvaxande ostslaviska adeln).
Man kan har se Kievfurstarnas hird pa
900-talet som ursprunget till bojarerna.
Furstarna hade ocksa sina gardar i
staden. Pa dessa tillverkades lyxforemal
som smycken men de fiingerade aven
som lagerhus for livsmedel. Gardarna
kunde tillfalligt lanas ut till furstarnas
bojarer. Furstarna sjalva bodde ofta i
residens utanfor staden - vi kanner till
Berestovo, Vysjgorod och Krasnyj dvor.
En annan sak man kanner till ar att det
pa en furstegards domaner under andra
halften av 1000-talet fanns tva bojar-
gardar, dar bojarerna Mikyfor Kyjanin
och Mikula Tjudin bodde. Dessa var
med om att sammanstalla den forsta
lagsamlingen i Rus, den sa kallade
Pravda Jaroslavitjej fran 1072. Mikula
Tjudin fick senare staden Vysjgorod
som forlaning av furst Izjaslav. Trots
hans slaviska namn finns det skal att tro
att Tjudin ar en av attlingarna till de
fornama skandinaviska hirdmannen i
Kiev pa 900-talet. Pa detta tyder bland
annat hans brors namn, Told, som var
vanligt framst i de sodra delarna av
Skandinavien.
Bade kronikorna och de arkeolo-
giska kallorna vittnar alltsa om att
Skandinaviska hirdman med familjer
som etablerat sig i Kiev pa 900-talet
blev stamfader till flera bojarslakter och
ocksa utgjorde en viktig del av stadens
befolkning. @
Overs attning: Magnus Dahnberg
Dagens Kiev. I forgrunden Pirogosjtjakyrkan i Podol, i bakrunden hogstaden Gora.
Modern Kiev. Pirogoshcha church in Podol in the foreground. Upper town of Gora in the background.
48 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
The Rus and Varangians in Kiev
Fedir Androshchuk
The Russian Primary Chronicle and other
written sources retell legends about the
origin of the city of Kiev. According to
them three brothers, Kiy, Shchek and
Khoriv, lived in the Kiev hills on the right
bank of the Dnieper where the future city
was founded.
Some sources give kiy as ferryman
of goods and people across the Dnieper,
others say he was a prince among the Slavic
Polotians. The brothers built a town in hon-
our of their elder brother and named it Kiev
(Kyiv). Archaeological excavations on Kiev's
Starokievskaya have revealed a small seventh
century hill-fort. According to the Russian
Primary Chronicle, this town still existed
when the Varangians Askold and Dir arrived
at Kiev in AD 862. The Chronicle relates
how they gathered other Varangians and
remained as princes in the town built by Kiy.
And it was here that the royal court and
palace ofOlga/Helga/Helena and Vladimir
were established.
Podol - the valley town
A road (Borichev uzvoz) passed the royal
palace and led down to the Dnieper river
valley and its tributary Pochayna. According
to the Chronicle, this part of the town, Podol
(after the Slavic name for valley), was unin-
habited in princess Olga's time.
However, excavations in the 1970s show
the Chronicle to have been wrong. Several
well preserved buildings and even complete
merchant properties from the 900s were
found ten to eleven metres down.
The finds testify that merchants and
craftsmen were the chief inhabitants. Of
interest is that no artefacts of Scandinavian
origin were found in Podol during these
excavations.
Gora - the hill town
On the other hand, large numbers of Scan-
dinavian finds have been made in 10th cen-
tury cremation and chamber graves in the
upper town. These and other finds indicate
that no regular townscape existed there
prior to the nth century. What most likely
existed was individual yards, around which
burial grounds and burial mounds arose.
As Christianity spread, chapels, churches
and sometimes even monasteries were built
on these family burial grounds. The founders
of these often had Scandinavian origin. We
know for instance that prince Yaroslav had
the church of St Irina built close to where
prince Dir lay in his grave. A certain Olma
(Slavified form of the Scandinavian male
name Holmi), who had a property close to
the grave of Varangian Askold, had the
church of St Nikolai/Nicholas built there.
We know also that the town had a building
called "Turova bozjnitsa" (Tor's chapel),
indicating its Scandinavian connection.
But what did 10th century Kievans under-
stand by the term "town"? This, we do not
know. All we know is that the place contain-
ing the richest properties, surrounded by
burial grounds for the most distinguished
people of Kiev, was called Gora ("The Hill"),
while the lower part of the town was called
Podol ("The Valley"), where craftsmen and
poorer inhabitants lived.
Scandinavians in Kiev
During the reigns of princes Vladimir and
Yaroslav (end of 10th century, first half of
nth century) the concept of how a town
should appear was radically changed under
the influence of Christian ideology. This was
the period which saw the development of
future modern Kiev, inspired by contem-
porary Constantinople and its wealth of
church architecture. Prince Vladimir had the
first stone church in Rus built at the end of
the 10th century. This was the Tithe church/
the Church of Assumption of the Virgin/
Desyatinnaya church. Excavations of the
church have revealed it was erected on older,
partly Christian, graves.
Some of the graves contained Scandi-
navian jewellery. Two stone palaces were
also found to the north-west and south-east
of the church. Excavation of one of these has
revealed that they were decorated with
frescos, and marble and slate tiles with richly
carved decoration. On one of these is the
emblem of prince Vladimir, the same emblem
as on his coinage. It is presumed that one of
the palaces was for the prince's entourage,
where Vladimir held banquets with them.
We do not know how long these palaces
existed, but it is most likely that a new one
was built in the nth century, with its length
parallel to the Mother of God church. From
the nth to the 13 th century, jewellery work-
shops for the making of jewellery and church
items were found west of church and palace.
In the 1030s Yaroslav, son of Vladimir,
embarked on vigorous building activity in
Kiev. The upper town was developed with
new fortifications and churches. Archaeolo-
gical excavations in the hill town also suggest
a continuity in property ownership at the
time. The early settlements appear to have
been passed on from Scandinavian and
Slavic royal guards to 12th and 13th-century
boyars (newly developing East-Slavic aristo-
cracy). It is here we can see the royal guards
of the 10th-century princes of Kiev as the
origin of the boyars.
The princes also had their commercial
properties in the town. Luxury goods such as
jewellery were made there, butthe properties
also acted as food storehouses. The properties
could be temporarily lent to royal boyars.
The princes themselves often had their resi-
dence outside the town - we know of
Berestovo, Vyshgorod and Krasny dvor. We
also know that on the domain of one royal
estate two boyar properties existed already
in the latter half of the nth century, where
the boyars Mikyfor Kyanin and Mikula
Chiudin lived. These two were involved in
compiling the first code of law for Rus terri-
tory entitled Pravda Yaroslavishch from 1072.
Mikula Chiudin was later to receive the town
of Vyshgorod on loan from prince Izyaslav.
Despite his Slavic name, there is reason to
believe that Chiudin was a descendant of
eminent members of the Scandinavian royal
bodyguards in 10th-century Kiev. This is
suggested by the name of his brother Tuki
(Toki) which was most frequent as a name in
southern parts of Scandinavia.
Thus both the chronicles and the archaeo-
logical sources bear witness to the fact that
Scandinavian royal bodyguards who estab-
lished themselves in 10th-century Kiev were
ancestors to various boyar families, and also
constituted an important part of the town's
population.
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 49
Skandinaviska gravfynd i Kiev
G. J. IVAKIN
Bland gravfyndeni Kievhar man hittatforemal liknandedem i Birka.
Ar 1999 gjordes arkeologiska utgravningar vid Michajlovskijkiostret i Kiev.
I omradet har man vid utgravningar funnit hela fjorton silverskatter fran
1100- och 1200-talen. Bara i ettfatal rusiska stader har man gjortliknande
fynd. Vidare fanns spar av tjugotva gravar fran 900- och 1000-talen, tva av
dessa med kammargrav av skandinavisk typ.
Izjaslavs stad" var en av de vikti-
gaste stadsdelarna i ovre delen av
Kiev pa 1000-1200-talen. I nordost
gransade den till tva aldre, "Vladimirs
stad" fran 900-talet och "Jaroslavs stad"
I omradet har man vid arkeologiska
utgravningar hittat sa manga som
fjorton silverskatter fran 1100- och 1200-
talen. Bara i ett fatal rusiska stader har
man gjort fler skattfynd fran samma tid.
Har firms sarskilt manga grivnor, mynt
fran Kievi form avmyntade silvertackor.
Under sokningarna har vis at att
"Izjaslavs stad" som upptog en del av
Starokievskaja-berget var betydligt mer
kuperad under forntiden. Stadsdelen
hade anlagts i en blandskog med tall,
bjork och al. Man har ocksa kunnat
Kvinnograven, "prinsessgraven" i Kiev.
Grave of female, the "princess grave" in Kiev.
5° Historiska Nyheter - OJga &Ingigerd
konstatera att har vaxte bland annat
malort, kardborre, malla, groblad och
nassla. Under senare halften av 900-
talet anlaggs ett hedniskt gravfalt i den
blivande stadsdelen. Senare tillkom dar
ocksa kristna gravar.
Man har funnit spar av bebyggelse
fran mitten av 1000-talet. Omkring 1062
lat Izjaslav bygga ett kloster till sitt
skyddshelgon, S:t Dmitrij. Senare upp-
forde hans soner S:t Peterskyrkan (1086)
och Michajlovskijkyrkan (Mikaels
kyrka). Den senare var en av de mest
betydande kyrkorna i Rus, rikt utsmyck-
ad med mosaik och fresker. For att ge
plats for derma maste en del av det tat-
bebyggda omradet rivas. Pa 1170-talet
uppfordes aven en s.k Portkyrka.
Av de undersokta gravarna ar kam-
margravarna de mest intressanta.
Den ena kammargraven upptacktes
vid kyrkans ostra port. Kammaren,
2,25 x 1,25 meter och 60 cmdjup,ligger
i ost-vastlig riktning. Kammaren och
botten var timrad med grova plankor.
Langs ost- och vastsidan fanns det
manga spikar, vilket tyder pa att kam-
marens tak varit fastad med spik
Graven plundrades troligen redan
under forntiden. Den inneholl ett ske-
lett av en n-12 ar gammal flicka, kvar
pa sin plats fanns endast kraniet och
hoftbenen. Foremalen var delvis beva-
rade. Bland dessa marks bl. a. tva finger-
ringar av silver. Typen ar valkand i
nordostra Europa. Sarskilt intressanta
ar ett par silverhangen ornerade med
granulation och fHigran.
Man har ocksa funnit en benkam
med fodral. Detta ar ornerat med ett
linje- och cirkelmonster och parallella
skaror. Bland ovriga fynd marks skrin-
Korshangetfran "prinsessans" ladervaska.
Cross pendant from "the princess's" leather bag.
beslag, en liten nyckel, en liten kniv och
detaljer fran ett ambar (ogleformade
hakar och ett handtag). I graven fanns
aven fagelben och revben fran nagot
storre djur, sannolikt rester av en offer-
maltid. Graven kan dateras till senare
delen av 900-talet.
Den andra kammargraven ar betyd-
ligt storre an den forsta och den mater
3,2 x 2,7 meter.
Fynden ar bland de rikhaltigaste och
mest intressanta av alia de gravar som
hittills undersokts i Kiev. Den 90 cm
djupa gravgropen inneholl skelettet av
en 16-18 gammal kvinna med huvudet
i vaster. Graven visar skador fran bygg-
nationerbade fran 1100- och 1800-talet.
I graven fanns en ansamling av fore-
mal. De lag ca 1 meter fran skelettet och
bestod av jarnbeslag till ett traskrin, en
massingsskal, en sax och en pincett,
bada av jam. Dartill kommer ett for
tidens gravfynd unikt inslag av glasbitar
(bla, bruna, gula), som kan ha varit
avsedda att sys fast pa kladesplagg,
samt ett baltesspanne av brons.
Pa huvudet bar den unga kvinnan ett
band med invavda silvertradar och vid
tinningen en s.k. tinningring av guld
samt en orange karneolparla.
Runt halsen bar hon ett parlhalsband.
I detta ingick forutom glasparlor en
morkbla karneolparla och tre silver-
parlor samt ett par baltesbeslag av silver
som ateranvants i halsbandet. De ar av
magyarisk/ungersk typ med vaxtorna-
ment.
Pa brostet bar kvinnan ett stort runt
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 5-
Runt sparine av sydskandinaviskt ursprung.
Round brooch of south Scandinavian origin.
Hangena ar avtypisk magyarisk karaktar.
The pendants arc of typical Magyar character.
Runda hangen fran halsbandet av slaviskt karaktar.
Round pendants from necklace of Slavic character.
m ♦
Formodligen bysantinska fargade glasbitar, troligen tankta att inga i kladedrakten.
Pieces of presumably Byzantine coloured glass, probably intended as part of clothing.
* ''-:V
Halsband i prinsessgraven.
Necklacein the princess grave.
silverspanne med spiralornamentik i
granulation och filigran. Det hade pa
baksidan en nal samt en ring i vilket en
silverkedja var fast. Ett par fingerringar
av silver var fasta i kedjans andra anda.
Vid vanstra armbagen lagresterna av en
ladervaska brydd med kantbeslag av
silver och ett korsformat bronsbeslag.
Vaskan var av morkt lader och fodrad
med bysantinskt silke. Den inneholl ett
hangkors.
Vid hogra axeln lag ett knivskaft
omlindat med metalltrad. Denna grav
har ocksa daterats till andra halften av
900-talet.
Dessa kammargravar skiljer sig kon-
struktionsmassigt fran majoriteten av
Kievs andra kammargravar fran 900-
talet, vilka vanligtvis ar av timmer- eller
stolpkonstruktion. Har ar det emeller-
tid fragan om en ramverkskonstruktion
av breda plankor.
Vem var da den gravlagda kvinnan i
den stora graven?
Tolkningen visar i gravgavornas kva-
litet och exklusivitet att hon tillhorde
Kievs fornamsta samhallsskikt. Sanno-
likt har hon rort sig i samma kretsar
som furstinnan Olga. Kanske tillhorde
hon furstehovet, kanske i egenskap av
slakting eller som hovdam?
Overs attning: Magnus Dahnberg
52 Historiska Nyheter - Olga &Ingigerd
Scandinavian grave finds in Kiev
G. j. Ivakin
Several grave finds similar to those of Birka
have been made in Kiev. In 1999 archaeo-
logical excavations were conducted near
Kiev's Michailovsky Monastery. Excava-
tions in the area have unearthed no less
than 14 silver hoards from the 12th and 13th
centuries. Such finds have been made in
only a few Russian towns and cities.
Evidence was also found of twenty-two
10th and nth century graves, of which two
had grave chambers of Scandinavian type.
The "City of Izyaslav" was one of the
most important districts of upper Kiev
in the nth to 13 th centuries. The older 10th
century "City of Vladimir" and "City of
Yaroslav" bordered it to the north-east.
Archaeological excavations in the area
have uncovered a total of 14 silver hoards
from the 12 th and 13 th centuries. Such treas-
ure finds from this period have been made in
but few ancient Russian towns and cities. The
finds include large numbers of grivnas, coins
from Kiev in the form of minted silver ingots.
Investigations have shown that the "City
of Izyaslav", which occupied part of the
Starokievskaya hill, was significantly more
undulating in ancient times. The district was
built in mixed forest of pine, birch and alder.
It has also been ascertained that plant life
included wormwood, burdock, goosefoot,
plantain and nettle. In the latter half of the
10th century a heathen burial ground was
established in the incipient town district.
Christian graves were also later locatedthere.
Remnants ofbuildings from the mid nth
century have been found. In c. 1062 Izyaslav
had a monastery built in honour of his
patron saint Dmitry. His sons later had the
churches of saints Peter (1068) and
Michailovsky (Michael) built The latter was
one the most outstanding churches in Rus,
richly decorated with mosaics and frescos.
Part of the densely built-up area was pulled
down to make way for it. The 1170 s also saw
the building of the "Gate Church".
The chamber graves are most interesting
among those graves examined.
One of these was discovered by the east-
ern entrance to the church. The chamber
measures 2.25 x 1.25 metres, with a depth of
60 cm. It lies in an east-west direction. The
chamber and bottom were constructed with
rough planks. Numerous nails were found
along the east-west side, suggesting that
chamber roof was secured with nails.
The grave was most likely plundered
already in prehistoric times. It contained the
skeleton of a 11-12 year old girl, only crani-
um and hip bone remained in place. Grave
artefacts were in part preserved. These
include two finger rings of a type well known
in north-eastern Europe. Particularly inter-
esting is a pair of silver pendants, ornament-
ed with granulation and filigree.
A bone comb with sheath was also found.
This is ornamented with a line and circle pat-
tern and parallel scoring. Other finds include
casket fittings, a small key, a small knife, and
details from a pail (loopedhooks and ahandle).
The grave also contained bird bones, and rib
bones from a larger animal, most probably
the remains of a sacrificial meal. The grave is
dated to the later half of the 10th century.
The second chamber grave is consider-
ably larger than the first, measuring
3.2 x 2.7 metres.
The finds are among the most full and var-
ied, and most interesting of all the graves so far
looked at in Kiev. The 90 cm deep burial pit
contained the skeleton of a 16-18 year old
female, her headfacing west The grave shows
damage from 12 th and 19 th century building.
A deposit of artefacts was found in the
grave. These were one metre from the skele-
ton and consisted of the iron fittings of a
wooden casket a brass bowl, a pair of scis-
sors and tweezers of iron. Unique for the
grave finds of the time was the excavation of
blue, brown and yellow pieces of glass, prob-
ably intended for sewing onto clothing, and
a belt buckle of bronze.
On her head, the young woman wore a
band with silver threads interweaved. By her
temple was found a gold "temple ring" and
an orange carnelian bead.
She wore a bead necklace round her neck.
This was not only made up of glass beads,
but also included a dark-blue carnelian bead
and three silver beads, and two silver belt fit-
tings used in the necklace. These are of
Magyar/Hungarian type with floral orna-
mentation.
The woman wore a large round silver
brooch on her chest, with spiral ornamenta-
tion in granulation and filigree. On the rear
side was a pin and a ring in which a silver
chain was attached. Two finger rings were
affixed to the opposite end of the chain. At
her left elbow lay the remains ofaleatherbag
worked with edgings of silver and a cruci-
form fitting of bronze. The bag was of dark
leather and lined with Byzantine silk. It
contained a pendant crucifix. At her right
shoulder was a wire-wound knife handle.
This grave has also been dated to the latter
half of the 10 th century.
Construction-wise, these burial chambers
differ from the majority of Kiev's other 10th
century burial chambers. These are normal-
ly of timber or pole construction. What we
have here, however, is a framework con-
struction of wide planks.
Who was the woman placed in the larger
grave?
Interpretations based on the quality and
exclusivity of the grave gifts show her to
have belonged to Kiev's most distinguished
social class. It is most probable she moved in
the same circles as princess Olga. Perhaps
she belonged to the royal court perhaps as a
relation or a lady-in-waiting. %
G. J. Ivakin arforskare i arkeologi vid Ukrainas vetenskaps-
akademi i Kiev. Hansforskningsomrade rorvikingatidensoch
medeltidens Kiev som han ocksa behandlat i olika skitter.
Gleb Ivakin is professor in archaeology at the National Academy
of Sciences of Ukraine in Kiev. His chief area of research is the
medieval history of Kiev which he has written about in several
publications
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 53
Varingagrav i Kiev
I. I. MOVTJAN
Ett antal rika skandinaviska kammargravar patraffades ar 2002 i "Vladimirs stad"
en av de aldsta stadsdelarna i Kievs ovre stad Gora. I en av dessa gjorde man ett
unikt fynd av en icke plundrad varingagrav (krigargrav).
AR 2002 UPPTACKTES VID
arkeologiska undersokningar i
!Vladimirs stad", en av de aldsta
delarna av "Gora", ovre staden i Kiev,
ett antal rika skandinaviska kammar-
gravar. De hade ursprungligen varit
overtackta med gravkullar. Platsen lig-
ger nara den klyfta som skiljer omradet
fran en annan historiskt viktig del av
Gora, "Izjaslavs stad". Pa ett djup av 0,8
meter under den nuvarande markytan
patraffade man en nastan kvadratisk
(3 x 3,2 meter) gravkammare, oriente-
rad i ost-vast.
Gravkammarens sidor bestod av
grova plankor som var lagda omlott
med utskjutande kortsidor i knut-
timringsteknik. Kammaren hade haft
ett tak av 0,2 meter tjocka trastockar.
I kammaren lag skelettet av en 175 cm
lang krigare, med huvudet i vaster. Han
vilade pa en laderkladd trabar.
Langs med mannens hogra sida lag
ett 94 cm langt skandinaviskt svard
med rester av en laderkladd traslida.
Langs ner hade denna en med en fagel-
■
*
*
I
I
Beslag av magyarisktyp till en mindre ladervaska som inneholl mynt.
Fittings of Magyar type belonging to a small leather bag containing coins.
Skandinaviskt svard med trafragment av svardsslidan samt doppsko av brons.
Scandinavian sword with wood fragment of scabbard and bronze chape.
54 Historiska Nyheter - OJga &Ingegerd
figur ornerad doppsko av brons. Redan
tidigare kande man till ett fyrtiotal lik-
nande beslag fran Ryssland, Baltikum
och Polen. Aven i Birka utanfor Stock-
holm har doppskor patraffats som ar
narmast identiska med den fran Kiev
Likheten dem emellan visar tydligt att
tata kontakter funnits mellan Rus och
Skandinavien.
Bredvid svardet farm man en bysan-
tinskbronssolja i form av en grip, vilken
varit fastad pa svardsgehanget. Den kan
vara tillverkad nagonstans i utkanten av
det bysantinska imperiet, kanske pa
Balkan eller vid Donau. Pa samma stalle
lag ocksa resterna av en pilbage.
Ovanfor krigarens huvud lag resterna
av ett laderklatt pilkoger av naver. Det
inneholl resterna av 26 pilar med spet-
sar av jam. Pilkogrets lock hade ett
bronsbeslag med vaxtornamentik
Till vanster om skelettet fann man
fern spannband och en bygel av jam,
som hallit ihop ett trakarl. Langre upp
lag tva filigrankulor av silver som ingatt
i kladedrakten.
En solja av brons av bysantinskt ursprung.
Bronze buckle of Byzantine origin.
The Na bono lAcademyofSciencesof Ukrai ne i n Kis v
Historiska Nyheter - Olga & Ingegerd 55
Bysantinska mynt. / Byzantine coins.
Ett annat viktigt fynd var resterna av en lader-
bors. Den inneholl fyra bysantinska kopparmynt
och bryddes med tva olika typer av vaxtornerade
beslag. Det aldsta myntet ar fran Basileios I:s
regeringstid (867-886), tva andra myntades
under kejsarna Leo VI, Leo den vise, (886-912)
och Alexander. Det yngsta praglades 920 for
kejsar Konstantin Porfyrogermetos.
Tack vare mynten kan vi alltsa med sakerhet
saga att graven tillhor en rik hirdman fran furst
Igors och furstinnan Olgas tid under forsta half-
ten av 900-talet. @
Oversattning fran ryska: Elisabeth Lofstrand
Ivan Movtjan arforskare i arkeologi vid Ukrainas
vetenskapsakademi i Kiev. Hansforskningsomrade
ror vikingatidens och medeltidens Kiev som han
ocksa behandlat i olika skrifter
Ivan Movchan conducts archaeological research at
the National Academy of Sciences of Ukraine in Kiev.
Hisfield research is Viking Age andmedieval Kiev which
be has treated in various publications.
Royal guard grave in Kiev
I. I. Movchan
In year 2002 a number of rich Scandinavian chamber
graves were found in the City of Vladimir, one of the old-
est districts of Kiev1 s upper town of Gora. In one of these
a unique find was made of an unpillaged grave of a royal
guard (varingegrav).
IN ARCHAEOLOGICAL INVESTIGATIONS IN 2002 in the City
of Vladimir, one of the oldest parts of "Gora", Kiev's upper
town, several rich Scandinavian chamber graves were discov-
ered. They had originally been overlaid by burial mounds.
The site is close to the cleft which separates the area from
another historically important part of Gora, the "City of
Izyaslav".An almost quadratic grave chamber (3x3.2 metres)
was found 0.8 metres under present surface level, oriented
east-west.
Its sides consisted of rough overlapping planks with pro-
truding short ends in dovetail technique. A roof of 0.2 metre
thick wooden logs had covered the chamber.
The skeleton of a 175 cm long warrior lay in the chamber,
head to the west He reposed on a leather-clad wooden bier.
A 94 cm long sword of Scandinavian type lay on his right
side, with remains of a leather-clad wooden scabbard. At its
tip was a bronze chape with a bird ornamentation. Over 40
similar fittings were already known from Russia, the Baltic
and Poland. Chapes almost identical to that of Kiev have also
been found at Birka outside Stockholm. Similarities between
them clearly show that close contacts existed between Puis
and Scandinavia.
Beside the sword was found a bronze buckle in the form
of a griffin. This was attached to the swordbelt. It may have
been made somewhere on the outskirts of the Byzantine
Empire, perhaps in the Balkans or near the Danube. Remains
of a bow were also found at the same location.
Above the warrior's head were the remains of a leather-
clad birch-bark quiver. This contained the remnants of 26
iron-headed arrows. On quiver lid was a bronze fitting with
floral decoration.
Five hoops and an iron mounting which had held together
a wooden vessel were found to the left of the skeleton. Two
filigree beads of silver, part of the warrior's dress, were found
further up.
The remains of a leather purse constituted a further impor-
tant find. It contained four Byzantine copper coins and was
embellished with two different types of florally decorated
fittings. The oldest coin is from the rule of Basil I (867-886),
two others were minted during the emperors Leo VI (Leo
the Wise), 886-912, and Alexander. The most recent was
minted in 920 for Emperor Constantine Porphyrogennetos.
The coins allow us to say with sureness that the grave
belongs to a wealthy royal guard (hirdman) from the period
of prince Igor and princess Olga in the first half of the 10 th
century. Jig
56 Historiska Nyheter - Olga &Ingegerd
■rVj
Rus utbredning kring 900-1000. Skandinavernasfardvagar och viktiga stader under denna period.
xxxxxxxxxx, c. 10th century. Routes of the Scandinavians and important towns of the period.
ORDFORKLARINGAR ORDFORKLARINGAR (eNg)
Rus - Kievriket - Fornryska riket: I denna tidskrift anvands Rus som benamning for Kievriket och aven for Fornryska riket Rus - Kievan Rus - ancient Russia: This publication uses the term Rus to designate Kievan Rus, and ancient Russia.
De ostslaviska landerna betecknar landerna Ryssland, Ukraina och Vitryssland/Belarus. East Slavic countries denotes Russia, Ukraine and Belarus.
Sweden
In your
language!
Welcome to Sweden Bookshop,
the home of literature from and
about Sweden. Glossy coffee-table
books, facts and figures, Swedish
classics and the very latest fiction.
Culture, people, design, nature
and traditions. Exciting reading
for every taste* perfect as gifts. And
in a Language to suit you — 30 of
them on our shelves just now.
You'll find us in Gamla Stan,
beside the Royal Palace. And, of
course, on (he Internet.
Si.
Swedish Institute
vivcdcn tUjak*cp q 3 part nf ll-e Swdith
-i«:ih.:i\ .1 pualir .igrnry eiln.tfod vjiM
diwininiring ■ rowedgn ,-hr-:.:4 ahni.1
Iwodcn nnrl o-gnniTinj ntchan!j« w :h ral
wimtriw-intlwiplwrw gfnltm, f*i*«t
-csrarc-h anri pjblk ;c n gcnnral.
itnrrrt, ire iww.swEdnn it-
A History of Sweden
in 8 languages!
A new boot abuul Swedish tnvlory Tb* (jutrirjr
e _ar; o. .agerq^r.. formerly museologisi and
head of the Royal Cabinet of Cans and Medals..
Here he presents a Ihffity description of Sweden's
exciting history, from a land of hunter-gatherers
ro modern time*. Richly illustrated in colour-
Hand cover. 204 pp. Pri«: SEK 225.
Englhti, ;w .ItenNi. ■ -1. Esfcmlan, ;w. 1011-1 /.
Gernnai, ■"■t-^. Latv^ii. J-J-j^. ■"■v-i'&.llthuanlan.
i!-.:. Polish. ^i>;^. i(i"-i-:^J. Russian, iftH,
1011-3fi. -SvredlsK 2MI.HM1-5.
Order by
Internet: WWW iwedenrx5rjhh0p.com
Phone: +46 S 453 73 00
Fmsll! orderWsi.se
Sweden Bookshop
Slottsbadceri 10, Gamla Stan, Stockholm. Phone 03-453 73 SO
www.5wedenboQkshap.corn
DennautgavaavHistoriskaNyheter ar utgiven i samband med
utstallningen Olga &Ingegerd - Vikingafiirstinnor i ost
paHistoriska museet 24juni 2004-19 juni 2005.
Olga &Ingegerd - Vikingafiirstinnor i ost ar ett samarbetsprojekt mellan
Historiska museet, Svenska institutet och Vikingabyn Storholmen.
projektet stods av
Rica City Hotels
Elsa Sagers Stiftelse
Ryska Federationens Ambassad
tack
till Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg, Sveriges ambassader i Kiev
och Moskva, Arimandrit Malias Norstrom, Ryska ortodoxakyrkan i
Stockholm och Ukrainas Ambassad i Stockholm.
utstAllningsproduktion
Projektledarer: Ola OIssod
Formgivare: Tor Cederman
Fdremalsurvalt: Fedir Androshchuk
Information: Marie Bennerdt och Jenny Fransson
katalogen
Utgivare: Historiska Museet, Stockholm
Ansvarig utgivare: Kristian Berg
Projektledare: Ola Olsson
Expert: Fedir Androshchuk
Redaktor: Kristiina Sepanmaa
Faktagranskning: Jan-Peder Lamm
Oversattning fran svenska till engelska: Peter Hogan
Oversattning fran ryska till svenska: Magnus Dahnberg, Elisabeth Lofstrand
Grafiskdesign: SirjePapp
Tryck: Danagards Grafiska, Odeshog, Sverige, 2004
[SBN91-89176-30-8
Bild pabaksidan;
'nferidr iSofiakatedialeri iKiev. DenrMutsir,
■naktochrikedotnpa 1000-taletlnteridrenn
This edition of Historiska Nyheter is published in connection with the exhibition
Olga &Ingegerd - Viking Princesses at the Museum of National Antiquities
in Sweden, June24,2004-June 19, 2005.
Olga &Ingegerd - Viking Princesses is ajoint project between Historiska museet
(SHM), the Swedish Institute and Vikingabyn Storholmen.
the project is supported bt
Rica City Hotels
ElsaSager Foundation
The Embassy of Russian Federation
tack (eng)
till Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg, Sveriges ambassad er i Kiev
och Moskva, Arimandrit Matias Norstrom, Ryska ortodoxakyrkan i
Stockholm och Ukrainas Ambassad i Stockholm.
exhibition
Projectleader: Ola Olsson
Exhibition design: Tor Cederman
Artefact expert: Fedir Androshchuk
Information: Marie Bennerdt and Jenny Fransson
catalogue
Publisher: Historiska Museet, Stockholm
Ansvarig utgivare: Kristian Berg
Projectleader: Ola Olsson
Expert: Fedir Androshchuk
Editor: Kristiina Sepanmaa
Factual verification: Jan-Peder Lamm
Translation from Swedish to English: Peter Hogan
Translation from Russian to Swedish: Magnus Dahnberg, Elisabeth Lofstrand
Graphicdesign: SirjePapp
Printing: Danagards Grafiska, Odeshog, Sweden, 2004
[SBN91-89176-30-8
Rear Cover.