Uppsala högars datering

Uppsala högars datering och några konsekvenser av en omdatering till tidiga vendeltiden Av J o h n Ljungkvist Ljungkvist, J. 2005. Uppsala högars datering och några konsekvenser av en om- datering till tidiga venddtiden. (The dates ofthe great barrows of Old Uppsala.) Fornvännen 100. Stockholm. The date of the great barrows in Old Uppsala was once a topic of intense scho- larly debate, especially between Sune Lindquist and Nils Åberg. The former emerged as the victor. Lindquists view came to dominate for almost 70 years. This was so, in spite of substantial changes in the comparative material and chro- nological research. liu- author seeks to show ihat Lindquisfs and thus the cur- rently accepted date is incorrect. The great barrows of Old Uppsala must be somewhat låter than has been assumed. They do not date from the Migration Period, but from the Early Vendel Period. John Ljungkvist, Stålens historiska museum. Box 5425, SE-114 $4 Stockholm [email protected] I Sverige har få enskilda gravar diskuterats så in- derna Weibulls källkritiska skola. Frånsett de gående som Uppsala högar. De har varit de ideologiska strömningarna kan det konstateras kanske mest framträdande gravarna i diskussio- att genomarbetade kronologier som täckte 400— nen om makten i Mellansverige under över- 600-talen inte fanns i vare sig Skandinavien el- gången mellan äldre och yngre järnålder. Ytter- ler Europa. Sedan 1 g2f)-talet har såväl samhäl- ligare en artikel om dessa gravar och deras da- let som arkeologin förändrats markant. Men tering kan uppfattas som onödig då ett antal ar- tolkningar präglade av dåtidens anda lever del- beten av delta slag redan finns (t.ex. Stjerna vis kvar. igog; Nerman 1913; Lindqvist ig2fi; ig3Ö; Debatten kring högarnas datering fördes ig45; ig4g; Åberg ig47; 1 g4g; Arrhenius igg5; på allvar under första hälften av 1 goo-talet. Arrhenius & Sjovold igg5; Duczko iggö). Da- Huvudaktörerna var de gamla konkurrenterna teringarna är emellertid inte fastställda och det- om professorsstolen i Uppsala, Sune Lindqvist ta påverkar exempelvis hur maktstrukturerna i och Nils Åberg .(Baudou igg7, s. igg ff; Hoi- yngre järnålderns Sverige ska tolkas, i synnerhet lund Nielsen 2004). Lindqvist är den forskare ined tanke på den politiska och religiösa bety- som främst förknippas med Uppsala högar. delse Gamla Uppsala ofta anses ha haft. Mest känt är verket Uppsala högar och Ottarshö- De rådande dateringarna har inte föränd- gen, men han skrev även en rad artiklar om plat- rats nämnvärt sedan ig2o-talet. Det var en tid sen och »hittade» hednatemplet under kyrkan då det arkeologiska jämförelsematerialet var (rörande högarna, se framför allt Lindqvist mindre ocb inom arkeologin var d e nationalis- ig2Ö, ig3Ö, 1 g4g). Lindqvist daterade Osthö- tiskt präglade strömningarna starka. Många ar- gen till omkring 500 eller ganska tidigt 500-tal keologer var inte nämnvärt påverkade av brö- och Västhögen till omkring mitten av 500-talet Fornvännen 100 (2005) 246 John Ljungkvist Relativkronologiskt hänförde han båda gravar- inte särskilt tillförlitlig metod som knappast na till folkvandringstid (ig3Ö, s. 234; ig45, s. kan anses vara mer pålitlig än fynddateringar. 1 og ff). Nils Åberg daterade Osthögen till 6 0 0 För Lindqvist var den relativa kronologin dock talets början eller förra hälft, och Västhögen betydelsefull, då hans ambition var att knyta till tiden efter 600-talets mitt ( i g 4 7 , s. 261, högarna till kungar i Ynglingatal. 286). Han daterade båda gravarna till vendel- Lindqvists dateringar av Uppsala högar och tiden. Ottarshögen byggde på teorier han framfört i De bägge antagonisterna hade olika ut- Vendelkulturens ålder och ursprung (1926). Här gångspunkter för sina dateringar. Åberg bygg- anlade han ett brett perspektiv och berörde i de vidare på Salins och Montelius teorier och princip hela det Europa som beboddes av s.k. använde en rad paralleller på kontinenten och germanska folkstammar. Boken var ett försök i Sverige för sina tolkningar. Lindqvist arbeta- att tidigardägga hela kronologin för motsva- de med i stort sett samma material, men hade righeten till sen folkvandringstid och tidig ven- en helt annan syn på övergången mellan Salins deltid i Europa. Därvid opponerade sig Lind- stil I och II, vilket fick stor betydelse för diskus- qvist mot såväl Oscar Montelius som Bernard sionen. Till skillnad från Åberg ansåg han att Salin (fastän boken tillägnades Salin) och inte de två konststilarna existerat parallellt under minst Äberg. Verket framstår närmast som en 100—150 år. personlig uppgörelse med Åberg och innehål- Ytterligare en stor skillnad är att Lindqvist ler flera angrepp mot denne. inte begränsade sig till det arkeologiska mate- Lindqvist var inte blygsam: han försökte rialet. Han ägnade mycket tid åt att koppla omdatera de kända gravfälten vid Schretzheim ihop Uppsala högar med Ynglingatals knnga- och Nocera Umbra, furstegraven vid Gammer- längd. Han knöt högarna till kungarna Ann, tingen och till och med Taplowgraven. Det kan Adils och Egil. Viktig i detta resonemang var tyckas märkligt att han inte publicerade boken även Ottarshögen i Vendel. Denna del av Lind- på tyska med tanke på att teorierna i högsta qvists arbete var en direkt fortsättning på teo- grad var relevanta för europeiska kollegor. Det rier som tidigare framförts av »Knut Stjerna förefaller dock som om han ville ta striden på (1908) och Birger Nerman (1913). hemmaplan och inte utmana kollegor utanför Lindqvist vann debatten och hans tolk- Norden. Hur som helst kom dateringarna ald- ningar lever i hög grad kvar än idag. Ser vi till rig att anammas av ett utomnordiskt arkeologi- hans teorier relaterade till Ynglingatal, har de samfund (se t.ex. Arrhenius ig83; Lund Han- ifrågasatts (Arrhenius & Sjovold 1995) men sen i g 8 8 ) , men de fick ett brett genomslag i hans dateringar har i princip stått sig. Idag är Sverige. den gängse uppfattningen att Uppsala högar Efter Lindqvists och Åbergs debatt i g 4 7 ~ byggts under sen folkvandringstid. 4g har främst Birgit Arrhenius och Wladyslaw I Uppsala högar och Ottarshögen ägnade Lind- Duczko behandlat fynden (Arrhenius ig87, s. qvist sammanlagt 42 sidor åt att diskutera hö- 461; 1995b; Duczko igg(i). Arrhenius datera- garnas datering. Han kom fram till atl Mitt- de först Osthögen till slutet av 500-talet, men högen var äldst, följd av Osthögen, Ottars- senare till ca 525—550. Duczko är den som ef- högen i Vendel och Västhögen (Lindqvist ig45, ter Lindqvist gjort den mest metodiska genom- s. 58 ffj. Att han inkluderade Ottarshögen be- gången av materialet Han daterade något svä- rodde på att dess tänkta relation till kung Ottar vande graven till »mer framskridna delar av i Ynglingatal. Högarnas inbördes datering 500-talet än kring själva början av detta år- grundades inte på stratigrafi, eftersom ingen hundrade» ( i g g ö , s. 81). Västhögen daterade sådan påvisats. I stället var det högarnas storlek, Duczko till sent 500-tal, men han uttalade sig materialet i högfyllningen, placeringen av gra- inte om den relativa dateringen. Han bör dock varna och dimensionerna på kärnrösena som ha avsett vendeltiden, med tanke på det veder- avgjorde de relativa dateringarna (Lindqvist tagna startdatumet för denna period omkring ig36, s. 148 ff, 234). Detta är en originell och 550, spritt genom Birger Nermans Die Vendelzeit Fornvännen t o o (2005)  Uppsala högars datering 247 Gotlands (VZG). Björn Ambrosiani ( i g 8 o ) och är osannolikt. Att ovannämnda guldbleck skul- Martin Rundkvist ( i g g 8 , 2000), har indirekt le höra till ett eneggat svärd är dessutom en vå- respektive direkt givit högarna en vendeltida gad tolkning då de anförda parallellerna är datering, Rundkvist med utgångspunkt från långt ifrån exakta. Duczkos arbete. Ingen av dem har dock moti- Ett annat problem rör förhållandet mellan verat dateringen. stil I och II. Förekom dessa stilar i hög ut- sträckning samtidigt eller inte? Jag anser att Fynden denna fråga är närmast överspelad (se dock Idag kan Uppsala högar bäst dateras via fynd- Rundkvist 2003, s. 31) men diskussionen var materialet, då komparativa '4C-analyser än så en gång mycket intensiv (sammanfattningar länge saknas. Fyndmaterialet är varierat i såväl hos Åberg ig4g; Hoilund Nielsen 2004). Osthögen som Västhögen. Det är dock frag- Lindqvist och Åberg stod långt ifrån varandra i mentariskt och delvis exotiskt, vilket komplice- denna fråga. Lindqvist antog att stilarna fanns rar tolkningarna. Dagens betraktare har dessut- samtidigt Han hade därmed inga problem att om en rad tidigare tolkningar att ställning till. ge stil Il-föremålen en äldre datering och foga Det finns ett antal praktiska problem som in dem i ynglingatol-kronologin. Intressant nog bör behandlas. Ett klassiskt sådant är frågan visade han aldrig på fyndkombinationer där om fynden spänner över en lång tidsperiod. båda stilarna förekom. Detta är en särskilt vik- Om så är fallet är det i högsta grad angeläget att tig fråga för Skandinavien, där stilutvecklingen datera graven utifrån de yngsta fynden, eller sa- tog en annan väg än på kontinenten vid slutet ker som kan förmodas ha använts under rela- av folkvandringstid. Åberg ansåg att stilarna tivt kort tid. Man bör med andra ord undvika tillhörde skilda kronologiska skikt i Skandina- troligt arvegods och liknande. vien, och det bidrog till hans sena dateringar av Detta leder till att man bör ta ställning till högarna. Idag talar hundratals fyndkombina- vad jag valt att kalla prototypteorin. Det innebär tioner från undersökta gravar emot att stilarna att vissa föremål anses vara de första av sin typ använts samtidigt under mer än någon genera- som tillverkats, och att de därför är äldre än tion. den gängse kronologin. Lindqvist företrädde i Denna artikel handlar i hög grad om den stort sett denna teori. Han menade att Vendel- kronologiska åtskillnaden mellan folkvandrings- och Valsgärdehjälmarna samt hjälmen i Sutton tid och vendeltid i såväl relativt som absolut Hoo var tillverkade omkring 500 e.Kr. Han an- hänseende. Idag finns det en tämligen säker såg därför hjälmen i Osthögen vara ett tidigt definition på vad som typologiskt skiljer folk- nedlagt exemplar, medan hjälmarna i Vendel vandringstid från tidig vendeltid för såväl det och Valsgärde skulle vara nedlagda 100— 150 år kvinnordaterade som mansrelaterade materia- senare (Lindqvist ig4g, s. 36, 38). Arrhenius let i Skandinavien (Åberg 1953; H0ilund Niel- (igg5a, s. 34 f; i g g s b , s. 325) har renodlat te- sen iggg; N0rgårdJ0rgensen iggg). De refe- orin och framhållit att både hjälmfragmentet rerade studierna bygger på kombinationer av och ett guldbleck med filigran skulle vara pro- fyndtyper och täcker övergången mellan stil I totyper. Guldblecket vill Arrhenius knyta till ett och stil II. eneggat svärd. Det stora problemet idag anser jag vara att Prototypteorin är intressant. Oftast brukar avgöra de absoluta dateringarna. Ännu har det de till synes äldre föremålen betraktas som ar- inte utförts någon synkronisering med det vegods och man brukar datera gravarna utifrån utifrån mynt- och dendrodateringar bättre un- de yngre föremålen. Att prototypteorin är tvek- derbyggda kontinentala materialet. För den sam i detta fall kan illustreras via hjälmfynden som studerar såväl kontinentalt som skandina- från Sveriges fastland. Idag uppgår deras antal viskt material kan det uppstå en viss förvirring. till minst 17 (Steuer ig87). AttÖsthögens hjälm De senaste större arbetena rörande datering- skulle deponerats strax efter tillverkningen, arna av folkvandringstidens och vendeltidens och samtliga övriga hjälmar 50—150 år senare, mansgravar har utförts av Anne Nörgård Fornvännen t o o (2005) 248 John Ljungkvist Ament Arrhenius Bruce-Mitford Arwidsson Arbman Nörgård Jörgensen A.D. 450/80 1977 1980 1975 1977 1938 1999 AMI Tuna XIV 520/30 AM II Vendel 560/70 X, XIV Valsgärde Vendel X Vendel XIV AM III Vendel 8 575-600 XII, XI Vendel XI Vendel XIV 600 600 Vendel XII Vendel Vendel XI Vendel Valsgärde XII, XIV 600-650 Vendel I JM I I 7 Sutton Hoo Ulltuna Vendel XII 530/40 Valsgärde 650 Valsgärde 8 5-6 JM II Vendel VII Vendel I 670/80 Valsgärde 7 Valsgärde 6 -— 700 — Valsgärde 7 JM III Valsgärde Vendel 1 5-6 675-700 720 Vendel Vendel VII III 750-800 750 Vendel III 800 Fig. 1. Aktuella kronologischeman för ventleltiden i Skandinavien (efter N0rgård Jörgensen 1999). — Chronology schemes for the Vendel Period in Seandinavia. Jörgensen (iggga; fig. 1) och Martin Rund- Menghin ig83; Jörgensen 1992; Brugmann kvist (21103). Fynd som Birger Nerman (VZG) iggg; Nieveler& Siegmund iggg). Merparten daterar till början av vendeltid (VILI), i abso- av dessa kronologier måste rimligen anses vara luta årtal 550—600 e.Kr, anser Nörgård j0r- bättre underbyggda än de skandinaviska då de gensen uppträda redan 5 2 0 / 3 0 e.Kr på Got- stöds av ett antal mynt- och dendrodateringar, land, på Bornholm och i Mälarområdet. Rund- Det är knappast rimligt att de ovannämnda kvist förefaller vara av samma åsikt (2003, s. fyndtyptrna dyker u p p ca 50 år tidigare i 68). I ett antal kronologier som rör främst tys- Skandinavien (se även N0rgård J0rgensen ka, men även engelska och italienska material, 1 999b; Hines iggg).Jag har inga markanta in- uppträder motsvarande fynd i form av t.ex. vändningar mot N0rgård Jorgensens relativa sköldtornsöljor och olika rembeslag betydligt kronologi, men har valt att följa den i Sverige senare, ca 565—580 e.Kr (Koch ig77; 2001; gängse absolntdateringen för vendeltidens Fornvännen 100(2005)  Uppsala högars datering 24g början, d.v.s. ca 550 e.ICr. Frågan tim årtalets re- Fynden ur Osthögen ella giltighet måste diskuteras vid ett annat till- Kam fragmenten fälle. Kainfragmenten (fig. 2, 3) har inte daterats el- För att undvika att exklusiva men svårdate- ler behandlats ingående i något av de tidigare rade fynd dominerar diskussionen harjag valt arbetena. Såväl Lindqvist (U136, s. 175) som att främst behandla fynd som säkert kan iden- Arrhenius (1995, s. 35) har hävdat att de ca 15 tifieras. Därför utesluts t.ex. merparten av de fragmenten härrör från en enda kam. Duczko svårtolkade pressblecken från Osthögen. Vissa var skeptisk till denna tolkning. Utifrån stöd- av dessa fragment uppvisar tydliga figurmotiv, skenornas ornamentik och tillverkningsteknik troligen från hjälmbleck eller mycket troliga kan man enligt min mening urskilja två kam- stil H-djur (Duczko igg6, fig. 15c, i5d, 16 fj. mar, nedan benämnda kam 1 och kam 2. Det Tolkningarna harjag dock inte funnit otvetydi- finns fyra väsentliga skillnader mellan dessa ga varvid dessa fynd inte behandlas närmare. kammars fragment. Jag hänvisar istället till tolkningar av främst Arrhenius & Freij (199a) samt Duczko (1996). 1. Kim 1 har betydligt grundare inskurna Materialet är ändå tillräckligt gott för att date- linjer. ra både Västhögen och Osthögen. 2. Petrés typelement L2 förekommer på Ytterligare ett krav är att fynden måste ha kam 1 men på kam 2 är det L5. flera paralleller som kan knytas lill relativa oth 3. »Kam 1 saknar punktcirkelornainentik absoluta kronologier. För en fullständig fynd- och den har ett möjligt horisontellt in- förteckning hänvisas till Duczko 1996. Det bör skuret streck (typelement L6) som sak- betonas att bildmaterialet i denna uppsats inte nas på kam 2. är skalcnligt För inåttangivdser hänvisas till re- 4. Ytan på kammarna skiljer sig. »Kam 2 fererade arbeten av Lindqvist, Arrhenius och verkar ha fått en betydligt mer kracke- Duczko. lerad yta vid kremeringen. f första hand daterar j a g de enskilda gra- varna utifrån fyndmaterialet då inga stratigra- Utifrån Petrés kamkronologi ( i g 8 4 , s. 70 ff) fiska relationer är kända. Dateringsmässigt svår- kan man urskilja följande element på kam 1: tolkade fynd har lämnats därhän, oavsett hur R4, S4, L2, L6, L8. På kam 2 kan man urskilja frestande det är att behandla t.ex. de sasanidis- elementen 1^4, S4, C3, L5, L8? ka kaméerna från Västhögen. Tandskivefragmenten är svåra att knyta till Det primära målet är att placera gravarna i stödskenorna. Mest intressant är det största den relativa kronologin. De absoluta datering- fragmentet med dekor motsvarande Petrés typ- arna är stim sagt svårare att bestämma. Bo element Ja, Pr och vertikala linjer. Dessa typo- Petrés arbete ( i g 8 4 ) är föredömligt men be- logiska element pekar sammantaget på en da- gränsat lill Lovö, där delar av periodens mate- tering till tidig vendeltid. Petré ( i g 8 4 , s. 77) rial antingen saknas eller är ftir litet. Vidare be- skriver: »Mellan 5 5 0 - 6 0 0 är stödskenorna välv- höver Mälarområdets material testas mot mo- da och tjockast på mitten med en fasad över- derna danska studier av material från främst kant (S4)» (jämför även VZG Taf. 37—40 med Bornholm men även Gotland och Norge (Hoi- Taf. 1 2 1 , 122, i g 2 ) . lund Nielsen ig87; iggg; N0rgård j0rgensen En speciell dekordetalj på kam 2 är två en- iggg). Det sydskandinaviska och gotländska samma punktcirklar, från vilka det utgår två materialet skiljer sig i viss mån från Mälarom- korta, enkla streck. Motsvarande dekor finns rådets: detta gäller emellertid främst kvin- på kammar från sex gravar på Lovös gravfält nodräkten som är betydligt mer regionalt präg- Raä 13 (anl. 5, 24,44), Raä 16 (anl. 14,28) och lad än mansrelaterade vapen, bälten och häst- Raä 27 (anl. 94). Petré daterar fem av dessa utrustning. gravar till 600-tal, en till 500-tal(?), och en till 600—700-tal (Petré 1999a; igggb). Nerman (VZG 1080) avbildaren kam med liknande de- Fornvännen t o o (2005) 250 John Ljungkvist Fig. 2. Osthögen. .Samfragment metl nummerangivdser för vilka kammar fragmenten tillhör. (Foto ATA). — East Barrow. Comb fragments with numbers indicating which comb each fragment belongs to. kor och placerar den i period VI1:2. Jag har inte Kam 1 funnit någon grav med typiskt folkvandringsti- da material som innehåller en kam med mot- svarande kamdekor (undersökta publikatio- ner: Nerman ig2Ö; VZG; Arne ig32; Atterman ig35; Rydh ig3Ö; Serning ig66; Waller & Hallinder 1970; Petré 1984; iggga; igggb; Wr. i 2000; Ramqvist 1 gg2; Nylén & Schönbäck i gg4; m »Karlsson iggö; Seiler 2001; Ölands järnälders- *SÖ —-Ä-^^*"*" ' gravfält 1, 2, 3, 4). Kam 2 Djurmask Djurmasken från Osthögen (fig. 4) framhölls f av Lindqvist som folkvandringstida. Som paral- lell pekade han på Vennebofyndet från Väster- götland. Åberg ( i g 4 7 , s. 27g) ifrågasatte den- na tolkning. Han höll med om att föremålet f har en rad likheter med djurmasker från folk- vandringstid, men närmare paralleller finns i ^sz? ett rad vendeltida gravar. Åberg pekade i syn- nerhet på Vendel XII, men närmare paralleller finns från Vendel Xf (Stolpe & Arne 1912, pl. Fig. 3. Osthögen. Detaljbild av kamfragment frän XXVII, XXXIX). Vendel X och XII dateras av kam i respektive 2. (Foto ATA). —East Barrow. Arrhenius till ca 560/70—600. Nörgård Jör- Detail of fragments from comb 1 and 2 respectivdy. gensen daterar Vendel XII till ca 600 e.Kr och  Uppsala högars datering 251 Fig. 4. Djurmasker frän Östhögen, Vendel XII, Vendel X, Hdgö Fig. 5. Osthögen. Hjälmblecks- 116:23 och Vennebo (efter Stolpe & Arne 1912; Lindqvist 1936; fragnient (efter Lindqvist 193(1). Åberg 1947; Sander 1997). — Animal masks from the East Barrow, — East Barrow. Helmet fragment Vendel X, Vendel XII, Hdgö 11(1:23 a n d Vennebo. Vendel XI till något tidigare (fig. 1; Arrhenius spridd över stora delar av det germanska om- 1985; Nörgård Jörgensen iggg, Abb. 120). En rådet under sent 500- och 600-tal (se t.ex annan nära parallell finns i svärdsskidebeslag Åberg ig47, s. 282 ff; Paulsen ig67, Abb. 55, från Valsgärde 7 (Arwidsson 1977, Taf. 14). 56, 70—72; Hoilund Nielsen 2004b). Detta Denna grav dateras av Arrhenius till 6 0 0 - 6 3 0 / pressbleck har nära paralleller i hjälmarna från 40 e.Kr, och av Nörgård Jörgensen till ca 6 7 0 / Valsgärde 7 och hög 1 vid Sutton Hoo (Ar- 80. Arrhenius datering torde dock vara mer tro- widsson ig77; Bruce-Mitford 1978). lig då den överensstämmer med två av tre '4C- Som parentes kan tolkningen av hjälmens analyser efter kalibrering (Norr igg7). Fynden konstruktion beröras. Lindqvist och senare från Valsgärde 7 har betydligt mera gemensamt Arrhenius har ansett att hjälmen varit gjord av med Valsgärde 8 än med den yngre Valsgärde 6. organiskt material förmodligen läder (se Ducz- En sista parallell är en djurmask från anl. 23 på ko igg6, s. 76 fj. Duczko var tveksam till tolk- gravfältet Raä 116 på H d g ö (Sander 1997, s. 22 ningen vilket är befogat. Det finns minst sju ffj. Denna grav är definitivt från tidig vendeltid. vendeltida brandgravar med hjälm fragmen t från Sveriges fastland (Särlvik igÖ2; Steuer Hjälmfraigmentet ig87; Sjösvärd ig88; SHM 26423). Alla gravar- Ett pressbleck i brons med en avbildad krigare na innehåller detaljer avjärn eller ädelmetall härrör med största sannolikhet från en hjälm från större järnföremål som t.ex. hjälmkalotter, (fig. 5). Motivet tillhör en grupp som finns svärd, sköldbucklor, spjut eller hästbett. De sto- Fornvännen too (2005) 252 John Ljungkvist Fig. 6. Osthögen. Två pressbleck med flätband Fig. 7. Osthögen. a. Djurfiligranbleck. b. Pressbleck (efter Åberg 1953). — East Barrow. Two embossed i silver, c. Guldfiligranbleck (Foto ATA). — East bronze sheet fragments with interlace. Barrow. a. Animal filigree fragment b. Embossed silver sheet c. Gold filigree fragment ra järnföremålen saknas dock. Dessa brandgra- är kanske gravens mest problematiska föremål. var har i princip anlagts enligt den gängse grav- De är exklusiva och spännande, men samtidigt ritualen i Mellansverige under vendeltid. I den- omstridda och svårdaterade. Djurfiligranblecket na ingick det, till skillnad från t.ex. sederna på i guld (fig. 7a) får nedan tjäna som exempel på Gotland och i Dalarna under samma period, in- problematiken kring dessa föremål. Motivet på te att deponera stora föremål (som hjälmkalot- blecket är ett djur där man kan urskilja främre ter) i brandlagren. Större föremål har antingen partiet av huvudet och delar av kroppen. Den tagits bort efter kremeringen, alternativt har för typbestämningen mycket viktiga nacken sak- bara detaljer från stora objekt lagts på likbålet nas. Närmaste parallellen bland en rad guld- (Ljungkvist 2000). Att det skulle röra sig om en munbleck från sen folkvandringstid är det sen- läderhjälm i Gamla Uppsala är en ogrundad folkvandringstida munblecket från Tureholm i hypotes. Södermanland (Lindqvist 1926, fig. 70—72). Duczko (iggö, s. 72) noterade dock att orna- Pressblecken mentiken har mycket gemensamt med orna- Till tre fragment av pressbleck i brons med flät- mentik på yngre föremål. Ett exempel är den bandsornamentik (fig. 6; fr. entrelac, eng. inter- anglosaxiska Taplowsöljan. Ett annat har nyli- lace) har Lindqvist och Arrhenius dragit paral- gen dykt upp i form av ett ännu så vitt jag vet leller främst från hjälmbårderna i Vendel X opublicerat svärd från Scothern, Lincolnshire i och XIV, som Arrhenius ( i g 8 3 , s. 64) daterar England (www.fmdsclatabase.org.uk), där djuren till 560/570—600 e.Kr. Liknande pärlad bård på svärdsknappen i guld är mycket lika blecket finns även på sköldarna och hjälmen från från Osthögen. Det gäller såväl motivets kom- Valsgärde 8 och på ett sköldbeslag från grav 5 position som tillverkningstekniken. Täplowgra- vid Rinkeby i Spånga sn, daterad till tidig ven- ven dateras idag till tidigt 600-tal och Scothern- deltid (Arwidsson ig42, Abb. 88; ig54, Abb. svärdet är av motsvarande tidigvenddtida typ. 87—91; Biuw 1992, fig. 107:3), samt flera got- Det finns kort sagt tydliga kronologiska skillna- ländska exempel (VZG 330, 659). Ingen ty- der mellan parallellerna vilket skapar en osä- piskt folkvandringstida grav ined motsvarande kerhet Tyvärr måste man räkna med detta när pressbleckmönster har noterats. det rör sig om exklusiva men fragmentariska guldsmedsarbeten. De är svårtolkade, har få pa- Djurfiligranbleck i guld, pressbleck i silver med ralleller och kan som speciella statnsobjekt vara filigrandjur och guldfiligranbleck sent deponerade. Djurfiligranblecket i guld, pressblecket i silver med filigrandjur och guldfiligranblctkel (lig. 7) Fornvännen 100 (2005)  Uppsala högars datering 253 Spelbrickor Spelbrickor ses sällan som kronologiska ledar- tefakter, men då Osthögens spelbrickor be- tecknats som folkvandringstida bör de behand- las närmare. Generellt kan spelbrickor place- ras i tre kronologiska skikt: 1. Yngre romersk järnålder och folk- vandringstid. 2. Vendeltid. 3. Sen vendeltid och vikingatid. Folkvaiidringstidens spelbrickor är generellt små och har en Hack förhöjning (se t.ex. Lamm 1973, pl. 3, 5). Under vendeltid är spelbrick- orna generellt sett större och har en högre och Fig. 8. Västhögen. Kam (Teckning ATA). — West rundare förhöjning (exempel i Stolpe & Arne Barrow. Comb 1. 1912). Under vikingatid är spelbrickorna ge- nerellt sett närmast klodörmade med en platt bas (se Arbman 1940, Taf. 149). Fynden ur Västhögen Osthögens spelbrickor har en typiskt ven- Kammar deltida form. De har dock ett särdrag, två hål Kam 1 (tig. 8), en enkdskuren kam med två vuls- finns på undersidan istället för ett, vilket är det ter över tandraden, diskuterades inte av Lind- vanliga under perioden. Lindqvist drar en pa- qvist och berördes endast översiktligt av Duczko. rallell till Ottarshögens spdbrickor och använ- Kammen tillhör en grupp sena efterföljare till der detta som ett argument för att datera Ost- äldre järnålderns enkdskurna kammar. De har högen till folkvandringstid. Duczko har dragit behandlats ävjan Peder Lamm (1973) som koin paralleller till anl. 1 vid Veddesta i Järfälla sn fram till att de tillverkades under både folk- som är daterad till folkvandringstid. Veddesta- vandringstid och vendeltid. Utifrån Lamms sam- graven innehåller dock inga typiska folkvand- manställning ocb en komplettering, redovisas i ringstida föremål och även dateringen av Ot- tab. 1 tio kammar från folkvandringstida och tarshögen till omkring 500 e.Kr kan ifrågasät- vendeltida gravar. Alla har likt Västhögens kam tas då den i princip bara bygger på elt hårt sli- en vulst över tandraden. Dateringarna av gra- tet mynt (kammen i denna grav är dock av folk- varna som kammarna hittats i styrker Lamms vandringstida typ). slutsats (se även Brynja 1998). Mot detta talar anl. 5 vid Rinkeby i Spånga Kun 2 (fig. 8) är till stora delar bevarad o d i sn samt anl. 14 och 22 vid Husby i Trosa-Vagn- uppvisar enligt Petré (ig84) följande kaniele- härad sn som innehåller ett antal spelbrickor ment: M3,R5?,S6, f.2. Kammen är ovanlig så till med två hål, samt en spelbricka från anl. 1 vid vida att den har ovanligt sparsmakad ornamen- Rickeby i Vallentuna sn har två hål. Då dessa tik. Utifrån iniltskenans och stödskenans tvär- gravar härrör från tidig vendeltid har fyra av snitt bör den dock dateras till vendeltid. Utifrån sex paralleller till Osthögens spdbrickor ven- Petrés kronologi bör det röra sig om en fram- deltida dateringar (Sjösvärd 198g; Biuw 1998; skriden d d av perioden, närmast 6ocHålet. Den SHM 19224). Gotländska spdbrickor från ven- ej avfasade stödskenan är ett element som sä g( »tt dellid skiljer sig delvis från dem i Mellansverige som aldrig förkommer under folkvandringstid. men även här finns det exempel på att två hål Kam 3 representeras endast av yttersta lever kvar in i tidig vendeltid (VZG 530). tandskivan till en kam med smäckrare utform- ning än kam 2. Den är svår att datera närmare. Fttrovänitt-n l o n f 2 t i o ^ ) 254 John Ljungkvist Grav Datering Ref. Go, Hellvi sn, Ire, SHM 5836 A tidig vendeltid VZG 394 Up, Ed sn, Prästgården, grav i tidig vendeltid Lamm & Rundkvist 2005 Up, Ekerö sn, H d g ö , Raä 1 16, grav 27 ? Sanderigg7 Up, G:a Uppsala sn, Västhögen tidig vendeltid Up, Järfälla sn, Veddesta, grav 1 fvt/vendeltid Sjösvärd ig8g Up, Lovö sn, Lunda, Raä 27, grav 12 ? Petré 1984 Up, Lovö sn, Lunda, Raä 27, grav 121 ? Petré 1984 Up, Vendel sn, Brunnby, grav 4 tidig vendeltid Seiler 2001, fig. 43 Up, Vendel sn. Hovgårdsberg, grav 23 fvt/vendeltid Arne 1932 Up, Vendel sn, Hovgårdsberg, grav 39 tidig vendeltid Arne ig32 Tab. 1. Exempel på enkdskurna kammar från folkvandringstid och vendeltid. — Examples of single-piece combs from the Migration and Vendel Periods. Svärdsknapp gärde 7 och det finns ett stort antal pyramid- Ett fragment av en skadad svärdsknapp i guld formade beslag på kontinenten (se Arwidsson identifierades av Arrhenius, som rätade ut ett 1977, Abb. 63; Menghin 1985, s. 150 f, Karte hopvikt bleck. Fragmentet är så pass skadat att 22). Menghin placerar dem i sin Zeitgruppe D, det är svårt att para ihop med något av de in- d.v.s. ca 580—620 e.Kr. Exklusiva guldarbeten takta exemplen. Det finns åtminstone fem som detta hör dock inte till vanligheterna, så svärdsknappar i guld med inlagda granater i parallellerna är lätt räknade. europeiska gravar. Utanför Skandinavien är det grav 1782 vid Krefeld Gellep, Tyskland (ca. Gulddoisonnésöljan 530—585 e.Kr. enl. Siegmund 2000); hög 1 vid Ett annat guldfragment med infattade grana- Sutton Hoo, England (tpq 613 e.Kr.) och grav ter (fig. 10) har Duczko ( i g g ö , s. 84) överty- 1 vid Nocera Umbra, Italien (sent 580—620; gande identifierat som en del av en söljeram. Menghin ig83). Skandinaviska paralleller är Fragmentet motsvarar ramen från söljor i SHM 72g5 från Vallstenarum i Vallstena sn på Taplowgraven, och hög 1 vid Sutton Hoo, båda Gotland (VZG), med nära paralleller i Vendel daterade till ca 625 e.Kr., samt söljan i Åker- XII, samt grav 53 vid Skrävsta i Botkyrka sn, da- fyndet (Grieg i g i 8 ; Lund Hansen i g 8 8 ) . terad till tidig vendeltid (Åberg i g 5 3 , s. 112). Bencylinder Det triangulära doisonnéfragmentet En bencylinder med stil II-ornamentik (fig. Ett triangulärt guldfragment med infattade 1 2) har behandlats utförligt av Åberg som pe- granater (fig. g) ansågs både av Lindqvist och kade på mycket nära paralleller till Vendel Xtt, Arrhenius vara från en svärdsknapp lik den i där samma infattade ansiktsmasker förekom- Valsgärde 5. En alternativ tolkning som fram- mer. Från den tidigvendeltida Rickebygraven förts av Bruce-Mitford (1978,8. 598) är att frag- verkar det finnas paralleller till de små djuren mentet utgör en del av ett pyramidformat be- som sitter på de störres nacke (Sjösvärd i g 8 8 ) . slag likt det från Sutton Hoo. Duczko (1996, s. En yngre parallell till de avslutande djurhuvu- 84) är tveksam till det senare alternativet då dena på de stora huvudena finner vi på Ultuna- han framhåller att motsvarande föremål an- svärdets munbleck (Hildebrand & Hildebrand nars varken finns på kontinenten eller i Skan- 1873). Det finns även en rad motivmässigt och dinavien. Detta är dock en sanning med modi- stilistiskt närliggande paralleller från Gotland fikation. Pyramidformade beslag finns från Vals- (VZG 677, 1247). Fornvännen 100 (2005)  Uppsala högars datering 255 Fig. 9. Västhögen. Kam 2 (efter Duczko 1996). Fig. 10. Västhögen. Det triangulära fragmentet (till — West Barrow. Comb 2. höger). Jämför med del inre tellverket på de pyra- midformade beslagen från Sutton Hoo (till vänster). — The triangulär fragment (to the right). Compare with the pyratnid-shaped mounts from Sutton Hoo (to the left). Fig. 1 1. Västhögen. Söljefragmentet jämfört med Fig. 12. Västhögen. Bencylinder i Stil II med paral- prydnadssöljan från Sutton Hoo. (Foto ATA samt lell från Vendel XII (efter Lindqvist 1936 samt Bruce-Mitford 197S, fig. 346). — West Barrow. Stolpe & Arne 1912). — West Barrow. Style II bone Buckle fragment compared wilh the dummy buck- cylinder with parallell dom Vendel XII. le from Sutton Hoo. Osthögens datering Väs t högens datering Fyra fynd från Östhögen har alltså definitivt si- Även från Västhögen har fyra fynd utan tvekan na närmaste paralleller i vendeltid. sina närmaste paralleller i vendeltid. 1. Djttrmasken av pressbleck. 1. Kam 2. 2. Pressblecket med dansande krigare. 2. Det triangulära fragmentet från ett 3. Kammarna. pyramidförmat hänge. 4. Pressblecken med flälbandsmönster. 3. Söljefragmentet. 4. Bencyiindern. Bland dessa fynd är kammarna kanske viktigast för värt syfte. De verkar inte vara exklusiva före- Av dessa föremål kan det triangulära fragmen- mål, och de skiljer sig inte nämnvärt från mot- tet och söljefragmentet ifrågasättas av en skep- svarigheter i ordinära gravar. De kan knappast tiker, men bencylinderns ornamentik och kam- anses vara vare sig prototyper eller arvegods. men är närmast otvetydiga. Utifrån skandina- Jag daterar därmed Osthögen till tidig vendel- viska och inhemska paralleller till fynden är det lid, i absoluta årtal ca 550—600 e.Kr. ingen tvekan om att det rör sig om tidig ven- Fornvnnnen 100(2005) -,"»6 John Ljungkvist deltid. Gnldlragmenten har sina närmaste pa- ses i regel vara de främsta representanterna för ralleller i västeuropeiska gravar från tidigt 600- vendeltidens elit, de ledande personerna utmed lal och kaminens utseende pekar snarast på en Fyrisåns vattensystem. Öst- och Västhögen är framskriden del av vendeltiden. Jag daterar dock antagligen samtida ined eller till och med Västhögen till ca 575—625 e.Kr. yngre än de äldsta båtgravarna. Vendel XIV och troligen X är relativ-kronologisk! sett äldre än Efter da I erin garna Västhögen och ungefär samtida med Osthögen. När jag i efterhand betraktar Lindqvists och Vendel XI och XII förefaller vara ungefär samti- Åbergs argumentation finner jag det märkligt da med Västhögen. Valsgärtles båtgravar kan al- att Lindqvist blev den tongivande, Irotsen klart la vara något yngre än Uppsala högar, men det bättre sakargumentotion av Åberg. Lindqvists skiljer antagligen bara någon generation mellan dominans tror jag beror på en rad faktorer. Västhögen och Valsgärde 7. En av de tidiga kam- I lan argumenterade självsäkert och aggressivt margravarna vid Valsgärde som föregår båtgra- och stim stöd använde han sin bibeltunga pub- varna, grav 2g, är enligt min mening (efter eget likation Ufrf)sala högar och Ottarshögen. Hans tolk- studium av fynden) ungefär samtida med Ost- ningar var mer lockande för läsarna. Att högar- eller Västhögen. Övriga kammargravar där är na tillhört en forntida guldålder och skulle kun- äldre (Tjernbcrg 1948; Groop 2000). na knytas till kungar från sagorna är spännan- I Uppsalas närhet och norrut finns det, de och appellerar till vår önskan om ett sam- förutom Uppsala högar, ytterligare ett antal manhang. Sist men inte minst fördes Lind- rikt utrustade brandgravar från vendeltiden. qvists teorier vidare av minst tre framstående Det är GuUhögen vid Gamla Uppsala, grav 1 elever, vilket medförde att de levde kvar länge. och 2 vid Broby, Valsgärde 57, Stabbyhögen samt grav 5 och 6 vid Husby i Vendel (Lindqvist Nägot om konsekvenserna av en omdatering 1934; 1936; Seiler 2001). GuUhögen dateras Ost- och Västhögens vendeltida datering påver- antagligen till tidig vendeltid (muntlig uppgift kar hur vi ska se på framväxten av Gamla Upp- från Duczko som jag efter egen kontroll av Iv li- sala som ett politiskt centrum. Generellt har den instämmer i). Broby 1, Valsgärde 57 saml platsens roll som centralort ansetts växa fram Stabbyhögen härrör från mitten av vendelti- under folkvandringstiden, vilket i princip be- den (mina dateringar utifrån ovannämnda ror på den vedertagna upplänningen om hö- kronologier). Husby 5 och (i härrör från mel- garnas datering. Till exempel har Per Ramqvist lersta, respektive tidiga vendeltiden (Seiler (1991) jämfört Gamla Uppsala med folkvand- 2001 samt datering av undertecknad). Broby 2 ringstida småkungadönien i Norrland och Bo härrör troligen från sena vendeltiden (dater- Gräslund (1993) har diskuterat folkvantlrings- ing av undertecknad utifrån kriterier hos Petré tidens maktstruktur i Uppland i hög grad uti- i g 8 4 ) . Vissa individer bland vendeltidens elit från de äldre dateringarna av högarna. har ined andra ord kremerats och över brand- Om högarna är vendeltida så är beläggen lagren placerades ofta stora högar. Andra har lör ett folkvandringstida centrum i Gamla Upp- lagts obrända i båtar, som Överlagrats av tämli- sala betydligt klenare. Kanske återstår bara gen blygsamma yttre gravkonstruktioner. Forsk- GuUhögen (Duczko iggö, s. 61) och de tidiga ningens bild av den vendeltida eliten i Upp- 14 C-dateringarna från en äldre fas i den s.k. land bar präglats av båtgravarna. Denna bild Södra kungsgårdsplatån (Hedlund 1993, 8, 68). måste i högsta grad modifieras. Gravarna ined Gamla Uppsala kan mycket väl ha varit bety- det mest statusladdade materialet under ven- delsefullt under folkvandringstid, men de kon- deltid är inte båtgravarna. De mest exklusiva kreta spåren efter makten är få. Det är först un- fynden från tidiga vendeltiden kommer från u< 1 tidig vendellid som de blir riktigt tydliga. Uppsala högar. Senare under venddtiden har andra brandgravar ett material som kvalitets- En annan viktig fråga rör vilka gravar som måssigt ligger nära båtgravamas (Ambrosiani Uppsala högar ska betraktas som samtida med. ig8o; Rundkvist 2000). Båtgravarna i Vendel, Valsgärde och Ultuna an- l-iirnvännen 100 (2005)  Uppsala högars datering 257 U n d e r v e n d e l t i d e n kan d e t d ä r m e d urskil- - igg5- Regalia in Svealand in Early Medieval ti- j a s två rikt u t r u s t a d e g r a v g r u p p e r s o m vi k a n mes. Tor27:1. Uppsala. Arrhenius, B. 8c Freij, H., igg'2. »Pressbleck» frag- kalla b r a n d g r a v s g r n p p e n o c h b å t g r a v s g r n p - ments from the east mound of Old Uppsala ana- p e n . ( D e fåtaliga s k e l e t t g r a v a r n a k a n l ä m n a s lyzed with a laser scanner. laboruliv Arkeologi (i. d ä r h ä n : d e n e n d a m e d exklusivt m a t e r i a l ä r Stockholms universitet T u n a i Alsike XIV, se A r n e i g 3 4 ) . D e förefaller Arrhenius, B & Sjovold, T , 1995. The inlänt prince i n t e skilja sig åt m a t e r i e l l t sett d å s t a t u s e n sig- from the East Mound at Old Uppsala. Eaborativ n a l e r a s av i s t o r t sett s a m m a föremålstyper. Där- arkeohgi 8. Stockholms universitet. e m o t v e r k a r d e t finnas e n skillnad i i d e n t i t e t , Arwidsson, G., 1977. Valsgärde';. Uppsala. Atterman, L, 1935. Nya fynd frän Hovgärdsberg i å t m i n s t o n e b l a n d m ä n n e n ( k v i n n o r n a i n o m eli- Vendel. Fornvännen 30. ten förefaller konsekvent begravas enligt b r a n d - Biuw, A., igg2. Norra Spånga. Bebyggelse och samhälle gravskicket fram till v e n d e l t i d e n s s l u t s k e d e ) . underjärnåldern. Stockholm. O m d e två g r u p p e r i n g a r n a var reella u n d e r Bruce-Mitford, R.L.S., 1975—83. The Sutton Him ship- v e n d e l t i d , d.v.s. att d e t f a n n s e n e l i t g r i i p p e r i n g burial. London. Brynja, E., 1998. Kammar. Målantalen AE) 2 50-600. s o m i d e n t i f i e r a d e sig m e d båtgravskicket, o c h Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms e n a n n a n vars i d e n t i t e t låg i b r a n d g r a v s k i c k e t , universitet ä r d e t t a i n t r e s s a n t m e d t a n k e p å d e n politiska Carver, M., 1998. Sutton Hoo. Burial ground of kings? m a k t e n u n d e r p e r i o d e n . B l a n d a n d r a Sawyer London. ( 1 9 8 0 ) o c h H y e n s t r a n d ( i g g ö ) h a r tolkat in- Duczko, W., 199(1. Uppsalahögarna som symboler d i v i d e r n a p å b å t g r a v f ä l t e n s o m k u n g l i g a före- och arkeologiska källor. Duczko, W. (red.). trädare i landskapet Uppsala högar och den Arkeologi och miljögeohgi i Gamla Uppsala II. Upp- sala. ä n n u rikare u t r u s t a d e B r u n n s h ö g e n i H u s b y Grieg, S., 1918. Akerfundet I. OldlidenVW. Oslo. L å n g h u n d r a sn kan vara k u n g l i g a b e g r a v n i n g - Groop, N., 2000. Öppnad elkr oöfypnad. CD-uppsats. ar, m e n » b å t g r a v s p e r s o n e r n a » h a r i n t e haft Institutionen för arkeologi och antik historia. s a m m a föreställningar o m begravningsskicket. Uppsala universitet. I m o d e r n f o r s k n i n g framställs y n g r e j ä r n å l - Gräslund, B., 1993. Folkvandringstidens Uppsala. d e r n s k u n g a r generellt som p e r s o n e r m e d be- Namn, myter, arkeologi och historia. Uftfdand. g r ä n s a d e m a k t b e f o g e n h e t e r . D e h a r främst Uppsala. Hedlund, G. 1993. Södra kungsgårdsplatån. Utgräv- fyllt e n religiös o c h symbolisk roll i d å t i d e n s ningen 1992. Duczko, W. (red.). Arkeohgi och s a m h ä l l e . O m d e t t a s t ä m m e r så h a r d e t t e o r e - miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier oeh rapporter I. tiskt sett funnits stort n i a n ö v e r u l r y n i m e för oli- Occasional papers in archaeology 7. Uppsala. ka e U t g r u p p e r i n g a r till e x e m p e l i u t v e c k l a n d e t Hildebrand, B.E. & Hildebrand, H., 1873. teckningar av e g n a gravritualer. D e tidiga b å t g r a v a r n a kan ur Svenska stålens historiska museum. Första häpet. tolkas s o m e n s å d a n g r u p p . Stockholm. H0ilund Nielsen, K., 1987. Zur Chronologie der jiingeren germanischen Eisenzeit auf Born- holm. Acta Archaeologica 57. Köpenhamn. Referenser - 1999. Female grave goods of southern and eas- Ambrosiani, B., 1980. Regalia and symbols. Lamm, tern Seandinavia from lhe Late Germanic Iron J. P. & Nordström, H.-Å. (red.), Vendel Period stn Age or Vendel period. Hines,J. et al. (red.), lhe åks. SHM studies 2. Slockholm. pace ofchange. Studies in Early-Medieval Chronology. Arne, TJ., 1932. Vendel före vendeltiden. Fornvän- Oxford. nen 27. Hoilund Nielsen, K & Kristoffersen, S., 2002. - 1934. Das Bootgräberjeld von Tuna in Alsike. KV- Germansk dyrestil (Salins stil 1-II1). Et historisk HAA. Stockholm. perspektiv. Hikuin 29. Hojbjerg. Arrhenius, B., 1983. T h e chronology o f t h e Vendel Karlsson, O., 199(1. Bebyggelsen kring Ottarshögen: graves. L a m m . J . P. & Nordström, H.-Å. (red.). en bebyggelsehistorisk analys med fosfatkarter- Vendel Period studies. SHM studies 2. Stockholm. ing i Husby, Vendels sn, Uppland. CJEuppsalser 1 1987. Skandinavien und Osteuropa in der Völ- hboraliv arkeologi 95/96. Arkeologiska forsk- kervanderungszeit Germanen, Hunnen und Awa- ningslaboratoriet Stockholms universitet ren. Schätze der Vökervanderungszeil. (lei manisches Koch, U., 2001. Das alamannisch-fränkische Criiberfeld Nationalmuseum. Niimberg. bei Pleidetsheim. Stuttgart Fornvännen too (2005) * 5 ^ J o h n Ljungkvist Lamm.J.P, 1973. Fornfynd och fornlämningar pä Eovö. Ramqvist, P., 1991. Perspektiv pä regional variation Theses and papers in North-european archaeo- och samhälle i Nordens folkvandringstid. logy 3. Stockholms universitet Fabech, C. & Ringtved, J. (red.). Samfunds- Lamm, J.P 8c Rundkvist, M., 2005. Björnen i Ägget. organisation og regional variation. Jysk arkeologisk En vapengrav i Eds socken. Uppland och ven- selskabs skrifter 27. Århus. deltidens vapen med djurfiguriner. Fornminnen - 1992. Högom I. Umeå. 100. Rundkvisl, M., 1998. Recension av Duczko 1996. Lindqvist.S., 1926. Vendelkulturens ålder och ursprung. Fornvännen 93. Stockholm. 2000. Den skandinaviska aristokratin under folk- 1934. En förnäm kvinnas grav pä Valsgärde grav- vandringstiden och vendeltiden och dess konti- backe. Finska fornminnesföreningens lidskrift XL. nentala kontakter. Burenhult, G, (red.). Arkeohgi Helsingfors. i Norden 2. Stockholm. - 193b. Uppsala högar och Ottarshögen Stockholm. 2003. Barskalder a. Studies ofLate Iron Age Gotland 1945. Vår svenska guldålder. Uppsala. Stockholms universitet - 1949. Uppsala högars datering. Fornvännen 44. Rydh, H., 1936. Förhistoriska undersökningar på Adelsö. Ljungkvist, J., 2000. Vapen och brandgravskick un- KVHAA.Stockholm. der vendeltid. 7ör30. Uppsalauniversitet. Sander, B., 1997. Cemetery t tö. Exiavalions al Hdgö Lund Hansen, U., 1988. Hovedproblemer i romersk MII. KVHAA. Stockholm. og germansk jernalders kronologi i Skandina- Serning, L, 1966. Dalamas järnålder. Stockholm. vien og på Kontinentet Mortensen, P. 8c Rasmus- Siegmund, F., 2000. Akmiinnen nnd Franken. Ergän- sen, B.M. (red.). Era Stamme lil Sial i Danmark I. zungsbände zum Reallexikon det germanischen Århus. Altertumskunde 23. Berlin. Menghin, W., 1983. Das Schwert im Friihen Mittelalter. Sjösvärd, I.., 1989. Haukr - en rinkerfrån Vallentuna. Nurnberg. R \ Ä och SHM rapport UV 1989:2. Stockholm. Nerman, B., i g i 3 - Vilka kungar ligga i Uppsala högarr Steuer, H., 1987. Heim und Ringschwert Prunk- Uppsala. bewaffmmg und Rangabzeichen germanischer 1969. Die Vendelzeit Gotlands. Tafeln. Stockholm. Krieger. Eine Ubersicht Studien zur Sachsen- 1975. Die Vendelzeit Gotbinds. Text. Stockholm. jiirsehungtr. Hildesheim. Norr, S., igg7- l 4 C-dateringarna av Valsgärde 7. SIV. Stjerna, K., 1908. Fasta fornlämningar i Beovulf. Svealand i vendel- och vikingalid. Studier från delpro- Antikvarisk tidskrift 18:4. Stockholm. jekten vid Uppsala universitet. Uppsala. Särlvik, L, 19(12. Tvä sörmländska slormansgravar. Nylén, E 8c Schönbäck, B., 1994. Tuna i Badelunda. Fornvännen 57. Guld kvinnor bålar. Västerås. Tjernberg, A-M., 1948. Valsgärde ao. Tor 1. Uppsala Nörgård Jörgensen, A., 1999. Waffen und Gräber universitet Typohgische und chronohgische Studien zu skandi- VZG = Nerman 1969, 1975. navischen Waffengräbern 5 2 0 / j o bis yoo n.Chr. Åberg, N., 1947. Uppsala högars datering. Forn- Köpenhamn. vännen 42. Paulsen, P , 1967. Ahmannisrhe Adetsgräher von Nie- 1949. Vendelgravarna och Uppsala högar i deras (lerstolzingen 1. Stuttgart. historiska miljö. Fornvännen 44. Petré, B., 198.1. Arkeologiska undersökningar på Eovö. Ölands jämåldersgravfåll 1. 1987, Beskow Sjöberg, M. Del 4. Stockholm. (red.). Kalmar. - 1999. Gravfältel Raä i j . Söderby, Eovösn. Upptand. Okinds järnäldersgravfält 2. 1 gg 1 • Hagberg, U.E. et al. Lovö archaeological reports and studies ti. (red.). Kalmar. Stockholms universitet I>lnnds järnäldersgravfält 3. iggli. Hagberg, U.E. et al. 1999b. Cravfällel Raä 16. Söderby, Eovösn. Upft- (red,). Kalmar. land. Lovö archaeological reports and studies 7. Ölands järnåldersgravjält 4. 2001. Rasch, M. (red.). Stockholms universitet Kalmar. - 2000. Gravfältet RaäSy, Lunda, Eovösn, Up. Lovö archaeological reports and studies 8. Stock- holms universitet Fornvännen too (2005)  Uppsala högars datering 25g Summary Two of the great barrows at Old Uppsala, Väst- dated, especially the combs. In this paper, finds högen (the West Barrow) and Osthögen (the that may have been curated antiques or are too East Barrow) are probably the most widdy fragmentary to interpret are disregarded. known and most intensively discussed graves in From the East Barrow there are at least four Sweden. Sune Lindqvist and Nils Åberg discus- finds with their dosest parallels in Vendel sed them fiercely for decades. They had oppo- Period contexts. They are a bronze sheet ani- site views regarding the origin of Salin's style II, mal mask, a fragment of an embossed bronze the question whether style I and II existed si- sheet panel from a helmet depicting warrior multaneously, the absolute dates of the Mig- twins, the combs, and embossed bronze sheet ration and Vendel Periods, and the dates ofthe with interlace decoration. The East Barrow be- abovementioned barrows. Lindqvist's interpre- longs to the F"arly Vendel Period, in absolute tations came to dominate, largely because of dates c. 550—(ioo AD. his imposing ig3Ö monograph Uppsala högar From the West Barrow, four objects have och Ottarshögen. their dosest parallels in the Vendel Period. The finds from the barrows have låter been They are comb 2, a triangulär gold fragment dealt with by primarily Birgit Arrhenius and belonging to a pyramid-shaped mount, a buck- Wladyslaw Duczko. But Lindqvist's main inter- le fragment, and a bone cylinder decorated in pretations have been left intact. Today the bar- Salin's style II. The West Barrow also belongs to rows are generally considered to belong to the the Early Vendel Period, in absolute dates c. Late Migration Period, in absolute dates, for 575—625 AD. the East Barrow the early 6th century, for the All in all, we may c o n d u d e that Lindqvist's West Barrow, the mid-6th century. dates were too early both in a relative and an A number ofthe artefacts from the barrows absolute sense, while Äberg was right in a rela- find their dosest parallels among the finds tive sense although his absolute dates were a bit from Vendel Period graves. There are thus late. strong reasons to doubt Lindqvist's opinion. It This re-dating ofthe barrows has a number fits neither with Scandinavian nor Continental of consequences. There remains little to sug- chronologies. He suggested a theory where e.g. gest that Old Uppsala had become a central the helmet from the East Barrow could be a place already in the Migration Period. Some of prototype, that is, that all other helmets (of the famous boat graves of Vendel are in fact which there are at least 17) had been deposi- contemporaneous with the barrows. Further- ted 50—150 years låter. more, an Early Vendel Period date for the bar- As the two barrows contained cremation rows allows us to recognise two groups among burials, the find material is very fragmentary. the period's d i t e in central Uppland. O n e On the other hand, it is quite large and varied group, among them the kings in Old Uppsala, and offers fairly good opportunities for dating are cremated and buried under great barrows. based on modern chronologies (Petré ig84; Another group is represented by rich inhuma- Hoilund Nielsen ig87; iggg; Nörgård Jörgen- tion burials in boats beneath insignificant su- sen iggg). These chronologies make it possible perstructures. to interpret finds that previously have not been Fornvännen 100 (2005)